Åke Lagerborg

Vardags 134 Se trädet!

2011-09-15T18:24:00.003+03:00

Efter att ha sågat, jobbat hårt i flera timmar bland

körsbärssnårets alla grenar, jag bevisat för mig själv

att jag tillfullo behärskar arboristikens konst,

och börjar därför att studera förgreningsmönstren

bland de gamla körsbärsträden.

Är bladställningen spiralisk - skiftesvis, eller kanske motsatt,

hur är dominansen, är den månne apikal,

eller är det kort och långskott?

Frågorna är många och trädens gåta olösbar.

En dikt om den apikala? björken

av Folke Isaksson:

Björken, danserskan med det ljusa håret

Lättsinniga blad, en nästan genomskinlig

klänning över den vita kroppen

Om våren en violett sky kring de svarta kvistarna,

det svidande riset, viskorna som vispar upp

en snöstorm på förstukvisten

Savens glasklara elixir

Nävern fräsande, med het låga,

veden tät, årsringarna hoppressade under starkt tryck

Ylandet i kakelugnsluckan, en jämmer

från de brinnande fibrerna men sedan,

när motspänstigheten besegrats, en moderlig värme.

Vardags 133 Akkas skrianden och Franzes ljuva toner.

2011-09-11T19:07:00.004+03:00

I morse väcktes jag av Akka och hans bröder, systrar,

då de skriande, som vanligt är vid denna tid på året-

träningsflyger, cirklar över Öfjärdsvattnet.

Det gäller för dem att kontrollera, känna sina vingars styrka

inför färden söderut.

Min reaktion vid vaknandet var ilska, surhet, ledsnad,

ty gässen flög rakt in i drömmens Trio för piano

violin och cello, B-dur, av Franz Schubert

och skar sönder andra satsen,

som är skönast av de fyra.Jag låg lugnt lyssnande till trion -

Wu Han, piano - Philip Setzer, violin och David Finckel, cello -

då vi alla fyra helt hårt blev dragna ut i annan verklighet än drömmens.

Just när gässen började sitt skriande

jag hann se cellisten, David Finckels helt förskräckta min -

Vad sker nu, hallå, fåglars rop i vår konsert!

Gässen cirklar ännu över fjärden,

men David F har lugnat sig och jag vill återknyta nu till nattens dröm

och spela skivan än en gång:

-"nyfådd" av godvän i veckan.

Vardags 132 Laokoon - till hjälp i estetikdebatten

2011-08-28T15:13:00.003+03:00

Full fart i gamla ateljén,

där det snart blir slut på slösandet av tid med sittande i

sköna stolen, lättsamt läsande poeters drömmerier.

I stället skall här byggas upp en riktig läsmaskin

av Agostino Ramellis (1531-1600) konstruktion,

där jag effektivt kan läsa lärda skrifter

och inte hasa runt bland diktande posörer.

För att inte göra starten alltför svår,

blir första bok att läsa

Gotthold Ephraim Lessings

(1729-1781)

"Laokoon, oder uber die Grenzen

der Malerei und Poesie"

där jag hoppas finna flera fyndiga förslag

att använda i dagens debatt om estetiken.

Vardags 131 Hårt jobb väntar

2011-08-25T17:13:00.002+03:00

"Semestern" slut, nu börjar jobbet, stora bordet röjt i ateljén.

Fina fynd från förra perioden.

Liten kudde mitt i bråten, broderad blott till hälften,

äkta dock och dubbeltydig.

Planer på att bygga hus i höst.

Bostadsrättsförening bildad -

Lyckan brf.

Hem för både hel och halv.

Följer så som avslut,

en dikt av John Ashbery,

min Nobelpriskandidat:

Husets frihet ur Shadow train 1981.

----------------------

HUSETS FRIHET

Några till kan ha överlevt fallet, för att sedan

läsa och låta eftermiddagen gå, medan de seglar

i dyster frid, med ett finger mot läpparna,

från bränningens början till dess slut,

och tillbaka, och kan ha undrat varför ensamheten

är villkoret för lycka, de gyllene antydningarnas

stoff, röster i korridoren utanför,

och även villkoret för att använda denna kunskap

till glädje, alltid i fångenskap? Annars dör den ut,

som glädjen i början av en opera, eftersom vi känner

allvaret i det som ligger framför oss: att vi kan klyva

de mogna ordväxlingarna, kyssarna, suckarna, endast i ohelig

ensamhet, och smaka på dem här. Det betyder att ett förklätt öde

väver ett nät av kornblixtar vid horisonten och att detta varken

kommer att vara ont eller gott när det upplevs. Under tiden

har natten skjutits tillbaka igen, men kan inte säga var den varit.

Vardags 130 Smaklig måltid!

2011-07-17T19:40:00.002+03:00

Du som älskar mat och fina fester.

Är ditt hushåll riktigt rustat?

Har köket fått den hjälp det tränger?

Kan du tranchera entrecoten

med den rätta, vassa eggen

(som att skära genom smöret)

en Zwillingkniv á sextonhundra(1600) kronor,

blir säkert rätta hjälpen.

Males pepparn lagom grovt till kryddningen av köttet?

En Peugeotkvarn i olivträ bliver din för 1800.

Mer än fyrtio modeller finnes.

--------

Lycka till och smaklig måltid!

-----------------

Ovanstående rader är en repris

från Vardags 23; augusti 2009,

dock, observeras bör,

att både Zwillingkniv och kvarn

har blivit dyrare.

Svåra tider?

Vardags 129 Lär dig stava!

2011-07-10T21:24:00.003+03:00

Jag lärde mig att stava rätt vid fem års ålder,

då jag ärvde farfars skånska bokstav.

Därefter har jag under många år tagit mig fram med stav

i alat virke, men fick besvär i fjor,

när jag köpte träningsskor med golteksbindad sula (X2002).

Det var då jag insåg att jag använt fel sorts stav,

enär skornas sulor höjde mig från marken 4 cm och min gamla stav,

(en Pula 400 fiberstyvad) inte nådde ned.

Nu är jag lycklig ägare av äkta kolstybbsstav

(Tanatos XP2304S) med inbyggt blodtrycksmäteri,

som kopplats till min kompressionskostym,

där även mätningskoefficienten för mitt muskelvärde kontrolleras.

Vätskebälte, Iphone + en liten pulsklocka på tummen

hör till standardklädseln.

GPS:en (Odysseus IV) har dock slopats,

sedan jag förra veckans onsdag stavade fel totalt

och hamnade i Siri Strandbergs kök i Ström -

fick där visserligen tröst med fika, kaka,

men kunde inte bliva länge.

Min felstavningsgenans var stor och

Odysseus

torde icke återse sitt Ithaka,

enär han strandat invid Ahleniuses väg.

Vardags 128 Examinera mera!

2011-06-30T18:56:00.003+03:00

Jag fann i högerhyllan min, i gamla ateljén, en gammal "kärlek",

klädd i hårda, gröna pärmar som sig bör -

Krok & Almquist själv, Svensk flora för skolor, tryckår 1938

och mitt eget namn var präntat snyggt på bokens försättsblad.

Jag bläddrade på måfå fram och åter, det fanns en del noteringar och data;

Öhr 6/7 1942, Yxlan 9/8 1942 + ett och annat bladhörn vikt,

men annars ännu ganska prydlig för sin ålder.

Examinera mera!

Jag gick ut i gröna, varma sommardagen,

bröt brutalt ett hundkäxblomster och började på stund

att vika bladen hit och dit, pilla på pistillen

och för övrigt helt beté mig, som vore jag

en Linnéi favoritelev.

Jag såg ju genast, det var en umbellat,

där frukten hade korta spröt, men helt och hållet utan åsar.

Det var helt lent och slätt och jag kände mig nog

flikig i mitt svepeblad och frukten blev nu glandelhårig

och jag lätt röd mitt i min kronbladställning.

Efter trekvart/en timme det blev examinationsavslut

och hundkäxet var nu förvandlat till en såpört,

allt i enlighet med Krok & Almquists flora - tryckår 1938.

Såg växterna helt annorlunda ut vid denna tid?

Vardags 127 I yttersta Norden

2011-06-21T17:37:00.002+03:00

Jag kan snubbla, kliva fel och ramla för att inte trampa

på en myra, bagge eller annat litet djur,

men mot alla myggor är jag skoningslös.

Då slår jag för att döda.

Denna sommar här i höga Norden,

verkar att bli fylld av många myggors dans och vinande.

Tro inte att det dröjer länge tills du får årets första myggbett.

Du blinkar några gånger och så står du där i svärmen,

eller ännu bättre, du ligger i din säng

och väntar på den ljuva sömnen - då!

Olaus Magnus, biskopen som flydde ifrån

Gustav Vasas protestanter till det katolska Rom,

för att få verka fritt, skrev i sin landsflykt den mäktiga

"Historia om de nordiska folken."

Och-där läser vi i boken nummer 22, kapitel 5

om våra myggors liv och leverne i den höga nord

och hur att bekämpa dem:

"I Nordens aflägsnaste trakter är man,

så till lands som på vattnet, högeligen besvärad av stora myggor,

i synnerhet av deras stygn och odrägliga pipande,

när man nödgas sofva i den ljusa dagen, som där ständigt

både natt och dag är rådande."

Men - nu slår vi till!

"För att undgå denna plåga nyttja nordborna malört,

som de dränka i ättika och sedan torka och röka,

att myggorna när de känna den fräna lukten däraf,

måtte fly sin kos."

Eller?

"Alla mygg förgås emellertid fort,

när den bistra nordan börjar blåsa."

Månne har jag slagit för hårt,

för vad vore väl en sommarkväll i norden

utan alla myggors dans och vinande?

Vardags 126 Lördagsmorgon i Sverige

2011-06-11T10:36:00.002+03:00

Klockan fem och trettiofem i morse,

jag strävade mot morgontidningslådan.

Sextio meter uppför backen,

som med åren har fått minst dubblerad längd

och blivit betydligt brantare.

Molnfri himmel, bländsol ifrån nordnordöst.

Redan över tjugo grader varmt,

men luftens friskhet ännu kvar.

Utför, hemåt, går det ganska snabbt.

Fil och flingor på verandan "sitter bra"

och dagens DN snuddar lätt vid

lagom antal krig och katastrofer:

Libyen, Syrien, Jemen, Oman, Somalia

osv osv osv osv

och det varma vädret här i Sverige

tycks hålla i sig ännu några dagar.

Vardags 125 Kinesiskt plask och pladder

2011-06-10T18:27:00.002+03:00

Härom sena kvällen, nästan natt, jag färdades i läckert lackad bil,

i rött, till södra stranden av vår Öfjärd för att få möta årets rara rymling,

dissidenten ifrån Kina, en äkta mandarinand, på sitt sätt protesterande

mot fängslandet av konstnären Wei Wei,

genom stillsamt plask och pladder, som det anstår mandariner,

iförd sin värdighet se´n tusen år

och den oändligt vackra dräkten.

Vardags 124 En högtidlig morgon

2011-05-25T17:36:00.004+03:00

Jag ligger vaken i vårt ännu mörka sovrum.

Den mörkblå rullgardinen håller sommarnattens ljusa dunkel ute.

Minuter går och kanske timmar. Ulrikas milda gröna väggar börjar träda fram,

Majoren står i stram givakt, även han helt grön, men i en mörk nyans.

En lysblå kimono syns något skyla Herr Majoren.

Aurora kommer.

Ma chère hörs ännu sova tryggt, men i bokhyllshörnet mumlas det,

likt varje natt. Det är oftast någon "romanlig" biperson

som är missnöjd med sin roll och hoppas på ett bättre liv i delen två.

Denna gång emellertid, det är en gäst i hyllan, en tunn,

ja nästan mager bok, ur vilken en knarrig gammelstämma,

som gnällande, men kraftfullt hörs läsa sin egen dikt:

"En högtidlig morgon."

Vem där i hyllan? Jo givetvis ,

Lars Gustafsson:

En pojke går ut genom grinden en högtidlig morgon

och ser att det är sommaren som börjar, gatan tom.

Affären har inte öppnat ännu, det vacklar alltsammans.

Han klänger på cykeln och tvekar. Det är tyst.

Nu blåser det fram den svagaste vind och dallrar i löven.

Då glömmer han och försöker. Det kom något lätt och är där.

Och för första gången vet han vad det är att cykla,

att det är frihet, den allra vitaste, som fanns där,

och tomt och lyckligt fyller något lungorna, det stiger.

så att han måste skratta länge ensam i sin tomma morgon,

och styr med hemligheten kvickt och ljudlöst bort från oss.

Vardags 123 Värmen, värmen!

2011-05-16T15:26:00.002+03:00

Sommaren tycks almanackigt närma sig trots allt,

och med den, vi hoppas,

sköna värmen kommer åter och om så blir fallet

har Andreas Vesalius i sin bok Anatomia,

skriven redan 1543 ett förslag till lätt, lätt klädsel.

På vår bild modellen (egen agentur) håller gamla,

alltför varma hudkostymen i sin högra hand

och sprättknivsbladet i sin vänstra.

Håll till godo - ingen kostnad.

Evigt mode.

Vardags 122 Tonen stiger

2011-05-09T09:05:00.002+03:00

Cykladisk flöjtblåsare

(ca 2000 f. Kr.)

Hans ansikte

mot solen lyftat

likt stenen

slipad blank av havet

utan mun

utan ögon

Ljusdrucken

ur stenen stiger

dubbelflöjtens stämma

-----

Erik Blomberg (1943)

Vardags 121 "All öfverdrifven lyx fördervar seder och smak"

2011-05-08T11:50:00.002+03:00

"Wi tykka alltid om dem som beundra oss

men ikke alltid om dem som wi beundra"

En sommar för drygt 60 år sén, jag bodde några månader i

Halland, i byn Skällinge, ett par mil ostnordost om Varberg.

Mitt yrke då var kartograf; Jag skapade med stegande och teodolitens hjälp,

det underlag som krävdes för den tidens topo-karta.

Fru Emmasson, min rumsvärdinna, gav mig råd + smörgåsar

mest varje morgon när jag skulle ge mig ut på spaning

efter naturens alla grunder för kurvorna och lutningsstrecken.

Det var mest 1:12 or och 24:or, dock en och annan 6:a kunde branta till sig

med ett "berg i dagen."

-Jag vill att Lagerborgen ska se Bexells stenar, ve Rolfstorp,

hitom masterna ve Grimeton.-

Alfred Bexell (1831-1900)

Riksdagsman och godsägare, Torstorps säteri.

Bexell lät under 1880-90talet två stenhuggare arbeta med att hugga in "tänkespråk" och namnen på kända personer i stora flyttblock och berghällar

i ett skogs och bergsparti inom sina ägor.

Det finns över 150 tänkespråk att läsa

och kanske några av dem värda att ta med sig ut i livet?

Det led mot sommar´ns slut vid mitt besök i den Bexellska skogen,

fuktig mark och alla bokars stammar, täta , svarta streck.

Jag fick söka själv och gjorde fynd bland block och hällar.

Förhoppningsvis jag tänkte enbart goda tankar om den originelle mannen.

-"Bättre slinta med foten än med tungan"-

Vardags 120 "Spyts!?"

2011-05-07T16:23:00.003+03:00

I morse var det dags att plocka fram min CD-skiva

med årets Fågelsång i Sverige, hänga på sig lilla spelardosan,

och ge sig ut i morgonväktens redan ljusa marker.

För att kontrollera om de vingförsedda lärt sig alla

kvitter, visslingar och pip och drillar, som ingår i årets

utgiv utav fåglalåt.

Alla vet - skall man som pippi kunna ordna familjeföljd på hyfsat sätt,

så gäller årets låt om hon skall lyssna väl och säga ja till bäddsoffsköp.

Jag gick på koll, men både bofinken och svarta mesen piper fjolårsvarianter.

