Visar inlägg med etikett Vardags. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vardags. Visa alla inlägg

söndag 14 november 2010

Vardags 82 Vid blotta tanken

Om man skall ge sig ut på promenad i eget huvud,
det gäller vara rustad på ett riktigt sätt.
Tjocka luvan är ett måste, för att något minska draget mellan öronen,
och den blåst som stundvis känns, som kom den från ett gammalt trepaneringshål,
särskilt nu på äldre da´r, då håret börjat glesna.
En liten matsäck bör man ha, gärna fylld med gamla diktcitat, för övnings skull +
ett och annat rim.
Detta kompletteras automatiskt, (har jag märkt på sistone)
med aktuell desorienteringskarta.
Behöver ICKE köpas, finns vid blotta tanken.
Den är ett färgglatt tryck, i olika partier delad,
liknar mest ett styckningsschema över grisar.
--
Vid starten nu i morse, söndag,
jag hamnade på stunden i en mörkgrå baktanksgränd,
kände mig rätt skamsen och fick börja om på nytt.
Jag valde vindlingen till vänster, där jag tycktes skymta
en något ljusare nyans i allt det mörkgrårosa,
men,
desorienteringskartan fyllde sin funktion och jag gled ned
i diket mellan hjärnans båda halvor,
men lyckades trots allt med mycken tankemöda
åter ta mig upp och nådde strax en hjärnvägsövergång
där varningsklockor klämtade och ilsket röda lampor blinkade.
Räds ej du tankens riddare!
Som alltid nyfiken och envis jag klev över.
Denna gång gick allting bra och jag märkte strax
jag hade hamnat uti hjärnans högerhalva.
Eftersom jag varit konstnär nästan hela livet,
jag tänkte kontrollera läget där i denna del,
där skapandet ju sägs husera.
Först jag tyckte det var tomt och tyst,
men märkte så en viss aktivitet.
Inte brus och slammer, jäkt och övertid, men ändå,
en viss rörlighet som gladde mig.
--
Jag kände mig rätt nöjd med färden, trots tankspriddhet och trötthet
och försökte därför återvända "hemåt".
Lilla Hjärnan strax bredvid blev räddningen,
där kändes tryggt och hemmalikt.
Här hos oss i minivärlden, där det mesta förefaller smått och enkelt
jag brukar enbart lilla hjärnan. (Cerebellum, vilket vackert namn!)
Det känns lugnast så och inte alltför pretentiöst.
Ibland förstås jag släpper loss och kopplar på Reptilen!
--
Nu när jag återvänt till hemmahamnens blanka yta,
jag har för avsikt släcka ned. Vi måste alla elkraftspara.
--
Lämpligt nog skrev Alf Henrikson om hjärnans strömåtgång
för många år se´n:
-------------
"Hjärnan spelar sina
spratt
med en effekt av 20 watt.
Möjligen den spritter då
och då
med en effekt av 22."

onsdag 3 november 2010

Vardags 76 Tjitsche, tjitsche, sirr, tu, tu, tu.


Nu känns det vara rätt minut att tänka på vår
fågelsång om våren,
som tröst inför november månads trista mörkertid.
Hur är det nu den sjunger trasten - den med kolet?
I avsaknad av fåglar in natura vi tar till bok där vännen vår,
ornitologen, själv har plitat tecknen för dess sång:
"tsiih"
Visst lät det vackert, vårlikt, minnande om junis ljumma kvällar?
-----
Alla och envar som någorlunda känner fåglars sång,
minns med glädje lundasångar´n,
som hörs jubelsjunga i rubriken ovan!

måndag 1 november 2010

Vardags 74 E pur si muove!

Klockan åtta nollsex nu i morse,
solens första strålar genom österfönstret
träffade vårt sovrums gröna vilsamma Ulrikavägg,
men jag låg kvar i sängen gonande
och fem minuter före halvslag nio
dörren till alkoven blänkte solgul i det nya skenet
och vid halv jag kunde följa ådringsnätet
på den gamla klaffen,
starkt belyst,
ett kvistöga som blinkade, nyss väckt.
Jag gjorde om igen en gammal upptäckt.
Jorden rör sig.
Jag sa´ ju det, han talte sanning-
Galileo Galilei.

