Liggande på kökets soffalock
och halvvägs in i drömmars land
tanken far till Irland och till Seamus Heaney,
som lagt ned sin penna nu - för gott.
(Jag vill gärna tro han skrev för hand)
En klurig allvarsman, som skrev sin vardagsdikt på tvären,
och med hemgår´ns jord på stöveln - hela livet.
---
Han fick till egen oförställd förvåning Nobelpriset
år nittonnittiofem.
---
Vägen till Toome.
Tidigt en morgon mötte jag pansarvagnar
i konvoj, sjungande fram på mäktiga däck
allihop kamouflerade med brutna algrenar,
och soldater med hörlurar stående i tornen.
Hur länge hade de närmat sig på mina vägar
som om de ägde dem? Landskapet sov som en park
jag hade fält, boskap, rätt att passera annans mark,
traktorer och räfsor, silos redo för gröda,
på uthusens tak. Till vem skulle jag springa
bland alla dem som har bakdörren olåst
för bäraren av dåliga nyheter, sena timmars gäst
som, genom att vara väntad, kan undvikas bäst?
Ni som sår säd, reser gravstenar.....
O körsvenner, ovanför era sovande kanoner,
den står här ännu, står vibrerande medan ni passerar
den osynliga, ännu upprättstående stenen.
Tolkning: Roy Isaksson