Enligt fågellyssnarproffsen skall exvis finken pipa ett mycket tydligt:

-"Szpyyytsch - ! ch!"-, men så icke här i mina marker -

ett taffligt tonårsaktigt -"Spyts"- är enda lockpipet vår fink i Stenberg kan.

Detta ynka ljud ur finkens hals kan medföra han ändar livet sitt

på härbärget för gammpojkar i Hemdalsdjupet.

Skärpning!

Vardags 119 Olympiska höjder

2011-05-05T10:16:00.002+03:00

Jag har åter fått en stund i gamla ateljén, i sköna stolen

och med nypåfyllda fyndishyllan inom räckhåll.

Där jag finner ett Nobelklassnamn,

Giorgios Seferis,

som fick priset 1963 (1900-1971)

Han var poet och diplomat, och enligt vad jag minns

en av Johannes Edfelts favoriter.

Dagens fynd, ett tunt häfte, kartonnerat dock,

är näst en stilren turistbroschyr om Delfi,

beläget ganska nära Zeuska höjder

och direktkontakt med alla Hellas´gamla gudar.

Boken har en engelskspråkig text av G S

och många vackra bilder ifrån Delfis nejder.

Se fotot av den berömde kusken,

dock utan vagn och sina hästar.

Delfi i ruiner.

-"Ännu en liten tid

och vi skall se mandelträden blomma,

marmorn lysa i solen,

havet gå i vågor.

Ännu en liten tid

och vi skall stiga lite högre."-

Dikt av Giorgios Seferis

Vardags 118 Påskharen och fru Willendorf

2011-05-03T19:26:00.004+03:00

En skadeäten påskharshona närmar sig,

glatt leende och med ros i tassen, vår Venus ifrån Willendorf,

en gång inköpt av ma chère i Köpenhamn på Glyptoteket

och numer boende på farstuns gamla skåp.

Trots den stora skillnaden i ålder, Venus är drygt 20000 år

och född i Österrike, medan vår hare av choklad förhoppningsvis

är född i år, men var, i Kina kanske, de kan nog finna en gemensam tråd

att nysta på och därav få en sådan längd, det räcker till att

virka, sticka, sy en klädnad åt fru Willendorf,

att skyla nakenheten hennes.

När väl klänningen är färdig, de fortsätter sitt samtal och börjar tala

ålder, tid och leverne och de finner båda en kär vän i danske skrivaren

Piet Hein och dennes lilla Gruk:

."I evighetens

perspektiv

er öjeblikket

som et liv"-

Vardags 117 Från Bach till Bowie

2011-05-02T16:53:00.003+03:00

I går, söndag, var det åter fest i Arnäs kyrka.

Konsert och våravslut för Lilla Orgelakademin.

Sex mycket unga organister ur den ambitiösa orgelskolan,

där Sven Edsfors, Arnäs och Håkan Dahlén, Själevad är lärare.

Under dryga timmen fanns de där, Bach, Beethoven, Händel och

bland de yngre David Bowie och de var alla mycket nöjda!

Jag såg Ludwig, med ena handen bakom örat, le och skratta,

helt förtjust, och Bachen själv pedalade i takt och Händel nickade helt nådigt.

David Bowie gnolade och log och plötsligt fick jag syn på Harry Potter i en

söderfönsternisch, med öppen mun och glasögon på näsan.

En lång och varm applåd åt dessa unga tämjare av jätteinstrumentens krafter.

På fotot ovan som togs av Nils Ågren syns de alla sex fr. v:

Erik Nilsson, Jonatan Sundquist, Matilda Byström,

Cecilia Lindgren, Ville Ågren och Emanuel Enberg.

Vardags 116 Men närmar sig en ängel..

2011-05-01T12:10:00.005+03:00

Hos oss i Stenberg, det blev en liten säker Valborgseld i denna helg.

Vid vindens öppenspis, med galler uppställt, som ett skydd mot

gnist och sprättor, vi njöt vårt kvällstehonungsvatten

med äkta Forsbergsskorpa övertäckt med

S:t Aigur och flädermarmelad -

en fest för valborgshemmafirarna och deras läckergommar.

Sedan skorpan tuggats väl och svalts,

det blev dags för själslig spis.

Koreografen Wayne McGregor lockade från en kanal på TV

och isdansVM från en annan.

Vi snuttade en stund på båda, men åldern slog då till,

vi blev helt matta efter alla hopp på scen och halk på is.

Vi ordnade i stället, med datorns hjälp, en webbkonsert,

med några favoritartister:

Cecilia Bartoli, Peter Mattei, Ann Sofi von Otter och Bryn Terfel

en gossopran med änglaröst och vingar nästan synliga, som sjöng

"Ombra mai fù" (Aldrig någon skugga funnits) av G F Händel.

Och gårdagsskuggan - hur med den?

-----

Ur Bön om barnsligt beskydd

Arne Törnqvist:

----

Inte mer än människa

önskar jag att någon lite mer än människa

ville gripa min hand

(såsom en gång skedde)

Men närmar sig en ängel

är krypskyttarna genast där

och vingskjuter den.

---------------------

Vi sov ganska gott trots raketskottlossningssmällar över

Öfjärdsvattnet.

Vardags 115 För mig och någon annan kanske?

2011-04-30T12:45:00.003+03:00

När årets Valborgsmässoeld i kväll har brunnit ned

och glöden falnat och du ser dig om i ljusa nordisknatten,

och hör din egen koltrast sjunga som en galning,

då skall du söka dig en vrå med någon liten

skuggfri skymning och där stående,

för mig och någon annan kanske,

med låg röst recitera

dessa rader av

Karl Vennberg:

----

DIN SKUGGA

Se till att din skugga följer dig.

Med den kan du gå in under alla

din ensamhets träd.

Du kan slå dig ner vid något bord

med sprickor och skamliga märken.

Du kan skratta ditt skratt.

Du kan bjuda på din levnads

alla skrumpna frukter.

Din skugga förödmjukar dig inte.

Du kan anförtro dig åt den,

den baktalar dig inte.

Den biter dig inte i dina läppar.

Den bär i sitt skugghjärta

samma bilder som du, samma plåga.

Och oron i ansiktet känner du igen.

Den är hemvan. Den är sig lik.

Inte ens solens vassa boll kan vanställa den.

Vardags 114 Solig morgon i Stenberg

2011-04-29T11:09:00.002+03:00

Solig morgon, stillad vind.

Öfjärdsvattnet glittrar redan, två veckor före vanlig isbrottstid.

Försöker räfsa "gräsmattan" vid kökets österfönster.

Vinterns sorkbostäder övergivna, man kan undra vart de flyttat?

Inomhus?

Fem små lysblå scillor mitt i mattan, starka förebud om väntad blomprakt.

Slutar räfsa, orken tryter - kommer åter senare i dag?

En spillkråka slår morgonvirvel nummer nittionio - snart desperat.

Amenhotep dock och Nefertiti, pickar nöjda, side by side.

Jag ville gärna tro att Abacus, med sina låsta stenar,

håller minnet kvar av denna morgon.

Vardags 113 Nefertiti har kommit!

2011-04-27T16:18:00.002+03:00

Sedan drygt en vecka, Amenhotep, sädesärlan, vippar åter runt

i fjorårsgräset här i Stenberg, hemmet hans,

och denna morgon partnern Nefertiti var på plats

och jag anade ett leende i bådas näbbar.

Jag såg Amenhoteps frieri till Nefertiti,

(något fel historiskt, kan man tänka )

då han presentade, med näbb mot näbb metoden,

något extragott han just plockat upp ur gammelgräset.

Kanske levde de som grannar över vintern, söderut

i Nilflodsdeltat ganska nära gamla staden Alexandria

med sitt nya bibliotek, men nu de återvänt till platsen där de

föddes.

Några rader ur dikten Flyttfåglar av Lars Lundkvist:

---

Solen och stjärnorna,

havsvågor och magnetiska kartor

för dem till en vedbod i Kaunas

eller till en ladugård i Västerbotten.

------------------------

Deras bestämmelse

finns i våra hjärtan,

bevingade meddelanden om glädjen,

men också om döden.

Vardags 112 Att fylla hjärtan med !

2011-04-22T18:17:00.003+03:00

Påskdax strax!

Måla, blåsa, äta ägg och kanske, om det hinns med,

sända någon liten tanke till de lidande

på alla kors i världen.

När den nakna kocken dragit på sig byxorna

och alla Tinor såsat färdigt,

då tar vi fram den kokbok

Sally Nilsson

fick på Koopera i Gimonäs år 1926.

Familjen Arvid Nilsson var inte kund på Koopera,

Sally - Arvid köpte sina varor mest på Forsbergs,

men blev för bokens skull (det skulle annars ha känts

rätt genant, sa´Arvid) en tid köpare på kooperativbutiken.

Hon var min svärmor, Sally Nilsson,

tyvärr hon dog i barnsängssviter år 1934,

endast 37 år gammal. Sally var en äkta matkonstnär,

som kunde skapa festmåltid av vardagsmat.

Små blyertsstjärnor märker ut de rätter, kakor, såser,

som var hennes favoriter.

En stjärna finns vid äggkräm, originalreceptet lyder:

2 msk majsena

30 gr. 1/4 l. osk. mjölk

1 tesk socker

1/2 äggula (!!)

Mjölk och socker och majsenamjöl kokas under omröring

ett par minuter, varefter äggulan tillsättes.

När krämen svalnat, tillsättes vaniljsockret.

Under den tryckta texten har Sally fogat dessa ord:

-"Att fylla hjärtan med."-

Pröva gärna, men glöm ej Sallys P.S.

I Kosthåll, Per Erik Wahlunds bok, beskrivs godsaker i mängd

av auktoren.

Bland annat: -"Eggioest med sucher ofwan"-

en rätt som Gustav Vasa tyckte alltför mycket om,

enligt vad forskarna i benen hans, osteologerna har konstaterat.

Alla bissingar i munnen , hade tagits utav rötan.

Redan i det gamla Rom, fanns äggost på menyn.

Den räknades till dulcia domestica - hemgjort godis

kan man kalla det, men vid serveringen, man strödde peppar

över allt det söta.

Jag hade gärna avstått efterrätten denna dag.

Är du inte mätt, vill du ha mer att äta?

Jag bjuder dig med August Strindbergs hjälp,

något lättuggat ur Röda rummet:

-"Hvad läser du Olle? - Det är detsamma.- Är det detsamma?

Ska du inte vara artig när du är främmande?

-Det är en gammal kokbok, som jag lånat utav Ygberg.

-Nej, för fan är det? Åh, så får vi läsa lite;

jag har inte ätit mer än en kopp kaffe och tre glas vatten idag."-

GLAD PÅSK!

Vardags 112 Pergolesi på besök

2011-04-21T11:39:00.002+03:00

Jag ligger i vår säng i gröna rummet, torsdag morgon,

P 2:s Aurora har just låtit mig sakta flyta upp till vakenytan,

med den varsamma musik hon alltid bjuder.

Då kom han plötsligt Giovanni Battista Pergolesi;

en sats ur Stabat Mater och jag återkom till gårdagskvällens underverk

i Arnäs kyrka, då kyrkan lossnade från grunden och nästan lyfte

under Cantus och Brukskörens framförande av just Pergolesis

Stabat Mater.

Vilka körer och solister, vilka musiker och ledare!

Här bor vi mitt på landet och både värld och himmel kommer till oss

en onsdagkväll i Påskens vecka!

Tack!

Vardags 111 DBS - Den Beste Sykkel

2011-04-20T09:59:00.002+03:00

Vår Corolla, som fyller 22 i sommar,

får varje höst och vår god hjälp att skifta sina däck.

I morse var det dags igen och Jan, som står för jobbet,

har egen verkstad sedan många år.

(Thors Motor & Cykelservice)

Lokalen fylld av oljelukt och däck i travar

+ skylt som en gång var reklam för DBS,

men nu förvandlats till ett färgrikt konstverk

med ett budskap -

eller bleknade det bort?

Vardags 110 Tant Elin, Selma och Dr Westerlund

2011-04-18T14:55:00.003+03:00

Nu har tant Elin och hennes nära släkt och vänner

flyttat ut på glasverandan vår, där de syns trivas gott med vårdnaden

de ges av ma chère med sina flinka gröna fingrar.

Pelargoner är de alla, som trängs på långa fönsterbrädorna och de

njuter stort i solens glans efter vintertidsförvisningen

i heldygnsmörka bastun.

Elin och alla hennes barn och syskon är kraftigt byggda,

lite knotiga och en aning tvära till sitt sätt, men med vänligt röda blommor.

De små Selmorna, med sin ljusa hy, "all dressed up in pink" och

med det vackra efternamnet Mårbacka,

ser nu på våren en smula skrämda ut,

men jag vet att alltefter sommartiden skrider,

skönheten ger dem en säkerhet i hållning som gör

att även barska Elin väl väljer sina ord vid tilltal.

De tre oskuldsvita, står som sig bör, vid sidan av

och törs inte taga del i ljusa kvällars lek och nojs,

då någon nyväckt humla tumlar över bladen.

Herr Dr Westerlund, även han en pelargon,

bor hos ma chère och mig i gröna rummet

och sprider nyttig väldoft natten lång.

Han tillåts icke visitera verandans alla "flickor."

Så småningom, när stora värmen kommer,

de får alla flytta till det stora utomhuset.

Vardags 109 Söndagsmorgon sängen

2011-04-17T11:01:00.004+03:00

Jag vet att söndagfrukost är på gång i köket,

med ägg och sill, och kanske godostbiten,

men här i nattens rum, luften, väggarna?

Det är disigt, brandrök utan lukt, inte rått och kallt,

men ändå isande.

Tapeter utan färger, svagt ockra, möjligtvis,

med öden , som ur filmer av Roy Andersson,

en ensamhetens ickefärg.

Jag borde snarast försöka stiga upp ur sängen -

ropa på ma chère och höra efter

var verkligheten finns.

Då bröt den genom rummets österfönster,

en stråle sol, som tog mig över kanten

och åter in i livet.

Tack!

Vardags 108 Ett treradigt hurra för Tomas Tranströmer!

2011-04-15T08:42:00.002+03:00

vÅren går så snabbt

Blå huset - Genom diset

skymtar Östersjön

Vardags 107 Underjorden x 2

2011-04-04T10:15:00.002+03:00

Jag såg i DN att Malte Persson, kritiker, skribent, poet

och under flera år en masterblogger, givit sig ned i Stockholms tunnelbanedjup

och i sonettens form har skildrat vardagslivets människor

på resan fram mot döden.

En sonett ur Underjorden av Malte Persson:

Och någon gapar högt i vagnens mitt

och väcker en som fridfullt satt och sov,

försänkt i drömmens inre sommarlov;

medan en annan glömskt tuggar pommes frites.

En fjärde följer texten till en strof

i någon Iphone-innesluten hit.

Är någon här normal, ett genomsnitt?

Minst en av oss har hos en filosof

läst att "den sorgsnes värld är ej den glades".

Och alla i den flod av trafikanter

som rinner genom detta vardagshades

på väg till dagis, skola, hem, gym, jobb,

ger massan yta och volymen kanter:

unika själar i en solipsistisk mobb.

------------------

Nästan utan vetande om "vardagshades" och helt utan kunskapen

att Malte Persson en gång skulle födas (1976) , mitt första underjordenmöte

skedde vid den tid då grävningarna startade för Stockholms tunnelbanebygge

och jag själv var mycket ung.

Att en tidig söndagsmorgon icke kunna läsa:

FÖRBJUDET ATT BETRÄDA

skyltar, torde ännu räknas till ett ungdomligt beteende och varken Bernt ,

kamraten min, sedermera kyrkoherde i en vacker östgötsk nejd, eller jag själv,

hade observerat att det "sneda" hålet uti berget, strax väster Fridhemsplan,

ej ännu var offentligt öppnat.