söndag 31 oktober 2010

Vardags 73 Vintertid


I natt vi låg helt vakna, ma chère och jag,
väntande i sängen vår på Vintertidens dubbla timme.
När uret slagit NU,
vi firade med Assamte och Forsbergsskorpa.
--
Jag hade före läggdags "kollat läget" utomhus och fann då,
en liten trädgårdsfällstol under körsbärsträden
och genast ställt TILLBAKA den i skjulet.
Jag törs knappt tänka tanken -
vad hade hänt om inte....?

fredag 22 oktober 2010

Vardags 72 "532"

Likt en gång Alf Hambe, musikern,
vi har en gammal elvamannualig orgel stående,
dock ej på vinden, men väl i uthusboden vår.
Vid prövospel idag av husets organist, (ma chère),
konsert, succé direkt,
då nu i sena höstens tid,
tonerna från psalmen fem tre två
-"Den blomstertid..."-
flöt ut bland alla plast och pappkartonger
med sitt innehåll av - "man kan aldrig veta",
genom öppen dörr och täckte strax oktoberdagens
rostanlupna träd och marker
med sina ljuva löften.
Och så kom barnen springande
och vinkade med vårterminsbetygen.


tisdag 12 oktober 2010

Vardags 71 Exit Warhola

Vid besök på Örnsköldsviks Museum, någon klarhet kunde inte bringas
om sanningen bak bild (Vardags 62) där Nalle ligger (tydligt bakfull),
på en av Andy Warhols röda soffor i ateljén, the Factory,
och med en Henry Dargermålning? strax bredvid.
Nu har A. W. dragit sina färder, kanske återvänder han till Pittsburgh,
eller slår ihop sig med en annan Warholtur, många är de,
som ständigt sveper runt vår jord.
Dessa sakers tillstånd inger inre oro.
Den mest bekymrade i vår familj,
är inte Nalle, utan jag,
som aldrig fick nå´t svar om Nallefotots sanningshalt.
Hela sommarn har han "legat lågt", den gode Nalle
och vid de samtal som vi haft,
intet haver språkats om Warholfotot hans
och Nalles vistelse i ateljén the Factory.
Vi får så leva vidare,
men utan röjandet av hemligheten:
Hur kunde Henry Dargers målning
finnas med på fotot från the Factory?
En målning - ännu inte skapad av dess konstnär.
Nog sutte någon rad av Frank O´Hara (1926-1966)
ganska bra i detta sammanhang:
----------
Ljus klarhet avokadosallad på morgonen
efter allt hemskt jag gjort är det fantastiskt
att finna förlåtelse och kärlek, inte ens förlåtelse
eftersom gjort är gjort och förlåtelse inte är kärlek
och kärlek är kärlek komma vad som komma vill
fast allt kan bli irriterande trist och umbärligt
(som man inbillar sig) men inte direkt av kärlek
fastän man känner sig avlägsen
redan ett kvarter därifrån förändrar
dess blotta närvaro allting som när kemikalier droppas på ett papper
och alla tankar upplöses i en förunderligt tyst extas
jag är inte säker på någonting annat än detta, som andetagen intensifierar

söndag 12 september 2010

Vardags 70 Jag har nästan träffat Tristan Tzara

När jag någon gång befinner mig bland gamla konstkollegor
och vi diskuterar gångna tiders ismer,
jag blir ibland omkull och förbisprungen.
Om så känns, jag tar rätt snabbt till kniven,
mumlar halvhögt ( men för alla hörbart )
- "Jag har nästan träffat Tristan Tzara, dadaistpoeten" -
Då blir det tyst och allas blickar vänds emot mig.
Många ååh-ar likt en avundssuck och hela min person studeras noga,
hållning, kläder, vikt och allmän status.
--------------------------
Då berättar jag historien om Cabaret Voltaire, där Dadaismen föddes
och de lyssnar girigt och förstår att även jag var nästan där i Zurich 1916.
Där fanns de allesammans: Hugo Ball, Hans Arp och Tristan Tzara,
lille Richard Huelsenbeck och Emmy Hennings.
Alla - alla!
- "Dada är ett narrspel ut ur intet - en gladiatorgest-
en avrättning av den poserande moralen" -
Så skriver Hugo Ball.
----------------------
Jag fanns i kanten, ytterkanten och året det var 1963.
Äkta engelskt te hos galleristen ( Galerie Blanche ) Gustaf Engwall.
Min tebordsdam var konstnärinnan och poeten Greta Knutson,
vacker, vänlig och vital, född 99 och gift med
Tristan Tzara mellan 1925-1938.
Vi talade om Tristan, surrealism, DADA och kubism
OCH
löste även några av de mindre gåtorna i världen.
Vi skiljdes åt som gamla vänner -
som om vi båda nästan träffats första gång på
Cabaret Voltaire.
--------------------
Och de säger alla: Du som levt så länge Åke, berätta mer för oss!
-----------------
Månfiske av Greta Knutson:
-------------
Personen som sitter framåtböjd på bänken är inte du. Handen som vilar på ett främmande knä är inte din, ditt ansikte är inte ditt. På hjärtats varje slag borde ett annat följa: vissheten levde ännu, gräset fruktade ännu ingenting. Snart skulle du ropa på mig, mina steg skulle möta dina i den levande sanden. Sångerna skulle komma och försvinna spårlöst. Varje föremål såg på oss med barnsliga ögon, det var innan rädslan föddes. Nu brinner bergen och jag är ett skövlat land.
-------------------------
Ur Tristan Tzaras Phases:
-----------------------
jag har krossat tingens vinter
skakat ner fruktträdets skratt
speglarna bär öppen sköld
ingen eld skrämmer oss mer
--------