Vi kände upprördhet och frustration, då efter endast några hundra meter,

i mörkret framför oss det hördes plaskande av vatten och

upp dök en stor figur som skrek och hotade:

Stopp! Stanna! Stanna!

Snabb vändning var av nöden och med vackra, viga språng

vi fann vår räddning utanför förbudsstaketet.

Jag vill minnas dagen bjöd i övrigt

på en promenad mot Västerbron.

--------

Åren runnit snabbt som Acheron

och jag förstod så småningom

att den figur vi mötte vid vårt äventyr i underjorden,

var Karon, transportören över Acheron till Hades,

som velat nappa oss i tidig ungdom.

Hadesövningar av värre slag, se Vardags nr 30.

------

Jag hoppas senare få tillfälle att möta alla

Malte Perssons

underjordsfigurer och följa dem i sextio konstrikt

flätade

sonetter.

Vardags 106 Cirkus Tranströmer?

2011-03-29T17:49:00.004+03:00

Sömnen utgör inget hinder för ma chère att tala.

I natt jag hörde hennes stämma klar och tydlig och med skeptisk skärpa:

-"Tranströmer på cirkus??" -

Visst var det rätt att reagera så att dubbla frågetecknen hörs,

inför ett så´nt besked;

Att möta TT:s dikter framförda från en häst och sågspånsluktande manège,

ger svindelkänsla av ett otäckt slag.

Idén lär emanera från Vadstena församlings herde, Torbjörn Ahland.

Men - räddningen är nära!

Dikten Romanska bågar ur samlingen För levande och döda (1989)

gav Ahland en vision att dikten kunde ges gestalt av Cirkus Cirkör,

bland och under Vadstena klosterkyrkas alla valv och bågar,

en djärv idé, förvisso!

Hur skall de lyckas med att omvandla Tranströmers kristna

uppenbarelser i dikten till visioner

av det Cirkus Cirkörska slaget?

Epifanisk cirkus?!

Jag ville jag vore i Vadstena den 28 maj!

----------

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna

i halvmörkret.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och

Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Tomas Tranströmer

Vardags 105 Pannrummets hemlighet

2011-03-26T12:50:00.002+02:00

När man i månad mars , den tjugosjätte,

på sitt pannrumsgolv av grå betong, finner ett fullt utslaget löv

av okänd art, grönt som friska junidagen, då undrar man,

vad sker, vad håller på att hända?

Jag borde givet visat största glädje;

Hurra, hurra, har våren redan anlänt! Så glad jag blir att naturen åter börjat grönska!

Men icke!

I stället blev jag misstänksam, tänkte genast på klimatkollaps förstörd miljö

och andra allvarsting.

Jag blev stående i det trånga rummets värme, övervärme,

svetten rann och droppade från pannan.

Så började jag undersöka golvet. Fanns det någon spricka,

var det möjligen en växt som sakta, envist trängt sig upp genom betongen,

i tron att möta sol och glada fåglars kvitter?

Kanske upprepas historien och det sker som skedde för drygt femtio år se´n,

då vi mitt i vintern anlände till Stenberg och efter någon månad fann en hallonplanta

bakom bokhyllan vid norra väggen i det största rummet.

Det blev aldrig några hallon dock.

Något måste göras. Jag kröp runt på alla fyra, tog en ficklampa till hjälp,

och lyste in i alla hörn och skrymslen.

Ingen växt att skåda, i stället ganska rent prydligt överlag.

Plötsligt jag såg en glimt av ljus i hörnet

vid väggen in mot "stannsängsrummet" - en skymt, en blixt och även

ljud av glada barnaskratt. Jag kröp försiktigt närmare

och kikade i det ovala hålet.

Jag kände lättnad, jag kunde pusta ut, det var ett vanligt Kinahål,

med ljus och röster ifrån barndomens kineser.

Och bladet? Växten?

Vid examination med hjälp av Ursings gamla gröna,

jag fick ett resultat.

Det var kinesisk buskklöver,

med eget namn på det latinska språket:

Lespedeza cuneata

När några timmar svunnit, det känns genant, en smula,

att jag blev så upprörd och nästan trodde jordens undergång var nära.

Det var ett alldeles vanligt Kinahål och som alltid fyllt av

barndomens kineser.

Enligt vad min far berättade var hålets plats i Kina

stax nordväst om staden Peking (Beijing)

Vardags 104 Att följa med sin tid

2011-03-19T19:37:00.002+02:00

Eftermiddag lördag och värmen på i gamla ateljén.

Åter får jag sitta i mitt älsklingshörn, i lagom mjuka stolen

med den rätta höjden för att kunna komma upp i upprätt ställning

stående utan alltför många stön och vridningar av bål och lemmar.

Här har jag "fyndbokhyllor" inom armlängds avstånd

och har jag även skapat mig en läsplatta som komplement.

Det gäller ju att följa tidens krav och inte låta någon köra om.

Jag ristar givet själv i vaxet det jag önskar läsa och har funnit plattan

både lätthanterlig och bekväm.

Se prydlig bild härovan!

Vardags 103 Njutning!

2011-03-17T10:39:00.002+02:00

Häromkvällen jag bestämde mig, att ägna hela aftonen åt njutning.

Min kära tyckte det lät spännande, vi skulle ha det skönt tillsammans.

Numer, ett äventyr av detta slag kräver planering, förberedelser,

inte som i ungdoms dagar, pang på, full fart från första början.

Jag vill gärna under tiden, ha en kopp te, gärna det kinesiskt gröna,

det ger en stilla ro, samtidigt som det ökar energin.

Det är trots allt rätt arbetsamt, och inte blir det lättare med åren.

Många böjningar och vridningar, ofta på ett nog så avancerat sätt.

Och platsen så , var skall det ske?

Jag tycker badrumsbänken är ett lämpligt ställe, något hård kan tyckas,

men i övrigt bra.

Lagom höjd och golvet det perfekta när det skvätter.

Att läsa en och annan rad medan det pågår, är inte heller dumt.

Det förhöjer njutningen väsentligt.

Denna gång vi valde Oceanen utav Göran Sonnevi, med lagom höga vågor få vi tro.

Så till det praktiska: Två skurtrasor på golvet är ett minimum.

Storleken - på kärlet - är helt avgörande.

Kom ihåg att två skall rymmas!

Efter åtskillig planering, halva kvällen tycks förrunnen, äntligen jag är i läge på vår bänk.

Allt är förberett!

Sakta och försiktigt, jag vill ej skada mig, men nu,

jag ger mig hän, nu vill jag njuta! Båda ned i bunken bums, det heta vattnet,

nästan kokande, ger samma färg åt mina fötter,

som jag minns kräftornas förvandling i grytan, inför barndomstidens kräftkalas.

Det bränner, men det bränner skönt.

Jag kryper runt med tårna i det blåa fotsaltshavet.

Efter flera vattenbyten, jag stiger upp och har nu plötsligt fått två "fossingar".

Mjuka, sköna, nästan ätbara kan tyckas.

Dock säger storleken ifrån, och de har, får man förmoda,

inte riktigt samma mjällhet som en babyfot.

Så blir det pedikyr, min kära torkar, klipper, putsar

och när även naglarna fått sin behandling är kvällen ganska sen.

Jag njuter helt och fullt och spretar brett med tårna.

Så mycket bättre kan man inte ha det, sängen väntar för oss båda.

När John Blund väl kommer för att sluta mig i sina armar,

han killar mig på tårna och jag gnyr så smått.

Vardags 102 Nu på torsdag !

2011-03-07T18:41:00.004+02:00

I lördags på vår glasveranda:

Solen flödar, två och tjugo grader inne - ute - ännu nästan

meterdjupa snön .... men det är månad mars.

Jag vekling vilande på soffan.

I DN, jag läser att döde Olof Lagercrantz fyller hundra nu på torsdag

och hämtar därför ur en hylla några samlingar +

Lagercrantz´ betraktande av Ekelöf.

Jag förnöjer mig och gonar, rik och avundsvärd,

trots gammeldom och skröppelkropp.

Och - för att få kraft att resa mig, gå vidare - bli vred? -

jag lånar Olofs ord ur Linjer:

------

Vrede ge mig dina starka vingar

att jag kunde flyga upp i bergen

undan denna lumpenhet och dumhet

till en äng där gräset lyser grönt.

Ren av evig snö är luften. Milsvitt

under mig all världen breder ut sig.

När mot kvällen jag skall återvända

äger jag ej vingar mer som bär mig.

Lugn i hjärtat stannar jag i bergen.

Vardags 101 Charles Baudelaire och Nusnäshästen

2011-02-25T12:57:00.003+02:00

En liten dalahäst från Nusnäs, två blanka bruna askar, den ena möjligen mahogny

Fyra "pyttesmåa" ramar, lämpliga att skapa något vackert i

och därefter placera i ett minidockskåpsbygge eller ännu mindre.

Sju gräsligt fula schackpjäser av plast, plus bräde,

det sista dock av trä och ganska snyggt.

Det blev resultatet av en loppis och antiktur höst som gick.

En vidsträckt tur det blev bland nytt och gammalt, men inte särskilt framgångsrik.

Vi var trötta, lite frusna, när vi nådde fram till:

Detta får bli sista stället!

Kall och ganska mörk var denna marknad, en typisk loppis,

fylld av allt som ingen längre ville ha,

mest skräp av allehanda slag.

Ganska gott om böcker dock, vilket alltid lockar.

Jag kisade med ögonen och sökte utmed hyllorna.

-Är det något särskilt som du spanar efter ?-

frågade en röst bakóm mig, ägar´n själv måhända.

Jag gav till svar, jag gärna läser poesi.

Han försvann i dunklet

och jag lämnade alla BB-böcker åt sitt öde.

Vi strosade så vidare i det stora husets alla rum och skrymslen.

Plötsligt stod han där framf´ör oss, ägaren av denna loppis

och deklamerade en dikt av

Charles Baudelaire,

den franske 1800-tals poeten.

Vackert, rytmiskt föredrog han stycket och vi applåderade spontant.

Så försvann han åter,

vår loppisägare av icke alltför vanligt slag.

Vi tog ett sista varv och nu klingade och gnistrade pressglasskålen som kristall

och mässingstaken lyste som förgylld.

Innan vi vände hemåt, en sista blick på huset:

Att Charles Baudelaire var bosatt där?

Ur Resan av C.B:

---------

För barnet drömmande

vid kartor eller stick

är alltet ofattbart och

stort som dess begär,

i aftonlampors sken, hur

gränslös världen är!

Hur liten och förkrympt i

minnets återblick!

Vardags 100 Änglanytt

2011-01-23T12:39:00.003+02:00

Vintern varar, krubba, tomte ännu synliga vid randen

och önskar jag att därför komplettera december månads vardagsrad,

(Vardags 88) om änglamängden här i Stenberg.

Denna gång notering skrivs från sköna stolen i det

sydvästra hörnet av den gamla ateljén.

Spanske vännen Rafael finns i mitt knä, icke ärkeängeln dock,

men väl poeten, med tillnamnet Alberti (1902-1999).

Att följa Rafael Alberti ger fantasiflykt utan gränser.

Han svävar obesvärat själv bland sina änglar

och i samlingen "Sobre los Angeles" (Om änglarna, 1929)

möter vi dem alla: De döda, helt okända, mystiska och giriga

och naturligtvis de riktigt ängellika änglarna,

även så, bland alla: "Den överlevande ängeln."

--------

--- "Kom ihåg den dagen, kom ihåg den

och glöm inte att överraskningen lamslog pulsen och

stjärnornas färg.

I kölden dog två vålnader.

Tre guldringar hittades av en fågel

och begravdes i rimfrost.

En människas sista läte blodfläckade luften.

Alla änglarna miste livet.

Utom en, sårad, vingklippt." -

-----------

Jag ser genom fönstret,

bland körsbärssnårets snötyngda grenar

hänger en mogen stjärna.

Vardags 99 Läs högt din dikt vagant!

2011-01-15T09:47:00.002+02:00

Jag har just blädderläst två norska litterära tidskrifter.

Vinduet, som publicerats i drygt 60 år, står ännu vidöppet

och motta´r friska vindar ifrån hela världen

norsk debatt på hög nivå.

Vagant ges ut i Bergens by och där stormar det rätt ofta

ordentligt ifrån Västerhavet.

---

Man kan undra, finns vaganter ännu kvar?

En vandrande poet och sångare,

som framför egna och andras dikter.

Vandrar runt som en gesäll och bjuder ut sin skaldekonst.

Jag tror det inte, men jag medger att det skulle kännas spännande

om nu en solig vinterdag, med gott före att sakta glida fram "på ski",

det plötsligt knackade på dörren och han stod där på verandan,

vår vagant,

en återfödd poet med versfötter så stora att de knappast ryms i

47:or.

I mitt huvud, han tycks av någon orsak likna mest en mycket ung

Peer Gynt,

på rymmen kanske ifrån pappa Henrik Ibsen.

Jag därför ej förvånas minsta grand

då den unge börjar tala norska, med stark Bergensisk dialekt.

Det är kanske själve urvaganten jag har framför mig

och han läser högt, ur huvudet, en dikt av

Geir Gulliksen:

---

Dikt skal ikke vaere voksne

diktene skal vaere kort-

voksne

som vekster eller som barn

uansvarlige spontane

vesener

skal diktene vaere, de skal

snakke

over seg, skrike og baere

seg eller

mumle megetsiende for

seg selv

men aldrig vaere voksne.

-------

Peer Gynt försvann så snabbt igen,

men jag håller med:

-Håll barnsligheten kvar mitt i din vuxlighet!-

Vardags 98 När flädern blommar

2011-01-09T18:15:00.002+02:00

Mitt i snöstormsensamheten vi bestämde oss att fira

ljusets återkomst

och tinade näst sista flaskan saft av fläderblom.

Att läppja fläderblommans saft är glädje av det stilla slaget,dock,

lite upphöjd kanske, och förnäm. En fjärransmakens syrlighet.

Ett lillfinger som spretar elegant vid saftglaslyftet,

glaset gärna av kristall med klang och etsat mönster.

Vi satte oss i stora vardagsrummet. Julens gran stod ännu grön och grann.

Vi klingade och mindes fläderbuskens blommor,

stora brickor, som burna av nobelfestkypare med gräddgulglass.

Drycken för oss ut på resa och vi kullerbytte´rar vigt som femårsbarn

i tid och rum och minns vår första sommar samman i Kongens by,

med storstadspuls i våra hjärtan och fläderte på Kjelds kafe´,

en smak vi aldrig känt förut, men som vi hållit kvar i alla år

och nu läppjar åter.

Vi tar ut en sommardag i förskott, vi behöver det.

Vardags 97 När gudarna ler.

2011-01-04T15:58:00.002+02:00

När gudarna placeras under jord,begravs

och glöms i mer än tusen år,

men ändå ler vid återseendet av människor,

(lika nu som då)

då visar de att de är gudar.

----

De återfunna Buddhorna i Qingzhou, Kina.

Vardags 96 Facebookfest med nyordslista

2010-12-30T14:28:00.002+02:00

I förrgår natt jag var på facebookfest,

bekostad av en filvärd inom googlesfären.

Vi var rätt många där, enbart män förstås.

Flera tycktes drabbade av guldsot och ingen av dem

hade ens hört talas om den förda stupstockspolitiken.

Vid småtimstid dök fyra kaffeflickor upp, kylkragsklädda endast,

men med gammeltidens kärlekslås försedda.

Ettan var en blek blondin,

tydligt köttklistrad på vänstra skinkan.

En av de andra, tvåan, redhead kallad, kunde med lätthet

föra tanken till en morotsaktivist

och

nummer tre strök runt (för nära?) som vore hon en

näringslots,

medan fyran syntes vara nyutbildad inom

ordningskonsultsbranschen.

Själv jag hade tagit roll som sanningsbarometer

och stegade så sakteliga ut på valpromenad.

Hr X (helt blå i synen) berättade med iver

att han ångerröstat och att hans dotter,

på bloppis,köpt en solhybrid,

tack vare eget firat plånboksbröllop.

Hr Y satt blek och askbränd i ett hörn.

Han hade strax före festen,

hört en för honom mycket obehaglig wikiläcka

vuvuzelas ut.

Mitt i stora salen var en guldomat placerad

och kön till den var lång och slingrande,

Hr Z sist i raden,

viskade i den sköna morotsaktivistens röda öra:

-"Följ med mig hem och låt oss titta på min nya dator,

jag hoppas kunna göra rit-avdrag för kostnaden."-

Jag smög mig bort från festen, och såg,

i eldskrift, ett väggord lysa på huset mittemot:

Vad händer?

PS. Se Språkrådets nyordslista 2010.

Vardags 95 Efter festen.

2010-12-28T16:36:00.002+02:00

Nu, när av Julens fest och gamman endast minnen återstår

och hos en del ens knappast det,

vill jag skänka i ett glas - en dryck att friska upp din cell.

Något gott för gom och hjärna, ett fluidum som rätt docerat,

återskapar Julens sköna stunder, förr och nu.

Vi börjar förr: Olaus Magnus, hjälper mig att välja -

O.M. den svenske bispen som kom på kant med Gustaf Wasa,

när denne reformerte kyrkan. Som katolik Olaus drog till Rom

och skrev där Historia de gentibus septentrionalibus.

En historia om oss i Norden. 1555 den låg i trycket.

Vad sorts dricka drack de alla människor där bak i tiden?

Olaus Magnus vet att tälja oss. Håll i dig, starka saker:

Söderns vin, särskilt det Rhenska, var vanligt ibland

präster, borgare och adel och svaldes ned i stora mängder,

tomma eketunnor skramlade.

Emellertid, vi håller oss till bönderna där ölet flödade.

Ölet ansågs bra till allt i livet, gav mod och kraft och kärlekslycka

när bonde sökte fru och även andra stunder.

Och hör - ett öl så fyllt av glädje var skummet ifrån Danzig,

att kvinnorna i Finland, "esomoftast föda tvillingbörd!"

Inte nog med detta, i Sverige och jag förmodar även uti tvillinglandet Finland,

ölet bruktes ofta medicinskt. "Ju äldre kornöl blir,

dess renare och sundare det är.

Om man i ett belägrat fäste plågas utav vattusot eller ansättes av gallsten,

så lindras underbart, ja botas dessa sjukdomar,

när man dricker sådant öl."

Ja, vad allt kan icke ölet göra?

Det giver även tomhet uti huvudet, somma tider,

som kanske nu i julas?

Vad drack du själv till skinkan och pastejen?

Det finns ju andra drycker utan korn och humle,

men med spetsningar av annat slag.

Om du svepte julmust hela helgen blev du vackert färgad inombords

av E streck 50c och surhetens reglering sköttes av citronens syra

när den skvalpade i munnen.

En annan dricka, given oss ibland i juletid är

"äppeldryck av ciderkaraktär" där vi förutom vattnet

återfinner äppeljuicen och dessutom kaliumsorbaten

och minsann även natriumbensaten.

Ja, många äro dryckerna som skölja skinkan ned.

Till slut jag bjuder ädlast klara droppen

- vatten -

något man kan dricka alla dagar utan större risk för hälsan.

Vi höjer våra glas och skålar hjärtligt med varandra,

H2O

den vackra vätskan, en dryck med både karaktär och kropp.

Vardags 94 Vad ser man vid en flyktig blick?

2010-12-19T18:39:00.002+02:00

Nu är Tomten inte många dagar borta

och vi börjar alla smått fundera

hur vi skött oss under gånget år.

Kommer jag att få det spel jag önskat:

"Vårkraft XV The real(z) Plasma (A;.)

Game incorpora(max)ted alumi outward

tops inward(utåt)."

Med PX-VZX-funktion i alla lägen.

Även oinunderkopplat!

Enligt medföljd bruksanvisning man hinner döda

170 (etthundrasjuttio) innan tid går ut.

Nog om detta, men hur ser han ut, vår Tomte,

under masken?

Var kommer han ifrån?

Varför döljer han sitt ansikt?

Är han att lita på?

Jag har nu i veckan nogsamt läst en skrift

av fysionomikens "fader"

Johann Kaspar Lavater.

Jag vet nu allt vad det betyder om

man har en liten mun och smala läppar,

krokig näsa, sneda ögonbryn

och

ett helt svullet högeröra

med röd och sladdrig snibb.

Vi får inte heller glömma det höga själsliv som

är helt förknippat med den rätta ansiktsvinkeln.

Den lärda bok jag läst, kom ut av trycket 1926 och tycks mig

stå på mycket stadig grund evad det gäller innehållets fakta.

Tomten!

Låt oss kontrollera Tomten vår.

Det första rådet är: Demaskera honom inte!

Tänk på de små barnen och deras ännu inte levda framtid.

Försök emellertid att kasta liten glutt in under Tomtens mask

för utröning av vecken i hans panna.

Syns där: "Brutna, icke vidare djupa rynkor i pannan,

tyda på förstånd och redlighet."

Då är det rätt Tomte du släppt in i huset,

ge honom en extra kram och knäpp även du på

tindrandet

i båda dina blåa ögon(ärliga och trogna).

Vardags 93 Vi äro svenskar vi också.

2010-12-17T14:45:00.003+02:00

Det snöar.

Säg namner Wergeland och hela Norge stramar upp sig,

fra syv år gamle jenter, gutter, til aldrede på 100.

Nikolai W. var med i Eidsvoll 1814 och förklarte Norge för självständigt.

Sonen Henrik blev författare och införde bokmålet

med riktigt norska influenser - tog avstånd ifrån danskan.

Och vad med snön i dag, kommer den från Norge,

den yr och virvlar runt och termometern

visar noll och + ibland.

Två grader till på uppåtskalan och det blir snöbollssnö.

-"Att lära läsa utan tårar"- hette boken som gavs ut

av Fritzes bokförlag år 1914.

En läsebok för hemmet och för skolan.

På näst sista sidan händer det!

Sverige-Norge! Norge-Sverige!

VI ÄRO SVENSKAR VI OCKSÅ.

-------

-"Uti det raska snöbollskrig

den svenske gossen övar sig

att han en gång med lustigt mod

må stå en kämpe god.

Om fienden oss kommer när,

ett modigt folk han möter här;

ty liksom fädren vilja vi

rätt tappra männer bli."-

Undertext: Efter Henrik Wergeland

(Sic!)

Det snöar.

Vardags 92 En härlig natt?

2010-12-14T19:50:00.003+02:00

Inte nog med att Lucia härjat redan tidigt, tidigt

i går morse på vår TV apparat

och jag tvingades att öppna mina ögon rent i ottan.

Efter detta kom en dag helt fylld av arbetsmöda;

att hålla liv i hus och ateljé, vid minus 23.

Pumpen här och pumpen där,

och vilken möda, - det var ju själva - .

Till slut allt flöt behändigt, men då var dagen redan ändad

och det blev dags att varva på sig tjocka lager utekläder

mössa, vantar pjäxorna och långkalsong.

Minus 24, månen sken och iskallt gnister ifrån himlens stjärnor.

Löften hade givits i radio, TV, tidningar

om ett meteorregn utan like ifrån Geminiderna,

ett fyrverkeri från

Himlen ned mot Jorden.

-"Vi kan se fram emot en härlig natt"-

Efter 31 minuter prick i köld och mörker,

jag observerade två snabba , vita streck på västerhimlen

en satellit som tycktes masa sig oändligt sakta över

himlapällen i riktning E4 och Bröstabacken.

Jo tack - frossan har nu släppt sitt grepp om kroppen

och dagens utetemp är endast minus 18.

Vardags 91 Barnsligt!

2010-12-12T17:10:00.003+02:00

Vita vinterns kyla greppar hårdare om både

huvud, öron, tår och fingrar för var dag som går.

Då är det gott att ha en extra låda eller två

med gamla vantar, mössor, sockar + en och annan

tjockast tjocka ylleluva, att ge till Tomten när han kommer.

Och annars....?

Varför sparar vi på gamla skidor, skridskor, pjäxor, tröjor,

koftor klänningar och byxor sedan barnen varit små?

Tror vi kanske de blir små igen,

att allting börjar om på nytt

med napp och tröst och första skolda´n,

mopedens knattrande i sena kvällen,

(nå äntligen han kommer).

Rosetten bort ur flätan och flätan blir frisyr

och mammas hudcrème kommer väl tillpass.

Och första mötet - Han är underbar!

eller så här:

Dom är ju inte kloka tjejerna!

Jag vet - alla sparar inte allt,

men om man bor på landet, här i Stenberg till exempel,

och tror sig ha så gott om plats

och TROR sig ha så gott om plats,

då sparar man det mesta

av både vux och barnsligheter.

Extralådan vantar kan man vara utan,

men barnsligheter skall man spara alla

alla.

Det kolast svarta tonar bort

och livet verkar nästan meningsfullt.

Nalle Puh, en vän till mig,

har själv skrivit detta vinterepos,

ett gnol att sjunga högt med hopp om vår i rösten:

Snön vräker ner

(tiddelipom)

alltmer ju mer

(tiddelipom)

alltmer ju mer

(tiddelipom)

det snöar.

I mina tår

(tiddelipom)

känns kylan svår

(tiddelipom)

men nästa vår

(tiddelipom)

de töar.

Vardags 90 The cultivation of Christmas trees

2010-12-10T21:00:00.003+02:00

OM ODLANDET AV JULGRANAR.

Det finns ett flertal inställningar till julen

av vilka vi här kan bortse från några:

den sociala, den förslöade, den klart kommersiella,

Den stimmiga (med krogarna öppna till midnatt),

och den barnsliga - som inte finns hos barnet

i vars ögon ljuset är en stjärna, och den förgyllda

ängeln med sina utbredda vingar i trädets topp

inte bara är en prydnad utan en ängel.

Barnet förundrar sig över julgranen:

låt det leva kvar i en anda av förundran

över högtiden som händelse, aldrig förevändning;

så att den glittrande hänförelsen, häpnaden

över den julgran som först rotar sig i minnet,

så att överraskningarna, förtjusningen över nya ägodelar

(alla med sin speciella och eggande doft),

väntandet på gåsen eller kalkonen

och den väntade rysningen när den bärs in,

så att vördnaden och munterheten

inte må tappas bort i en senare erfarenhet,

i den trista invandheten, tröttheten, ledan,

vetskapen om döden, medvetandet om misslyckandet,

eller i konvertitens fromhet

som kan fläckas av en självgodhet

misshaglig för Gud och vanvördig mot barnen

(och här minns jag också med tacksamhet

Sankta Lucia, hennes lovsång och lågande krona)

så att innan slutet, den åttionde julen

(med "den åttionde" menas den överhuvud sista)

de sammanlagda minnena av denna årliga upplevelse

må samla sig till en stor glädje,

vilken även skall vara en stor fruktan, som den gången

då bävan föll över dem alla:

därför att begynnelsen skall minna oss om änden

och den första tillkommelsen om den andra.

-----

T.S. Eliot 1954

Översättning: Erik Lindegren

-----

Nå´nting att tänka på när den Nobelska

dagen rinner undan,

med fest och glam och tutet av trumpeter!

Och Julen står för dörren!

År 1948 fick Eliot - Priset!

Vardags 89 Nobelklappdax!

2010-12-08T18:04:00.002+02:00

Årets fest för hela världen?

Till Alfreds ära äts och skålas, dansas hela kvällen -

genom nästan halva natten,

i Stockholms Stadshus´stora salar,

i både blå och guldnyanser.

Prismottagare och honoratiores

skrubbar sig mot prinsar och prinsessor,

en kanske deppig drottning

en efter höstens dubbeljakt

nu nästan nedlagd konung.

När sista smutten svalts av sprudelvattnet,

då vidtar strax ett sving och svängande av lurvaben och kvinnovader.

Vad jag förstått av tal och skrift

är tjugotios litteräre elegant,

Sr Mario Vargas Llosa,

årets prisade,

snabbt med och valsar runt med kvällens vackraste blondin.

För egen del jag hade hellre sett John Ashbery, poeten,

stillsamt hasa över golvet,

kritiskt granskande sin moatjé; - Är hon månne värd en dikt? -

Tre män, som säkert också syns i dansen,

är de som mottager det pris som kallas Ekonomiskt.

Och vad får de då priset för?

Vilken upptäckt har de gjort?

Jo!

Citat ur dagens DN, 8/12 2010:

-"Dale Mortensen - Det går att minska arbetslösheten genom att

man förkortar den period då människor går utan jobb." -

Se där, en snilleblixt att prisa - en nyupptäckt!?

När kommer nu allt detta ske,

jo på fredag kväll, den tionde i denna månad.

Vardags 88 Ett himla liv

2010-12-05T18:41:00.002+02:00

Nu i vinterns mörker nära Jul, är rättan tid studera änglars liv och leverne.

För att få helt fri sikt jag pulsar ner strax bortom rundbänken vid Stortall´n.

Jag märker strax det verkar vara rusningstid.

En stjärnklar himmel bjuder mängder av keruber och serafer,

svävande i det starka ljuset ifrån Tronen.

Och där, i riktningen mot E 4,

en skyddsängel på snabba vingar i angeläget ärende.

En skara små, små änglar ur någon av de lägre chori,

sveper som en myggsvärm runt mitt huvud.

Till min glädje inga onda änglar trafikerar pällen denna natt.

Jag tar till kikare, men ser varken Samael eller Beelzebub.

Likt skalden Folke Isaksson, jag har en önskan att en gång

på min vandring genom mörka skogen,

som ju är många år och dagar djup,

i en glänta finna en vingpenna

ifrån en fallen ängel.

Vardags 87 Klappdax!

2010-12-01T21:44:00.003+02:00

Nu är snart tid att tänka klappar åt de kära

som omger dig båd dag och natt.

Åt mor en liten skinnknappask

för de små pärlemorliga och runda

endast fyrahundra.

Åt far, den slarvern,

en papperskorg i mässing,

designad Josef Frank, minsann,

till kostnad artonhundra.

Vardags 86 Fickan full?

2010-11-25T19:19:00.002+02:00

Det lär finnas inom kvantfysikens värld, där allt är mycket smått

och ännu mindre,

någonting som kallas -"ett veck i tiden"-"veckad tid"-,

fickor fyllda utav bromsad eller obefintlig tid.

De, som alla andra tomma skrymslen, måste givet nyttjas!

---

Jag är nu tre och åttio år och står här rådvill,

(ganska nära kanten kan man tro)

utan vetskap vilket val som vore bäst för mig:

---

En bra lång bit av bromsad

eller

åtminstone en kvart helt utan tid?

HALLÅ!

HALLÅ?

Vardags 85 Till sängs med Schubert

2010-11-21T09:25:00.002+02:00

Vi lekte "känna igen" i natt ma chère och jag - i sängen.
Denna leken kommer snabbt när sömnen uteblir.
I hopp om lämplig vaggmusik för våra öron,
P2-nattens toner smekte oss, men när man inte lyckas att bli fångad ,
av varken Hypnos eller Morfeus,
trots allt ljudligt örongodis,
då gäller "känna igen" - vadheterstycketleken.
Mitt i natten är det endast radions Vassilis Bolonassos
som för oss hedersgäster talar om vad stycket heter
och den rätte sättaren av tonerna.
--
Dimman ligger tät i skallen klockan nolltvåfemton
och varken Mozarts eller Schuberts toner är sig lika.
Vi trodde att vi nådde Mozart ganska snabbt
med nattmått mätt,
men när Vassilis kom med svaret,
det var givet Schubert,
men jag blev ändå nästan glad för missen -
tog ned Tranströmer från hyllan - läste:

-----------
------------

........."han som får en flod att strömma genom ett nålsöga
är en tjock yngre herre från Wien, av vännerna kallad "Svampen", som sov
med glasögonen på
och ställde sig punktligt vid skrivpulpeten om morgonen.
Varvid notskriftens underbara tusenfotingar satte sig i rörelse."
------
Ur Schubertiana av Tomas Tranströmer
---
Efter detta kommer Hypnos snabbt
och Morfeus kryddar så vår sömn med dröm.