torsdag 26 augusti 2010

Vardags 69 Av dagg är världen

För att stärka poesíens kraft i hemmet,
vi fick för några år se´n,
av vår dotter,
en liten låda fylld med magiska magneter,
bokstäver och ord att användas vid skapandet
av lyriska signaler på vår kylskåpsdörr.
Vi fann att haikus skulle passa,
små korta dikter, tre rader blott
och 5-7-5 i stavelseanpassning.
En bra idé att pröva.
Vi började med lån;
en haiku skriven av vår vän herr Issa (1763-1827)
------------
Av dagg är världen
och förblir alltid av dagg
- och ändå - ändå -
--------------
Nu efteråt det står helt klart,
vi gjorde fel som valde vers av Issa.
Han var för svår, för komplicerad mitt i enkelheten
och gav oss båda svåra skrivkrampssmärtor.
Vi stod stilla, tysta framför kylskåpsdörren
medan mjölken surnade
och ostens yta överdrogs av mögelsvampar.
Vi blev helt utan mat i flera dagar
och våra magar knorrade.
Till slut vi fann på råd,
som dock knappast stärker kraften
av vår poesi i hemmet.
Vi täckte över Issa med en vitlapp och skrev
"you are my angel"
på himmelen där ovan,
öppnade vårt skåp
och åt oss så ordentligt mätta.
Tog så bort vår Issalapp
och hörde våra magars tackknorr.
För samvets skull,
jag smyger in ännu en Issa:
Visst återspeglar
även trollsländans öga
de fjärran bergen.

söndag 15 augusti 2010

Vardags 68 Medan värmen varar






Låt oss medan sommarvärmen ännu varar, svalka oss i kalla operadödens närhet, med hjälp av Henry Purcell (1659-1695)."The cold song" kan höras uti operan King Arthur. I dagsversionen makalöst iscensatt av Le Concert Spirituel får vi bevittna några sista frysande minuter.

lördag 7 augusti 2010

Vardags 66 Det blå





Sen sommarkväll på bron
andning lindring
himlens blå dämpat
ljuset underifrån

fredag 6 augusti 2010

Vardags 65 Sjuttiofjärde rymningen!



När jag i morse åter kunde fånga nattens rymling ur min samling "Huntingbugs"
for min tanke först till ungdoms övermod, kan själv, jag klarar mig och ingen tar mig.
Steg två blev givet Ikaros och himlastormning och det tredje,
stampet ned på jord igen med Werner Aspenströms protest:
-"Ikaros och gossen Gråsten"-
stilla framförd, men med stenens tyngd i varje rad.
----------------
Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
Gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.
Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd - såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,
som glanslöst men evigt grönskar.