Vardags 84 Aurora väckte sommerfuglen

2010-11-19T09:24:00.003+02:00

Minus tio nu i morgonväkten klockan sjuochtrettio,

Aurora redan ordnat rodnaden på molnfri himmel

och även satt musik därtill i radions P 2.

Vi ligger kvar i breda sovrumssängen vår

och njuter valet av musik och väcker våra magar milt

med ljummet vatten och Darjeelingte + äkta Forsbergsskorpa.

En dansk kör sjunger stycke kallat Fjärilsdalen,

mina öron hinner inte med att höra och förstå.

Kan det vara tonsättningen av Inger Christensens

Sommerfugledalen?

Jag vill försöka kolla nu på stunden -

lämnar därför bums "ma chère" och värmen

och dyker in i datorrummets kyla.

--------

Jomenvisst, Svend Nielsen heter han kompositören

Ars Nova sjöng och det var ur

Sommerfugledalen.

Denna vackra, grymma sonettkrans som hon bundit.

Noen linier maaske?:

De stiger op, planetens sommerfugle

som farvestöv fra jordens varme krop

zinnober, okker, guld og fosforgule,

en svaerm af kemisk grundstof löftet op.

Er dette vingeflimmer kun en stime

af lyspartikler i et inbildt syn?

Er det min barndoms drömte sommertime

splintret som i tidsforskudte lyn?

--------

Vardags 83 Till fots i nattens mörker

2010-11-17T18:37:00.002+02:00

Efter söndagsförmiddagens huvudäventyr,

jag trappat ned betydligt och mest ägnat mig åt mat

och smältning av densamma, vilken ju försiggår

i kroppens mellersta och nedre delar,

men klockan noll fem trettiofem i morse

blev det dock verksamhet längst ned i botten,

det vill säga mina fötter gav sig ut i svarta natten,

åtföljda av kropp, där toppen var med ledljuslys försedd,

något av en gloria för tidig timmes skull,

för att vid vägen (60 meter) ur brevlådsdjupet

fiska ortsbladet + DN

(några rader till och jag hade kanske slagit

Marcel Proust i meningslängd)

Nåväl, tre meter bort stod stillastirrande två rådjur,

vilka uppenbart förlorat alla grepp om tid och rum.

Ljudet från tre aspars vinterskott skrämde dem på flykt.

-------

-Vinterträd,

sköra, deras stillhet

såg jag, såg ej

som ung.-

Bo Carpelan

-------

Återtåg.

I kökets värme världen breder ut sig över tidningsbladen.

Anings ljus i öster.

Vardags 82 Vid blotta tanken

2010-11-14T12:35:00.002+02:00

Om man skall ge sig ut på promenad i eget huvud,

det gäller vara rustad på ett riktigt sätt.

Tjocka luvan är ett måste, för att något minska draget mellan öronen,

och den blåst som stundvis känns, som kom den från ett gammalt trepaneringshål,

särskilt nu på äldre da´r, då håret börjat glesna.

En liten matsäck bör man ha, gärna fylld med gamla diktcitat, för övnings skull +

ett och annat rim.

Detta kompletteras automatiskt, (har jag märkt på sistone)

med aktuell desorienteringskarta.

Behöver ICKE köpas, finns vid blotta tanken.

Den är ett färgglatt tryck, i olika partier delad,

liknar mest ett styckningsschema över grisar.

Vid starten nu i morse, söndag,

jag hamnade på stunden i en mörkgrå baktanksgränd,

kände mig rätt skamsen och fick börja om på nytt.

Jag valde vindlingen till vänster, där jag tycktes skymta

en något ljusare nyans i allt det mörkgrårosa,

men,

desorienteringskartan fyllde sin funktion och jag gled ned

i diket mellan hjärnans båda halvor,

men lyckades trots allt med mycken tankemöda

åter ta mig upp och nådde strax en hjärnvägsövergång

där varningsklockor klämtade och ilsket röda lampor blinkade.

Räds ej du tankens riddare!

Som alltid nyfiken och envis jag klev över.

Denna gång gick allting bra och jag märkte strax

jag hade hamnat uti hjärnans högerhalva.

Eftersom jag varit konstnär nästan hela livet,

jag tänkte kontrollera läget där i denna del,

där skapandet ju sägs husera.

Först jag tyckte det var tomt och tyst,

men märkte så en viss aktivitet.

Inte brus och slammer, jäkt och övertid, men ändå,

en viss rörlighet som gladde mig.

Jag kände mig rätt nöjd med färden, trots tankspriddhet och trötthet

och försökte därför återvända "hemåt".

Lilla Hjärnan strax bredvid blev räddningen,

där kändes tryggt och hemmalikt.

Här hos oss i minivärlden, där det mesta förefaller smått och enkelt

jag brukar enbart lilla hjärnan. (Cerebellum, vilket vackert namn!)

Det känns lugnast så och inte alltför pretentiöst.

Ibland förstås jag släpper loss och kopplar på Reptilen!

Nu när jag återvänt till hemmahamnens blanka yta,

jag har för avsikt släcka ned. Vi måste alla elkraftspara.

Lämpligt nog skrev Alf Henrikson om hjärnans strömåtgång

för många år se´n:

-------------

"Hjärnan spelar sina

spratt

med en effekt av 20 watt.

Möjligen den spritter då

och då

med en effekt av 22."

Vardags 81 Vill du ha en Seloken av mig?

2010-11-08T16:53:00.003+02:00

Strax före läggdags varje söndagskväll,

vi slår oss ned vid kökets stora bord, ma chère och jag.

Nu vidtar ceremonien som alltid försiggår på samma sätt.

Ur badrumsskåpets gömmor, vi hämtat var sin låda, ganska stor,

däri förvaras våra mediciner.

Så tar vi fram våra dosetter, där man på ett behändigt sätt fördelar dunderkurerna.

Dosetten är en liten plastad låda, fackindelad:

morgon - middag - kväll, för veckans alla dagar.

Ett skjutlock för var dag håller pillerna på plats.

Ett arbete av största vikt tar nu sin början.

Det gäller pricka rätt.

Skall Atacanden ligga på en morgonplats, eller hör den hemma uti aftongluggen?

Det är ett ganska komplicerat jobb

och när det väl är utfört, vi "kollar av" varandra och ger poäng,

för bästa resultat.

Man vill ju inte dö av feldocering.

Ganska ofta förekommer byteshandel.

Har du gott om Seloken?

Om jag får veckans dos av dig, kan du få två Imdur av mig.

Så pusslar vi var söndagskväll "ihopa"

våra piller och tabletter och knegar på mot vintertid.

Men - om fem, sex veckor kommer ljuset åter

och jag ger sjutton i Plavixen.

Vardags 80 Glöden känns mycket hetare.

2010-11-07T12:13:00.002+02:00

Aurora var ju vänlig nog i gårdagsVardags,

att presentera oss för William Shakespeare och om jag blickar bakåt,

har hela veckan varit fylld av kändisar:

Lars Gustafsson och Karen Blixen, Galileo Galilei, James Joyce och Thomas Warburton

+Astrid Lindgrens skratt ur stubbahuset.

---

Vi vandrar vidare i vitterheten.

Vid ett möte,jag fick av en god vän, ett original av Nelly Sachs

(se Babel 11/11 SVT2 kl 20.00)

Vännen sa´: -Jag vet du äger svenska samlingen,

men glöden känns mycket hetare på tyska!

--------

- Diese Nacht

ging ich eine dunkle Nebenstrasse

um die Ecke

Da legte sich mein Schatten

in meinen Arm

Diese ermudete Kleidungsstuck

wollte getragen werden

und die Farbe Nichts sprach mich an:

Du bist jenseits! -

-----------

- Denna natt

gick jag en mörk sidogata

vek om hörnet

Då lade sig min skugga

över min arm

Detta trötta klädesplagg

ville bli buret

och dess färg av Intet talade till mig:

Du är på Andra Sidan! -

----------

Svensk tolkning: Gunnar Ekelöf.

Vardags 79 Aurora + Shakespeare = sant.

2010-11-06T10:16:00.003+02:00

Vad vore livet utan Sveriges Radios P2?

När natten svunnit hän och man kan gryning något ana,

då kommer hon Aurora, morgonrodnadens gudinna

ofta ifrån Smålands Växjö, märkligt nog

och inte talande från Zeuska höjder, som man skulle tro,

men ljuvlig är hon och ljuv musik hon bjuder oss.

Under gångna veckan har "musikförsedda" Shakespearetexter

ljudit genom sovrumsradions låda.

Även här och nu det kommer att serveras kända Shakespeareord,

men lämpelig musik att gnola genom raderna,

den får man komponera själv.

Vi börjar genast, nu, med Hamlet,

skadetvasåskadet!

"Fin som en doft är kärlekens natur,

den låter av sin varelse det bästa

förflyga för att nå den älskade."

Hamlet V

"Timon: Vad tycker du om denna juvel, Apemantus?

Apemantus: Icke så mycket som om uppriktighet, och den kostar

ingen människa ett öre."

Timon av Aten I

"Nå, divino maestro! nu är hans själ i hänryckning,

Är det inte kuriöst att fårtarmar

kunna dra själen ur kroppen på folk."

Mycket väsen för ingenting II

"En själ, en säng, två hjärtan och en tro."

En midsommarnattsdröm II

Vardags 78 Mysterium i november

2010-11-05T15:03:00.003+02:00

Under gårdagspromenaden, bortom Cajsas och Carl-Axels marker,

vi gjorde upptäckter av ganska märkligt slag.

strax intill stigen som vi följde genom gammelskogen,

rann en marslikt porlande novemberbäck.

Jag tog en bild av "porlet", vred mig runt och knäppte en gång till,

ty där stod vitterfolkets stubbhus mitt framför mina ögon

och jag hann trycka till igen innan fyra vittra blixtsnabbt lämnade "balkongen."

Vi stannade en stund vid stubben, undrande, vad sker?

Det hördes som ett upprört mummel inifrån, men plötsligt,

mitt i mumlandet, vi hörde Astrid Lindgren skratta.

Vi log tveksamt mot varandra och vände våra steg mot hemmet.

Frågan kvarstod:

"Vaffer gör di på dette viset?"

Vardags 77 Gulnade sköna minnen

2010-11-04T12:33:00.002+02:00

Med gårdagskvittret ännu ljudande i öronen,

jag gav mig ut att jaga ännu flera fågelböcker,

men hade ingen lycka med mig.

I stället föll en liten tunn och mager finlandssvensk i golvet

ur en ateljébokhylla.

Till namnet väl bekant för mig se´n ungdoms dagar,

Thomas Warburton (f. 1918)

Jag och kamrat Gunnar gav oss nittonfyrtiosju i kamp

med James Joyce´s Odysseus, som TW översatt helt mästerligt.

Det blev ett oförglömligt dygn i Dublin, som räckte halva året,

med Stephen, Leopold och Molly.

Tre år senare smög vi själva runt och spejade i Dublins gränder.

--------------

Men - nu låg han där på golvet Thomas W. Parken heter boken,

En hembygdsbok - av trycket nittonnittionio.

Läs här en liten T. W. reflektion:

KVAR

Gulnade sköna minnen sopas ihop i högar

om höstarna, och den frusna marken

gömmer på ouppgrävda ekorrskatter

som ingen ägare vet att sakna.

Hågkomster slocknar med sina bärare,

upplevelser lever en dag inte upp igen.

Men sådant kan väl inte bara försvinna?

Antagligen står det tätt som gräs

på de saligas osynliga ängar

och smeker strävt de dansandes ben.

Vardags 76 Tjitsche, tjitsche, sirr, tu, tu, tu.

2010-11-03T18:38:00.003+02:00

Nu känns det vara rätt minut att tänka på vår

fågelsång om våren,

som tröst inför november månads trista mörkertid.

Hur är det nu den sjunger trasten - den med kolet?

I avsaknad av fåglar in natura vi tar till bok där vännen vår,

ornitologen, själv har plitat tecknen för dess sång:

"tsiih"

Visst lät det vackert, vårlikt, minnande om junis ljumma kvällar?

-----

Alla och envar som någorlunda känner fåglars sång,

minns med glädje lundasångar´n,

som hörs jubelsjunga i rubriken ovan!

Vardags 75 Om överlevnadskonsten

2010-11-02T11:35:00.002+02:00

När jag idag betraktar långrabattens sista blomma,

en vinglig blåklint med knappt lyftat huvud,

jag börjar ana, här koms det inga blommor mer på denna sidan nyår.

I stället väntas snarast, vita, blöta vantar dunsa ned och täcka marken.

Den evigt långa vintern gör sitt INTRÅNG och fram till månad mars

allt tycks mig stupa brant.

Det synes mycket trist, och är så, men då gäller det, att likt Gösta Ekmans Stickan

ha en plan för överlevnad fram till värmeljusets återkomst.

Min plan består i kökets mycket gamla tupplurssoffas nyttjande var dag i dubbelskift.

Det låter enkelt, lättsamt latmansaktigt, men medför mycken noggrannhet i läggningen av planerna.

Gammal soffa, utdrags, helt i trä med vackert ådrad rygg blir vinterns skådeplats.

Över soffan hängde, till för någon vecka sedan X:ets hatt, en vacker lito

gjord av Halmstadgruppens Axel Olson.

Efter tio, femton år på väggen har hatten blivit ganska dammig under glaset

och har nu ersatts av tre nakna flickors lek med boll i varmvarmt sommarvatten.

Ulf Gripenholm är konstnärsfar till flickorna och plaskandet på badarbladet.

-----

Nu när mörkertiden nästan anlänt är det inte tupplursliggandet som gäller mer,

utan periodiskt skiftgångsligg enbart syftande till överlevandet av vintern.

Ett idegående i vaket tillstånd.

När jag trätt i tjänst och lagt mig, jag har mitt ansikte helt vänt mot soffans trärygg

och med hjälp av strålen från en liten ledljuslampa, jag ger mig ut på upptäcktsfärd.

Mina ögon följer ryggens ådringsnät och stax jag känner värmen, lukten från en

afrikansk savann och där syns soffgiraffens huvud,

men Karen Blixen har just återvänt till Danmark och vi har följts till Rungstedlund

och sitter "side by side" på hennes kärleksbänk

og hun forteller alt om livet paa den Afrikanske farm.

--------

Trots allt tycks jag ha slumrat till och märker nu att utomhuset är helt svart,

mörkertid har kommit, men vi överlever, hör här!

Ur Lars Gustafssons senaste diktsamling:

------------------

BLANKHET

Här rådde nu den stilla blankhet

som kunde störas av ett enda årtag.

Årstiden som långsamt svalnar.

Ljudet av en kätting som tas loss

och läggs på botten av en eka.

Och rädd att skada denna

vattenspegels sällsamt stora lugn

höll jag min åra svävande i luften

Vardags 74 E pur si muove!

2010-11-01T10:14:00.003+02:00

Klockan åtta nollsex nu i morse,

solens första strålar genom österfönstret

träffade vårt sovrums gröna vilsamma Ulrikavägg,

men jag låg kvar i sängen gonande

och fem minuter före halvslag nio

dörren till alkoven blänkte solgul i det nya skenet

och vid halv jag kunde följa ådringsnätet

på den gamla klaffen,

starkt belyst,

ett kvistöga som blinkade, nyss väckt.

Jag gjorde om igen en gammal upptäckt.

Jorden rör sig.

Jag sa´ ju det, han talte sanning-

Galileo Galilei.