söndag 25 juli 2010

Vardags 64 Emily och Elmer

I mina hyllor står poeterna i alfabetisk ordning,
samlade i bokform trängs de med varandra,
men hur de trivs tillsammans och med bokhyllslivet,
därom vet jag intet, men man kan ju alltid undra.
( För några år se´n hände det att Aspenström, han Werner,
ropade en natt ifrån en deckarhylla i vårt sovrum,
och jag fick rycka ut till räddning, Vardags 8.)
Två tvångsplacerade av högsta klass är Emily och Elmer.
Emily Dickinson 1830-1886
och
Elmer Diktonius 1896-1961.
Jag undrar vad de tänker om varandra?
De har varit närmsta grannar nu i över tjugo år.
Stått pärm vid pärm s´en 1987.
Jag gjorde "bibelprovet" häromdagen,
satte tummen rakt i magen på dem båda
och ställde dem med naken text emot varandra,
blad mot blad.
Emily med röda kinder,
Elmer D helt barsk, men glimt i ögat.
--------------------
That Love is all there is,
Is all we know of Love;
It is enough, the freight should be
Proportioned to the groove.
--------------------
En sommarkrans -
men ej rabattens blomster.
Blott vad en vägkant gav
och dikesrenen skänkte,
och skuggan pressat fram,
ur sanka marker sjöd
på måfå ; oförhappandes;
orimligt slösande.
Där dansar fattigdom
och dignar ynkedomens bord av sommarintets-alltets
trolleri.
-----------------------
En somrig hälsning mellan Grankulla och Amherst.
Jag låter dem stå kvar på hyllan i tron de kanske trivs?
Jag slutar därmed detta "brev" helt Dickinsonskt:
-"Are you reading and well?"-

lördag 10 juli 2010

Vardags 63 Skål!


I morse på min lördagstidningshämtningsrunda,
jag lade märke till vid backens "knix",
det sipprade av vatten mellan grusets korn,
trots himmel blå och somrig värme.
En tanke slog mig, kanske även vi?
Allt handlar ju om vatten.
Hör här:
-----
Vår nye sekretär i Svenska Mejan, Peter Englund, Bodenpojk,
som gör historisk resa genom livet,
skrev för någon tid se´n
om det vatten som de dricker hemmavid i Rasbo,
Uppsala är närm´sta stad.
De har egen brunn, djupt borrad ned i berget
och ville gärna veta kvalitén på vattnet.
Skickade så prov och fick till svar:
-Vattnet ditt är mycket tjänligt,
dock finns där något salt.-
Familjen Englund dricker nume´r
sitt vatten ur de fina glasen av kristall,
ty det har visat sig att under Rasbo,
i bergakungastora salar
finns vatten från det gamla Litorinahavet,
vars vågor krusades av vindarna för åtta tusen år se´n.
När det är så beställt, då tar man fram kristallen.
---
Men hur med sipprandet på vägen upp mot tidningslådan?
Vid provsmak något salt, men inget Litorinahav i sikte.
Dock en klassisk plaskig haiku som ett avslut;
Vännen Basho plitade:
------
Den gamla dammen!
Men plötsligt rämnar vattnet
av en grodas plask -

onsdag 7 juli 2010

Vardags 62 Andy Warhol möter Nalle - bekanta sedan länge?


En mycket tidig morgon för någon vecka sedan
kom min gamle vän och Blogghjälp Nalle,
krypande i sängen.
Han tycktes upprörd, brummade och skrek:
"Andy kommer, Andy kommer!"
Han hade läst i ÖA, 7 och flera andra blad
att Örnsköldsviks Konsthall och Museum
skall visa två och sextio stycken Andy Warholbilder denna sommar
med vernissage i dag!
Och nu hans önskan var att låta mig se gamla foton,
och övertyga mig om Nalles "rörlighet" i konstnärsvärlden.
Ovan syns den första bilden, tagen efter partynatt hos AW
på the Silver Factory.
Han ser ganska sliten ut den gode Nalle,
ögat rött av vaket kanske, eller?
Han vilar trötta kroppen sin på Andys röda soffa.
Till vänster syns en del av målning,
som utan tvekan skapats utav Henry Darger,
vilket gör tydningen av bilden ganska brydsam.
I förgrunden, till höger, är den Brillobox placerad
som senare blev tillförd mina samlingar av Warholkonst?
Och Marilyn förstås, är givet med på bilden.
När är fotot taget? Vilket år?
Nalles svar på frågan blir ett mummel bara, känsligt kanske?
Detta måste snarast redas ut.
Jag låter Nalle följa med mig till Museet,
och kanske där vi finner lösningen,
med hjälp av personalens stora konstkunskap.
Vi väntar några dagar, dagens vernissage lär inte
lämna nå´n expertperson helt lös och ledig
att lyssna på de frågor
jag och Nalle har att ställa.
Vi kommer åter.

lördag 26 juni 2010

Vardags 61 Proustprat i bubblan

Ill. Stephane Heuet






Man kan undra mycket över,
vad gamle Prousten hade sagt,
om han en dag på sängen,
i det korkbeklädda rummet blivit presenterad med sitt livsverk
-"På spaning - - - "
tryckt och framställt som en bok med bubbelprat.
Den som nu återskapar flydda tider med bildens hjälp och textballong
är fransmannen Stephane Heuet.
Det lilla naggande förlaget Agerings i Höör
gör nu försök lancera SerieProust i Sverige.
Klassisk översättningstopp av Gunnel Vallquist.
Vi måste tro de orkar ,
Heuet och Viktor Agering att bilda-bubbla
alla trea, nolla, nolla, nolla sidor som det tog Proust
att spana efter tid som flytt.



tisdag 15 juni 2010

Vardags 60 En mycket gammal krukväxt




I ateljén jag har en mycket gammal krukväxt,
som i sin ungdom levde ganska tryggt i barnens rum,
men plötsligt skrämdes halvt ihjäl,
måhända av en Mårra eller Måns.
Den har nu åter funnit ro och skrumpnar sakta samman
och jag känner frändskap med dess förvandlingar i färg och form.
Vi pladdrar planlöst med varandra,
likt två Winnies väntande.
Nu ett Piccoral av Samuel Beckett
Tolkning: Magnus Hedlund:
tänk om detta
en dag detta
en vacker dag
tänk dig
om en dag
en vacker dag detta
tog slut
tänk

tisdag 25 maj 2010

Vardags 59 Viktig händelse i världen


Vid denna tid på året då solen ensam sköter uppvärmning av huset,
jag brukar byta kökets gamla middagsslummersoffa
mot en ännu äldre, stående på glasverandan,
vilken av klimatskäl icke används under noll och minusperioden.
Denna soffas lock är något kortare än kökets dito
och jag kan tänka mig, jag liknar mest en kraftig fällkniv,
(måhända som en schweizisk sådan)
med alla bladen böjda hit och dit,
med mejslar, petare och sylar, prylar både här och där.
Nåväl, jag sover gott ändå och vaknade i går till ljudet av en häst i skritt?
Nej, hästars gångart vet jag inget om och håller därför tyst,
men hovljud hördes i mitt huvud och höll sig envist kvar mest hela kvällen lång.
Idag jag fick förklaring, det var en försignal från en god vän (också han en Åke)
som klippt notis ur bladet Ny Teknik och skickat det per post.
Där skrives om att allas vår prinsessas alla hästar
skall skos med nya blanka bröllopsskor till Dagen.
Kanske för att icke halka på den dåligt underhållna bron Norrbro,
eller blot til lyst att ses som blänk i alla rojalisters ögon,
när ockelbon och sessan så sakta dras förbi i hästförspända gyllenvagnen.
När bröllopsdag så ändad är, och natten bryter in,
då
stundar prinsentest med ärta i slottsgemakets mörker
och om han klagar ockelbon, vid morgonrodnads ankomst
över fasorna på tjocka nattmadrassen,
då är han äkta prins minsann!
Ack ja, man roar sig i ungdoms dagar
och ej ett knyst idag ifrån Sudan.

torsdag 6 maj 2010

Vardags 58 En liten konst på rullgardin


Jag skapade med solens hjälp en skugg-vonSchantz
i morse på vår sovrumsrullgardin.
Den blev bra och helt i Philips anda.
Philip von Schantz ( 1928 -1998 ) var ju annars mera känd för sina
många minutiösa målningar med målarduken
fylld av vinbärs- blåbärs- lingonhögar + potatisar i mängd.
Som en liten Philipshyllning,
jag lade blåbärssylt på frukostfilen och saluterade med skeden.

måndag 3 maj 2010

Vardags 57 "Friskvårdskuren"


Jag bor vid Höga kusten, längst österut i landet,
och givet heter länet Västernorrland.
Det är ett skötsamt län på flera sätt,
men det råder inom Landstinget en ekonomisk stiltje,
nästan tomt i alla lådor.
Det krisar svårt i sjukvårdssektorn - färre personal, men lika många sjuka.
Därför satsas hårt på egen friskvård.
Utanför vårt sjukhus här i stan, det står en prydlig glaskur, försedd med skylten
RÖKPLATS.
Där samlas de, suicidalerna, med sina fula fimpar.
Ibland syns hånargänget runt den lilla kuren (buren).
Det ropas "bu och bä" och "att du törs" och andra hårda ord.
Inget tycks dock bita på dem, de böjer sig,
men suger girigt vidare.
Jag frågar blott och känner hjärtat bulta hårt av upprördhet:
"Är detta egen friskvård?"
Eller har jag fattat bak om hela foten?