Vardags 73 Vintertid

2010-10-31T09:48:00.003+02:00

I natt vi låg helt vakna, ma chère och jag,

väntande i sängen vår på Vintertidens dubbla timme.

När uret slagit NU,

vi firade med Assamte och Forsbergsskorpa.

Jag hade före läggdags "kollat läget" utomhus och fann då,

en liten trädgårdsfällstol under körsbärsträden

och genast ställt TILLBAKA den i skjulet.

Jag törs knappt tänka tanken -

vad hade hänt om inte....?

Vardags 72 "532"

2010-10-22T18:33:00.004+03:00

Likt en gång Alf Hambe, musikern,

vi har en gammal elvamannualig orgel stående,

dock ej på vinden, men väl i uthusboden vår.

Vid prövospel idag av husets organist, (ma chère),

konsert, succé direkt,

då nu i sena höstens tid,

tonerna från psalmen fem tre två

-"Den blomstertid..."-

flöt ut bland alla plast och pappkartonger

med sitt innehåll av - "man kan aldrig veta",

genom öppen dörr och täckte strax oktoberdagens

rostanlupna träd och marker

med sina ljuva löften.

Och så kom barnen springande

och vinkade med vårterminsbetygen.

Vardags 71 Exit Warhola

2010-10-12T14:22:00.003+03:00

Vid besök på Örnsköldsviks Museum, någon klarhet kunde inte bringas

om sanningen bak bild (Vardags 62) där Nalle ligger (tydligt bakfull),

på en av Andy Warhols röda soffor i ateljén, the Factory,

och med en Henry Dargermålning? strax bredvid.

Nu har A. W. dragit sina färder, kanske återvänder han till Pittsburgh,

eller slår ihop sig med en annan Warholtur, många är de,

som ständigt sveper runt vår jord.

Dessa sakers tillstånd inger inre oro.

Den mest bekymrade i vår familj,

är inte Nalle, utan jag,

som aldrig fick nå´t svar om Nallefotots sanningshalt.

Hela sommarn har han "legat lågt", den gode Nalle

och vid de samtal som vi haft,

intet haver språkats om Warholfotot hans

och Nalles vistelse i ateljén the Factory.

Vi får så leva vidare,

men utan röjandet av hemligheten:

Hur kunde Henry Dargers målning

finnas med på fotot från the Factory?

En målning - ännu inte skapad av dess konstnär.

Nog sutte någon rad av Frank O´Hara (1926-1966)

ganska bra i detta sammanhang:

----------

Ljus klarhet avokadosallad på morgonen

efter allt hemskt jag gjort är det fantastiskt

att finna förlåtelse och kärlek, inte ens förlåtelse

eftersom gjort är gjort och förlåtelse inte är kärlek

och kärlek är kärlek komma vad som komma vill

fast allt kan bli irriterande trist och umbärligt

(som man inbillar sig) men inte direkt av kärlek

fastän man känner sig avlägsen

redan ett kvarter därifrån förändrar

dess blotta närvaro allting som när kemikalier droppas på ett papper

och alla tankar upplöses i en förunderligt tyst extas

jag är inte säker på någonting annat än detta, som andetagen intensifierar

Vardags 70 Jag har nästan träffat Tristan Tzara

2010-09-12T12:48:00.006+03:00

När jag någon gång befinner mig bland gamla konstkollegor

och vi diskuterar gångna tiders ismer,

jag blir ibland omkull och förbisprungen.

Om så känns, jag tar rätt snabbt till kniven,

mumlar halvhögt ( men för alla hörbart )

- "Jag har nästan träffat Tristan Tzara, dadaistpoeten" -

Då blir det tyst och allas blickar vänds emot mig.

Många ååh-ar likt en avundssuck och hela min person studeras noga,

hållning, kläder, vikt och allmän status.

--------------------------

Då berättar jag historien om Cabaret Voltaire, där Dadaismen föddes

och de lyssnar girigt och förstår att även jag var nästan där i Zurich 1916.

Där fanns de allesammans: Hugo Ball, Hans Arp och Tristan Tzara,

lille Richard Huelsenbeck och Emmy Hennings.

Alla - alla!

- "Dada är ett narrspel ut ur intet - en gladiatorgest-

en avrättning av den poserande moralen" -

Så skriver Hugo Ball.

----------------------

Jag fanns i kanten, ytterkanten och året det var 1963.

Äkta engelskt te hos galleristen ( Galerie Blanche ) Gustaf Engwall.

Min tebordsdam var konstnärinnan och poeten Greta Knutson,

vacker, vänlig och vital, född 99 och gift med

Tristan Tzara mellan 1925-1938.

Vi talade om Tristan, surrealism, DADA och kubism

OCH

löste även några av de mindre gåtorna i världen.

Vi skiljdes åt som gamla vänner -

som om vi båda nästan träffats första gång på

Cabaret Voltaire.

--------------------

Och de säger alla: Du som levt så länge Åke, berätta mer för oss!

-----------------

Månfiske av Greta Knutson:

-------------

Personen som sitter framåtböjd på bänken är inte du. Handen som vilar på ett främmande knä är inte din, ditt ansikte är inte ditt. På hjärtats varje slag borde ett annat följa: vissheten levde ännu, gräset fruktade ännu ingenting. Snart skulle du ropa på mig, mina steg skulle möta dina i den levande sanden. Sångerna skulle komma och försvinna spårlöst. Varje föremål såg på oss med barnsliga ögon, det var innan rädslan föddes. Nu brinner bergen och jag är ett skövlat land.

-------------------------

Ur Tristan Tzaras Phases:

-----------------------

jag har krossat tingens vinter

skakat ner fruktträdets skratt

speglarna bär öppen sköld

ingen eld skrämmer oss mer

--------

Vardags 69 Av dagg är världen

2010-08-26T19:46:00.004+03:00

För att stärka poesíens kraft i hemmet,

vi fick för några år se´n,

av vår dotter,

en liten låda fylld med magiska magneter,

bokstäver och ord att användas vid skapandet

av lyriska signaler på vår kylskåpsdörr.

Vi fann att haikus skulle passa,

små korta dikter, tre rader blott

och 5-7-5 i stavelseanpassning.

En bra idé att pröva.

Vi började med lån;

en haiku skriven av vår vän herr Issa (1763-1827)

------------

Av dagg är världen

och förblir alltid av dagg

- och ändå - ändå -

--------------

Nu efteråt det står helt klart,

vi gjorde fel som valde vers av Issa.

Han var för svår, för komplicerad mitt i enkelheten

och gav oss båda svåra skrivkrampssmärtor.

Vi stod stilla, tysta framför kylskåpsdörren

medan mjölken surnade

och ostens yta överdrogs av mögelsvampar.

Vi blev helt utan mat i flera dagar

och våra magar knorrade.

Till slut vi fann på råd,

som dock knappast stärker kraften

av vår poesi i hemmet.

Vi täckte över Issa med en vitlapp och skrev

"you are my angel"

på himmelen där ovan,

öppnade vårt skåp

och åt oss så ordentligt mätta.

Tog så bort vår Issalapp

och hörde våra magars tackknorr.

För samvets skull,

jag smyger in ännu en Issa:

Visst återspeglar

även trollsländans öga

de fjärran bergen.

Vardags 68 Medan värmen varar

2010-08-15T15:48:00.003+03:00

Låt oss medan sommarvärmen ännu varar, svalka oss i kalla operadödens närhet, med hjälp av Henry Purcell (1659-1695)."The cold song" kan höras uti operan King Arthur. I dagsversionen makalöst iscensatt av Le Concert Spirituel får vi bevittna några sista frysande minuter.

Vardags 67 Vad skulle Goethe ha sagt?

2010-08-12T15:57:00.003+03:00

Vardags 66 Det blå

2010-08-07T12:58:00.004+03:00

Sen sommarkväll på bron

andning lindring

himlens blå dämpat

ljuset underifrån

Vardags 65 Sjuttiofjärde rymningen!

2010-08-06T12:41:00.005+03:00

När jag i morse åter kunde fånga nattens rymling ur min samling "Huntingbugs"

for min tanke först till ungdoms övermod, kan själv, jag klarar mig och ingen tar mig.

Steg två blev givet Ikaros och himlastormning och det tredje,

stampet ned på jord igen med Werner Aspenströms protest:

-"Ikaros och gossen Gråsten"-

stilla framförd, men med stenens tyngd i varje rad.

----------------

Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros

önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,

Gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.

Jag talar också på en grästuvas vägnar

som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar

önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,

den nedåtvända själen, konsten att stanna

och att äga tyngd - såsom gossen Gråsten

eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,

som glanslöst men evigt grönskar.

Vardags 64 Emily och Elmer

2010-07-25T17:41:00.004+03:00

I mina hyllor står poeterna i alfabetisk ordning,

samlade i bokform trängs de med varandra,

men hur de trivs tillsammans och med bokhyllslivet,

därom vet jag intet, men man kan ju alltid undra.

( För några år se´n hände det att Aspenström, han Werner,

ropade en natt ifrån en deckarhylla i vårt sovrum,

och jag fick rycka ut till räddning, Vardags 8.)

Två tvångsplacerade av högsta klass är Emily och Elmer.

Emily Dickinson 1830-1886

och

Elmer Diktonius 1896-1961.

Jag undrar vad de tänker om varandra?

De har varit närmsta grannar nu i över tjugo år.

Stått pärm vid pärm s´en 1987.

Jag gjorde "bibelprovet" häromdagen,

satte tummen rakt i magen på dem båda

och ställde dem med naken text emot varandra,

blad mot blad.

Emily med röda kinder,

Elmer D helt barsk, men glimt i ögat.

--------------------

That Love is all there is,

Is all we know of Love;

It is enough, the freight should be

Proportioned to the groove.

--------------------

En sommarkrans -

men ej rabattens blomster.

Blott vad en vägkant gav

och dikesrenen skänkte,

och skuggan pressat fram,

ur sanka marker sjöd

på måfå ; oförhappandes;

orimligt slösande.

Där dansar fattigdom

och dignar ynkedomens bord av sommarintets-alltets

trolleri.

-----------------------

En somrig hälsning mellan Grankulla och Amherst.

Jag låter dem stå kvar på hyllan i tron de kanske trivs?

Jag slutar därmed detta "brev" helt Dickinsonskt:

-"Are you reading and well?"-

Vardags 63 Skål!

2010-07-10T13:17:00.003+03:00

I morse på min lördagstidningshämtningsrunda,

jag lade märke till vid backens "knix",

det sipprade av vatten mellan grusets korn,

trots himmel blå och somrig värme.

En tanke slog mig, kanske även vi?

Allt handlar ju om vatten.

Hör här:

-----

Vår nye sekretär i Svenska Mejan, Peter Englund, Bodenpojk,

som gör historisk resa genom livet,

skrev för någon tid se´n

om det vatten som de dricker hemmavid i Rasbo,

Uppsala är närm´sta stad.

De har egen brunn, djupt borrad ned i berget

och ville gärna veta kvalitén på vattnet.

Skickade så prov och fick till svar:

-Vattnet ditt är mycket tjänligt,

dock finns där något salt.-

Familjen Englund dricker nume´r

sitt vatten ur de fina glasen av kristall,

ty det har visat sig att under Rasbo,

i bergakungastora salar

finns vatten från det gamla Litorinahavet,

vars vågor krusades av vindarna för åtta tusen år se´n.

När det är så beställt, då tar man fram kristallen.

---

Men hur med sipprandet på vägen upp mot tidningslådan?

Vid provsmak något salt, men inget Litorinahav i sikte.

Dock en klassisk plaskig haiku som ett avslut;

Vännen Basho plitade:

------

Den gamla dammen!

Men plötsligt rämnar vattnet

av en grodas plask -

Vardags 62 Andy Warhol möter Nalle - bekanta sedan länge?

2010-07-07T10:01:00.003+03:00

En mycket tidig morgon för någon vecka sedan

kom min gamle vän och Blogghjälp Nalle,

krypande i sängen.

Han tycktes upprörd, brummade och skrek:

"Andy kommer, Andy kommer!"

Han hade läst i ÖA, 7 och flera andra blad

att Örnsköldsviks Konsthall och Museum

skall visa två och sextio stycken Andy Warholbilder denna sommar

med vernissage i dag!

Och nu hans önskan var att låta mig se gamla foton,

och övertyga mig om Nalles "rörlighet" i konstnärsvärlden.

Ovan syns den första bilden, tagen efter partynatt hos AW

på the Silver Factory.

Han ser ganska sliten ut den gode Nalle,

ögat rött av vaket kanske, eller?

Han vilar trötta kroppen sin på Andys röda soffa.

Till vänster syns en del av målning,

som utan tvekan skapats utav Henry Darger,

vilket gör tydningen av bilden ganska brydsam.

I förgrunden, till höger, är den Brillobox placerad

som senare blev tillförd mina samlingar av Warholkonst?

Och Marilyn förstås, är givet med på bilden.

När är fotot taget? Vilket år?

Nalles svar på frågan blir ett mummel bara, känsligt kanske?

Detta måste snarast redas ut.

Jag låter Nalle följa med mig till Museet,

och kanske där vi finner lösningen,

med hjälp av personalens stora konstkunskap.

Vi väntar några dagar, dagens vernissage lär inte

lämna nå´n expertperson helt lös och ledig

att lyssna på de frågor

jag och Nalle har att ställa.

Vi kommer åter.

Vardags 61 Proustprat i bubblan

2010-06-26T13:50:00.003+03:00

Ill. Stephane Heuet

Man kan undra mycket över,

vad gamle Prousten hade sagt,

om han en dag på sängen,

i det korkbeklädda rummet blivit presenterad med sitt livsverk

-"På spaning - - - "

tryckt och framställt som en bok med bubbelprat.

Den som nu återskapar flydda tider med bildens hjälp och textballong

är fransmannen Stephane Heuet.

Det lilla naggande förlaget Agerings i Höör

gör nu försök lancera SerieProust i Sverige.

Klassisk översättningstopp av Gunnel Vallquist.

Vi måste tro de orkar ,

Heuet och Viktor Agering att bilda-bubbla

alla trea, nolla, nolla, nolla sidor som det tog Proust

att spana efter tid som flytt.

Vardags 60 En mycket gammal krukväxt

2010-06-15T19:17:00.004+03:00

I ateljén jag har en mycket gammal krukväxt,

som i sin ungdom levde ganska tryggt i barnens rum,

men plötsligt skrämdes halvt ihjäl,

måhända av en Mårra eller Måns.

Den har nu åter funnit ro och skrumpnar sakta samman

och jag känner frändskap med dess förvandlingar i färg och form.

Vi pladdrar planlöst med varandra,

likt två Winnies väntande.

Nu ett Piccoral av Samuel Beckett

Tolkning: Magnus Hedlund:

tänk om detta

en dag detta

en vacker dag

tänk dig

om en dag

en vacker dag detta

tog slut

tänk

Vardags 59 Viktig händelse i världen

2010-05-25T12:33:00.005+03:00

Vid denna tid på året då solen ensam sköter uppvärmning av huset,

jag brukar byta kökets gamla middagsslummersoffa

mot en ännu äldre, stående på glasverandan,

vilken av klimatskäl icke används under noll och minusperioden.

Denna soffas lock är något kortare än kökets dito

och jag kan tänka mig, jag liknar mest en kraftig fällkniv,

(måhända som en schweizisk sådan)

med alla bladen böjda hit och dit,

med mejslar, petare och sylar, prylar både här och där.

Nåväl, jag sover gott ändå och vaknade i går till ljudet av en häst i skritt?

Nej, hästars gångart vet jag inget om och håller därför tyst,

men hovljud hördes i mitt huvud och höll sig envist kvar mest hela kvällen lång.

Idag jag fick förklaring, det var en försignal från en god vän (också han en Åke)

som klippt notis ur bladet Ny Teknik och skickat det per post.

Där skrives om att allas vår prinsessas alla hästar

skall skos med nya blanka bröllopsskor till Dagen.

Kanske för att icke halka på den dåligt underhållna bron Norrbro,

eller blot til lyst att ses som blänk i alla rojalisters ögon,

när ockelbon och sessan så sakta dras förbi i hästförspända gyllenvagnen.

När bröllopsdag så ändad är, och natten bryter in,

då

stundar prinsentest med ärta i slottsgemakets mörker

och om han klagar ockelbon, vid morgonrodnads ankomst

över fasorna på tjocka nattmadrassen,

då är han äkta prins minsann!

Ack ja, man roar sig i ungdoms dagar

och ej ett knyst idag ifrån Sudan.

Vardags 58 En liten konst på rullgardin

2010-05-06T10:13:00.005+03:00

Jag skapade med solens hjälp en skugg-vonSchantz

i morse på vår sovrumsrullgardin.

Den blev bra och helt i Philips anda.

Philip von Schantz ( 1928 -1998 ) var ju annars mera känd för sina

många minutiösa målningar med målarduken

fylld av vinbärs- blåbärs- lingonhögar + potatisar i mängd.

Som en liten Philipshyllning,

jag lade blåbärssylt på frukostfilen och saluterade med skeden.

Vardags 57 "Friskvårdskuren"

2010-05-03T15:54:00.004+03:00

Jag bor vid Höga kusten, längst österut i landet,

och givet heter länet Västernorrland.

Det är ett skötsamt län på flera sätt,

men det råder inom Landstinget en ekonomisk stiltje,

nästan tomt i alla lådor.

Det krisar svårt i sjukvårdssektorn - färre personal, men lika många sjuka.

Därför satsas hårt på egen friskvård.

Utanför vårt sjukhus här i stan, det står en prydlig glaskur, försedd med skylten

RÖKPLATS.

Där samlas de, suicidalerna, med sina fula fimpar.

Ibland syns hånargänget runt den lilla kuren (buren).

Det ropas "bu och bä" och "att du törs" och andra hårda ord.

Inget tycks dock bita på dem, de böjer sig,

men suger girigt vidare.

Jag frågar blott och känner hjärtat bulta hårt av upprördhet:

"Är detta egen friskvård?"

Eller har jag fattat bak om hela foten?

Vardags 56 Meddelande från 1600-talet!

2010-05-01T12:25:00.005+03:00

En hälsning till alla politiker

från rödaste rött till blåaste bått.

Avsändare är den tyske författaren

Friedrich von Logau (1604 - 1655)!

Prosaversion av en dikt;

Översättning: Bodil Zalesky.

---------------------

Aktuell världskonst

Vara och verka annorlunda

Tala på annat vis

Berömma allt, bära allt

Hyckla jämt, behaga ständigt

Ge segel åt var vind

Tjäna ont som gott

Ställa all handling och all dikt

enbart i egennyttans tjänst

Den som lyckas väl med detta

har en plats i politiken.

Vardags 55 Vilken näsa, vilka dofter, vilka lukter!

2010-04-27T17:39:00.004+03:00

Näsan min fungerar bra ,

som luktorgan är den förträfflig,

dock något stor till växten på sin centrala plats i ansiktet.

Våren? När? Var?

För att inte detta blogginlägg skall tas emot som en

"Wivalliusisk" klagan,

vill jag påstå att jag redan känner doften av de löv,

som ännu inte spruckit ut på traktens björkar,

och

att jag just nu kan ana doften ifrån Kaffa,

i det fjärran landet Etiopien.

Av en nära släkting, som "på riktigt" hjälper de som har det svårt,

vi fått som gåva en påse kaffe och ett tepaket,

att njuta av i vårens tid.

Dessa dofter för mig några år tillbaka,

vid sommarsluttningen mot Täftesjön i Angsta.

Vid en öppen eld, jag ser en etiopier, Tafesse,

rosta kaffebönor i en panna och hela dalen fylls av Kaffadoften.

Vad skiljer doft från lukt?

I Patrick Suskinds fantastiska roman Parfymen,

vi nalkas doftens/luktens topp

med spädbarnslukt, beskriven av en amma:

-"Ja,", började amman, "det är inte så lätt att säga, för...

för de luktar inte likadant överallt, även om de luktar gott överallt,

förstår ni pater, om fötterna till exempel, där luktar de som en slät varm sten -

nej snarare som färskost.... eller som smör, ja just precis som färskt smör luktar de.

Och på kroppen luktar de som ..... som en smördegskaka som man har lagt i mjölk.

Och på huvudet, upptill, bak på huvudet där håret bildar en virvel...

där, precis där luktar de allra bäst. Där luktar de karamell, det luktar så ljuvligt,

så underbart pater, så det kan ni inte tänka er!

När man har luktat på dem där, då älskar man dem,

vare sig det är ens egna eller andras barn." - ...

Så når vi toppen.

Från barnets lukt till brudens doft.

Höga visan: I vers 3.

-"Ljuv är doften av dina salvor

ja, en utgjuten salva är ditt namn,

för den skull hava tärnorna dig kär"-

Vardags 54 Det här är Nalle!

2010-04-22T17:54:00.005+03:00

Det här är Nalle, gammal vän till mig se´n barndomsåren.

Han fanns med och rörde sig i världen

långt före min entré på klotet.

Ingen vill väl kalla honom fräsch och prydlig,

snarare då lite sliten, härjad som riktigt gamla vänner ofta blir.

Blicken ur hans ögon (öga) tycks mig dock ännu vara fast trots åldern,

och munnen har bestämda smala läppar.

Han har propsat på, vill "hjälpa" mig med bloggen,

och talar vitt om allt av värde han kan bidra med.

Han är brett beläst, berest och allmänt ganska klar i skallen sin,

och räknar med att "rycka in" rätt ofta.

Trots sin egen kaxighet är han ganska nära släkt med Nalle Puh,

och detta är en sak som gläder mig av hjärtat.

Jag vill mycket gärna ge mig tid att lära känna Nalles kraft och styrka

liksom de myter, sagor, drömmar Nalle Puh kan bidra med.

Detta blir en satsning helt i tidens anda.

Nalle får tillsvidareanställning genom mitt bemanningsföretag.

Vardags 53 Oväntade besök - från väster och öster.

2010-04-17T14:08:00.005+03:00

Inspektion av Stenbergs marker denna gråa, kalla lördagsmorgon,
klockan slagen sju, men ingen kvart.
Ännu ganska gott om snö.
Vår hackspett signalerar liten varningsvirvel ifrån Stortallstoppen.
I väster, över Öfjärdsvattnets isbetäckta yta, flyger Akka under höga skrik:
"Selm, Selma - hjälp mig, här är vinter ännu!"
På himmelen jag läser av den ovälkomna hälsningen från Island,
Eyafjallajökulls askmoln.
Jag har grunnat över Heklas hemlighet på ganska nära håll för många år se´n.
Det kändes mäktigt nog att stå vid vilande vulkan.
Ett litet stycke jag skrev för några år sedan,
kan kanske passa in i både tid och rum:
-Jag hade inte väntat mig att möta Hokusai vid Tännbacksvägen.
Diket var till hälften fyllt av snö,
vassen växte hög och rak.
Jag smög förbi i kanten av ett gammalt träsnitt.
Inget Fuji dock i sikte.-

Vardags 52 Att råka ut för ryssen!

2010-04-13T11:08:00.004+03:00

I vår farstu här i Stenberg står ett mycket gammalt träskåp,

en gång byggt på plats mot spismur´n i ett kök.

Ursprungligen för trefotsgrytor, stora, små, på hyllor bak två dörrar.

Plus nio lådor, av vilka några säkert använts för bland annat mjöl och socker

och de grunda översta varit de platser där husets eventuella knivar, skedar, gafflar hölls förvarade.

Numer har vantar, handskar, mössor, scarves + en och annan lampa,

sin givna plats i detta gamla skåp.

I grunda lådan nummer två, högst upp till höger finns bara plats för småtterier.

I nutid har här samlats saker av det slag som blivit över när man rensat fickorna

och snarast tänkt placera någon annanstans, men ännu inte hunnit med!

Vid dagens rensning gjordes fynd:

En barnkompass till hjälp att finna rätta riktningen på livets alla stigar,

en reflexanordning formad som en liten stjärna,

diverse mynt från när och fjärran

en Sovjetmedalj från det stora fosterlädska kriget,

utdelad till mig under augusti månad 1988,

medan ännu Gorbatjov regerade det knakande sovjetska väldet.

Vad hade jag då gjort för att förtjäna detta tecken?

Varit spion och rapportör om utvecklingen i Örnsköldsvik,

eller kanske skuggat någon dissident som hoppat av?

Varför fick jag min medalj?

Läs här vad som kan hända, när man råkar ut för ryssen!

Vi var på hemväg, söderut för en gångs skull, efter en fantastisk tid,

hos sonen vår med hustru, boende på Svalbard, långt, långt, långt i norr.

Augusti 1988, flyghamnen i Longyearbyen.

Snart skulle flyget ta oss ned till Norge-Oslo f.v.b. Stockholm-Örnsköldsvik.

Lufthamnshallen fylld av män´skor, många ryssar bland de väntande.

Två ryska gruvor ännu verksamma på Svalbard detta år.

Bredvid mig en kraftig man med grova händer iförd en Armaniblank kostym

och hemlängtan i ögonen.

Gladallvarlig inför färden mot Murmansk. Vi log och nickade, men kunde inte talas vid.

När det blev avgångstid för ryska planet, han reste sig, vi lyfte våra händer till en hälsning,

då sa´jag högt och tydligt: "Hälsa Gorbatjov!"

Han tog ett steg, men stannade och vände om, tryckte varmt min hand och viskade:

"Pre´zent!" så bort med raska steg.

Jag öppnade så handen min och där låg den,

en medalj från stora fosterländska kriget, utdelad till mig av okänd ryss i Svalbards flyghamn

en augustidag den mycket varma sommaren år 1988.

Vardags 51 Pas des deux på vinden.

2010-04-11T09:20:00.003+03:00

Ja - så var det dags igen att sitta ned i sköna stolen framför TV:n

och låta sig förföras i två hela timmar - nästan!

Favoritkanal denna lördagskväll var SVT med siffran 2.

Honungsvatten, te på plats.

Klädsel: Lätt och ledig för att själva kunna pröva något litet på den konst som skulle visas.

För att bereda plats, vi tryckte TV-lådan emot vita timmerväggen,

rullade vårt tebord helt åt sidan och på det gamla plankgolvet,

vi förde fram ett litet "Pas des deux",

koreograf var Birgit Cullberg - kanske?

men vi föll så efter detta hastigt ned i stolarna på grund av kraftig yrsel.

Balett var kvällens tema!

Jerome Robbins (1918-1998) legendarisk koreograf och filmregissör från USA

var mästaren bakom de tre verk som spelades in på Paris´barockopera Palais Garnier 2008:

"G-dur" musik: Maurice Ravel, "I natten" musik: Frederic Chopin och "Konserten", även den med musik av Chopin.

"Tribute to Jerome Robbins"

Tycker du balett är tråkigt, fjantigt se då på klippet ovan och du ändrar mening.

Vissa följder kan dock uppstå, det värker ännu bakom mina öron,

efter gårdagskvällens skrattattacker.

Det värker även svårt i höger ben - nog så intrikata steg i pas des deuxen kan man tänka.

Vardags 50 Lådförpackad Mozart

2010-04-04T12:09:00.004+03:00

Detta att städa, röja i sin ateljé, medför mestadels en hel del extrajobb;

Orsak: Alla "fynd" man gör på, i, under, bakom bord och hyllor.

I förraförra veckan då jag begynte att sortera gamlingar,

som tycktes vara tvångsplacerade i en jättelik kartong under stora arbetsbordet,

jag hörde mummel ifrån lådans mörker.

Bakom "Lilla Alice", som ju strängt taget hörde hemma där,

jag fann en vresig, missnöjd, rödögd Leopold, född i ateljén på våren 91,

faderen till Wolfgang Amadeus.

Han ansåg sig med rätta felplacerad och ville ha en plats i solen,

så, här är han nu - solen skiner ovan huvudet och även gubben ljusnat något!

Vardags 49 Earth Hour i Stenberg

2010-03-29T11:05:00.005+03:00

Vi "Earth-hourade" i dryga timmen nu i lördags den 27 mars.

Även om en timme kan tyckas ganska kort och ilar snabbt när ljuset lyser,

så kan den sega sig helt gummiaktigt fram, när mörkret fyller hela huset.

Nu gällde det att tänka positivt: Att vårt mörka hus ett bidrag var,

till att förlänga jordens liv - en manifestation för all natur!

Eftersom vi bor på landet, kändes inte skillnaden så stor,

det är ganska mörkt i utomhuset alla kvällar denna tid på året.

Vi var väl förberedda;

kvällens te och honungsvatten termostappat redan klockan tjugo noll noll

och lämplig "preelektrisk" bok plockad fram ur hyllorna

och lästes så ett stycke "högt," vid stearinets sken.

Emily Brontes Svindlande höjder blev vårt val och vi nästan snyftade i dunklet.

När drygt en timme gått i stearinljusskenet, vi tände upp med elen,

helt sakta steg för steg,

men vande oss rätt snabbt och snart var även TV:n påknäppt.

Och hela Jorden återgick och lyste klart i rymdens mörker.

Vardags 48 Festligt, folkligt, fullsatt!

2010-03-22T10:31:00.004+02:00

Följ med mig på en resa nu i vintrig vårtid.
Den gångna helgen har den timat, en snabbresa i tiden
till "Rena rama 1800-talet."
Arrangörer denna vår var, liksom vid förraförra höstens tur till 1700-talet;
Hembygdsföreningen i Arnäs, Kulturens Vänner, Örnsköldsvik och Vuxenskolan.
Lördag:
Full sol och fyra grader + i luften, skidan borde slinta för de flesta män´skor
denna lördagseftermiddag, men icke så!
Arnäs Hembygdsgård var fylld till sista plats av kunskapstörstande,
som ville veta allt om Anna Mor och hennes annaniter
och Israel i Ovansjö, folkets medicinman.
Fullt levande blev Mor Anna för oss alla ,
genom vår lärda Seija Hultmans kloka, humorfyllda föredrag
om Anna och den friförsamling som hon grundade och ledde under många år.
Hon tycks ha varit klok, men hård Mor Anna.
Predikan under fyra timmar kunde kanske kännas nog så mycket för både kropp och själ.
Han kändes som en trygghetssäkring själv Lars Strandberg,
när han med knorr på ord och blink i ögat berättade historier om
kloka gubben Israel i Ovansjö och hans "medixiner."
Taffelmusik till kaffet bjöd Sonja Nordlund på med fin fiol och vacker röst,
plus oslagbare durspelsmästar´n själv n´Gösta Johansson.
Söndag:
Även söndagen blev molnfri och solen sken på alla, även så på Axenström Karl Erik,
vår mästare i forskning, för vilkens ögonnit, inget gammalt papper,
i något djupt och mörkt arkiv, får ligga oläst.
Han talade om Örnsköldsvikska trakter före köpingstid och stadstid.
Om handel, sjöfart, marknader. Vart ord tycks viktigt - fängslande
och hans citat ur A A Hulphers Dagbok över resa genom Norrland -
fick spänningen att stiga mellan socknarna.
Jag fann mig själv stå närmre mina egna trakter efter KEA:s föredrag.
Dessförinnan hade Rune Hellström kåserat över
Mo & Domsjös tillkomst och Kemparna i världen.
Söndagens musikram skapades i år av Magdalena och Mattias.
Klockrent vackert - vilka spelmän!
Tyvärr jag missade Lars Sundmans föredrag:
"Idéströmningar från franska revolutionen till första världskriget," på fredagskvällen,
men säkert satt hans klass som tända ljus och lyssnade.
Stort tack till arrangörerna för tre dagars kvalitetskultur.
Vi fick kunskap, roades och njöt.

Vardags 47 Notering: S:t Petersburg

2010-03-18T10:28:00.004+02:00

I lördags var det fest för oss som såg på TV2.

Vi klädde om och minglade en stund på vinden, innan det var dags att-

"at 20hrs sharp" -

slå oss ned i var sin skön fåtölj och hörsamt följa

sopranen Renée "la Flemings" S:t Petersburgska äventyr.

Hon hördes skönt sjungande tillsammans med sibirienryske barytonen

Dmitrij Chorostovskij,

och vi gladdes särskilt åt duetten ur Giuseppe Verdis Simon Boccanegra,

men njöt i fulla drag av alla rätter som serverades

och även av vårt eget te och honungsvatten.

Som avslut slutscenen ur Eugen Onegin,

där Eugen förgäves söker vinna skön Tatjanas hjärta,

men tjugo år försent -

ack Pusjkin, Pusjkin vilket drama

och

Peter, Peter vilka toner!

--------

Jag vandrar vidare med block och böcker under armen.

Vardags 46 Ekelöfet

2010-03-16T11:31:00.004+02:00

Nu är det mitt i månad mars, då jag är extra vaksam

under morgontidningshämtningsrundan.

Stora snödjupstiden varar ännu, och vissa morgnar

då det fallit flingor under natten,

jag kliver sakta och försiktigt för att icke krasa snöns kristaller

och spara våra fyra rådjurs morgonstämplar.

Gårdens egen fyrametersek

behåller gärna löven sina över kallastvintern,

men släpper taget nu i mars

och låter vinden sprida dem på snön, där vårsols värme sänker dem.

De sjunker djupt, som tryck, som avtryck ned mot jorden.

-------------------------------------

EUFORI

av Gunnar Ekelöf

som avled idag för fyrtiotvå år sedan.

---------------------------

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en

smörgås, pluntan och pipan.

Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,

sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor

och glänser i flaska och glas.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.

Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar

strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,

havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnatts-

dunklet,

inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken,

löven så stilla mot himlen... Och aspen som prasslar i

stiltjen;

Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

---

Som vore det sista kvällen före en lång resa:

Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.

Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,

känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,

känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,

känna hur död och liv är starka som vin inom en!

---

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga

som ser mig i ögonen stilla,

ett med aspen som darrar och viskar,

ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och

lyssnar

till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,

något jag inte ville förråda ens om jag kunde.

Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

---

Och lågan stiger... Det är som om blommorna trängde sig

närmre,

närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter.

Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider

och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

--------

Jag sjunger om det enda som försonar,

det enda praktiska, för alla lika.

Vardags 45 Notering: Firenze

2010-03-14T12:33:00.003+02:00

Jag minns det smala rummet med sin oerhörda höjd till taket.
En liten mjölkvit takglob lyste som en fjärran stjärna.
En säng, en stol, ett litet nattygsbord - inget fönster fanns.
Hotellrum i Firenze.
Tre varma dagar med stadens alla fröjder:
Uffizi, Pitti, Battistero di San Giovanni.
Två heta nätter i den smala sängen,
tillsammans med Montaigne och hans essayer
och nu idag som tillägg;
Jag håller med min vän Wislawa Szymborska:
Vilken tur för människan i världen att Monsieur Montaigne
inte råkade ut för hastig spädbarnsdöd -
och
att Baptisteriet ännu finns att skåda.
-------------
Jag vandrar vidare med block och böcker under armen.

Vardags 44 Vinter hemma och hos Brueghel

2010-03-06T15:46:00.003+02:00

Solig lördag + och dropp från taket.

Svarta träd mot snön - Brueghel, Brueghel.

Åter hemma - Brueghel kvar,

i sällskap nu med Rutger Kopland,

även han från Holland, poet,

men ur vår egen tid (f. 1932).

Dikt: Vinter hos Brueghel:

Rutger Kopland.

Bild: Jägare i snö:

Pieter Brueghel den äldre.

------------------------------

Vinter hos Brueghel, kullen med jägare

och hundar, vid deras fötter dalen med byn.

Ännu en stund, men de ser dödströtta ut, deras steg

i snön gör återkomsten nästan lika

långsam som om de stod stilla. Vid deras fötter växer

och växer djupet,blir bredare och avlägsnare

tills landskapet försvinner i ett landskap

som måste finnas där, och som finns, men bara

som en längtan finns.

Framför dem dyker en kolsvart fågel. Är det ett hån

mot deras mödosamma försök att återvända till livet

där nedanför: de skridskoåkande barnen på dammen,

bondgårdarna med väntande kvinnor och boskap?

En pil är på väg och skrattar åt sitt mål.

Vardags 43 Herdestund?

2010-03-02T17:12:00.003+02:00

Visar månne bilden det som kallas herdestund, att sitta trebent några alnar ovan markens yta och till synes rofyllt sticka åt sin käresta en ljuvlig tröja av angoragarn?

Vardags 42 På tapeten i dag

2010-02-27T15:27:00.005+02:00

----------------------------------------------

Ett elavbrott på sommar´n kan vi klara hyfsat, men om allting kallnar, svartnar
mitt i vintern känns det genast värre.Så var fallet häromkvällen under "uppdraget" vi hade att lösa kryssordet i Dag og Tid.Då hade webben kunnat bistå bra, men utan strömmen, intet net. Nu gällde blott, det gamla uppslagsverket, tryckt på träfritt? papper - slutet förra seklet. Vid ljusa lågors sken, vi sökte namn på - maler fra det franske riket - bokstav B i början E i slutet och däremellan fem helt tomma rutor. Jag slog upp band II, som täckte allt som vetvärt var från Baabelsburg till Cözma Lee, men fann ej vad jag finna ville. Jag hamnade i stället i den lilla franska sta´n Bayeux, med sin "tapet" och goda calvados, jag minns dem båda från en Europacykeltur det år då förra seklet fyllde femti´ jämnt.Om du inte sett den nästan tusenåriga Bayeuxtapeten ens på bild och inte läst historien - här må nämnas följande: Den är skapad helt av linne, sjuttio meter lång och halva metern bred, broderad helt med yllegarn som i två och sjuttio bilder berättar Normandernas historia vid deras erövring av England år 1066. Och målarn´s namn var Jean Bazaine och Kryssordet blev löst och elen kom tillbaka.

Vardags 41 Cirkulationsbesvär?

2010-02-24T11:23:00.004+02:00

Vännen Stig i Sundsvall

häromdagen minde mig om komponisten Liszt

och givet for min tanke snabbt till Ungern,

som jag besökte sent en höst för många år se´n,

då löven brann och Egris blod flöt snabbt

och fältens alla solar skördades på frön.

Ungerns kvinnor heter Erzbieta

och det var också namnet på den lilla solrosplanta,

som förra sommar´n växte upp

där kalla vinterns fågelbord varit placerat.

Erzbieta var själv född i Ungern,

liksom Liszt, som hette Franz i förnamn.

Vardags 40 Hur går det för Peter?

2010-02-23T10:04:00.003+02:00

När sågs en Sverigepremiär av film i lilla staden Örnsköldsvik

om den setts det torde vara många år se´n.

I kväll finns chansen, helt unik, i Nolaskolans aula (Nolan) kl 18,

att se den mångfalt prisbelönta filmen

PETER OCH VARGEN

Animation av högsta klass och "livemusik" av Nordiska Kammarorkestern.

Sergej Prokofjevs musiksaga som animerad film,

en stor upplevelse, jag lovar, jag har sett den!

Vardags 39 Jag fryser, fryser!

2010-02-22T11:00:00.003+02:00

Att hålla värmen inom-hus och bords kan kännas svårt en tid som denna

med grader utomhus så lågt på termometerns minusskala

att de nästan inte syns.

Som hjälp och stöd åt våra läsare, vi inför bild, (glöm ej klicka och förstora)

från tid och plats som komma skall.

Min tanke går "naturligtvis"

- to climate change and global warming -

men bilden illustrerar annan plats med riktig värme året runt.

Musik 15 Möt Mendelssohn i vintermörkret!

2010-02-21T13:48:00.003+02:00

Vad kan locka gammalt par ur Stenberg - stugans sköna värme,
en lördagskväll i februari månad,

då termometern visar minus nitton grader och blåsten sänker detta tal till - 24 Nilsson?

I detta fall, det var den gamle (unge döde) Felix Mendelssohn, som fyllde jämna sekel två,

år 2009.

Vi mötte inte Felix in persona, men väl musiken hans + åtta sköna damers sång

och länets längste kantor? som med händer, fötter

skickligt lockade musiken fram ur Arnäs kyrkas orgel, byggd av bygdens egen son

Pehr Strand

från Stranne by, just bortom backen där vi bor i Stenberg.

Jetta hjälpte oss till kyrkan, trots något gnäll i motorn över kylan, kan man tänka.

Väl i Gudahusets värme, vi njöt av Cantuskörens sång, som EN stämma ljöd den ren och klar

och löftet om den vår, som trots allt skall komma

bars fram så skönt i Maiglöckchen und die Blumelein

och toppades i Laudate Pueri (op. 39 nr2).

Sven Edsfors, kantorn, organisten lyckades med konsten

att låta Allegro Maestoso e Vivace (ur orgelsonat nr 2 op. 65) dåna under kyrkans valv

med sådan kraft och glädje, att votivskeppet i koret gungade av stormen.

Som avslut, prosten vår, Eva Nordung Byström, bad aftonbön, och stärkta ända in i själen,

vi gav oss ut i köld och mörker, två nästan burkaklädda människor, att åter trotsa Vädrets gudar

Väl hemma, vi njöt av var sin jättekopp med rykhet mjölkchoklad +

Forsbergs skorpor med apelsin och fläderblandad marmelad.

Därefter kom han åter Felix, fullt njutbar, genom mänskligt trolleri på webben.

En kväll att minnas: Februari 20 2009.

Vardags 38 Kuverthistorier 2

2010-02-05T15:51:00.003+02:00

Säkert blev hon mycket glad, Frau Gunvor Oldberg

på Bagargatan 1 i Rundvik, i Ångermanlands nordöstra hörn,

när hon en dag mot månadsslutet mars år 1985

av postens bärare tog mot ett "Päckchen",

sänt från Marburg uti staten Hessen, Tyskland(väst).

Det hade inköpts färdigpaketerat

från den mycket kända porcelinsfabriken Villeroy & Boch och innehöll

enligt den lilla tullnotis som klistrats på den tunna askens vänstersida,

en "porzellanbild" - sänd som gåva

(Anzukreuzen wenn es sich handelt um ein Geschenk. X ) Wert 15 DM.

Aldrig räknas gåvans värde uti pengar, nej, som alltid - tanken bakom.

Vem var det då som hade sänt paketet?

Om vi vänder på den tunna asken, finns där en liten klistrad bild i ena hörnet,

som visar träd i blom och mor med barn.

Det är nog ingen dålig gissning att tro det var en dotter eller son,

som sände denna bild av "porzellan." Sändar´ns namn ger ingen tråd att nysta;

Absender: Wussow lyder namnet.

Om man låter känslan råda, jag tror det var en dotter som sände bilden av porslin.

Bosatt sedan många år i Tyskland?

Om hon idag den 5 februari 2010 bor kvar i Marburg

och önskar ta en tur mot syd-sydväst, hon kan slingra ned till staden Wetzlar,

och när hungern sätter åt ordentligt

söka upp Gaststätte Klosterwald, som just idag kan bjuda:

Pangasiusfilet mit Kartoffelsalat för endast 5,50 Euro.

Jag råder henne dock att stanna hemma och göra sin

Kartoffelsalat själv med lite Bratwurst till.

Hajmalen Pangasius bör hon inte äta,

den fiskas i Vietnams Mekongflod och är ordentligt giftig!

Mycket gift finns även i den brunkol, som vräkes upp ur djupet

av den skoveltyp som syns på frimärket till höger.

På vänster märke ett pelarkapitäl av osedvanlig skönhet,

skapat av Dominikus Zimmermann, 1685-1766.

Arkitekt och konstnär - stuckatör.

Nu är det tömt, fru Oldbergs "petit paquet" från Warburg,

men bilden av porslin, den fick vi aldrig se.

Vardags 37 (konst) Gammalt svenskt bistånd.

2010-01-31T13:19:00.004+02:00

"Gammalt svenskt bistånd."
Lådrelief - storlek: 38 - 33 - 10 cm.
Signerad: Åke Lagerborg 2009.
Foto: Åke Hultman

-----------

Att vänta sig bli bjuden på ett ståtligt , kungligt bröllop

och sedan inte bli det,

kan få vem som helst att surna till ordentligt.

Detta hände Eris, tvedräktens gudinna,

för nog så många år se´n uti landet Hellas.

Så långt bort i tiden var nästan allting mytologiskt

och skedde strax bredvid och bortom livet,

men grep ändå in i och styrde allas göranden.

Gudinnan Eris blev ordentligt arg, när budet uteblev till henne

att bevista "årets bröllop" mellan Peleus och Thetis.

När man har ett jobb, som innebär att skapa tvedräkt mellan människor,

var detta tillfälle helt ypperligt.

Om även du haft tankar på att utså split och tvedräkt någonstans,

gör blott på detta sätt:

Ta ett äpple ur förrådet, förgyll det snyggt och prydligt och skriv därpå:

Till den vackraste!

Kasta in det ibland dina gäster en grillig lördagskväll,

ställ dig sedan strax bredvid och skåda resultatet.

Så gjorde Eris och det utbröt krig emellan Sparta-Troja,

som varade i tio år.

Tre av gästerna på festen tyckte genast de var vackrast,

tre gudinnor givetvis: Athena, Hera, Afrodite slogs som vildingar om gyllenäpplet

och Trojas prins, den vackre Paris utsågs så till domare.

Mutor, insideraffärer var vanligt då som nu bland både hög och låg och hög.

Hera erbjöd Paris makt i politiken, Athena krigsframgång och visdom,

Afrodite slutligen var smartast? bjöd honom världens vackraste bland kvinnor:

Helena - gemål till Menelaos, kung av Sparta.

Prins Paris valde givet Afrodite som den vackraste,

nappade så Helena åt sig och flydde.

Menelaos skrek på hämnd och Agamemnon, brodern, konung av Mykene,

drog genast ut i krig mot Troja.

Tio år av ställningskrig, belägring, fick ett slut då konungen av Ithaka,

Odysseus

fick en ljus idé:

"Vi bygger oss en jättehäst av trä, mycket, mycket större än halmbocken i Gefle;

Vi fyller hästen så med män och vapen, skänker den till Trojas folk som en försoningsgest.

Vi vill fred! "(Känns tonerna igen?)

Trojanerna gick på Odysseus list, öppnade sin stadsport,

drog in den vackra hästen och ställde den på Stora Torget.

På natten smög de ut, spartanerna, och strax var Troja en besegrad stad.

Här finns nu fakta att berätta, som vännen Schliemann, när han grävde där vid Troja,

aldrig fick det minsta hum om, trots ivrigt spadande på platsen.

Bland de i hästens mage hukande spartanerna,

fanns en liten mörsare från trakten av Bofors, som Odysseus fått som bistånd,

på en tidig odyssée han gjort i nordligare vatten.

På samma tur han övervintrade i Gefle,

enligt vad Homeros skrev i ett nu tyvärr förkommet manuskript.

På haltande hexameter finns där även en beskrivning om Odysseus´tur till Dalecarlia,

där han hade mött en jättehäst av trä.

Allt knyts ihop och vår kunskap bättras högeligen.

Det liknar ett projekt ifrån vår egen EU-tid, men ej beslutat uti Bryssel.

Nej, på Olympens topp slöts troligt detta avtal om nödig hjälp åt Sparta.

Undertecknare var Odin själv och guden Zeus.

---------------------

Se där idén till konstverket härovan.