Vardags 63 Skål!

I morse på min lördagstidningshämtningsrunda,

jag lade märke till vid backens "knix",

det sipprade av vatten mellan grusets korn,

trots himmel blå och somrig värme.

En tanke slog mig, kanske även vi?

Allt handlar ju om vatten.

Hör här:

-----

Vår nye sekretär i Svenska Mejan, Peter Englund, Bodenpojk,

som gör historisk resa genom livet,

skrev för någon tid se´n

om det vatten som de dricker hemmavid i Rasbo,

Uppsala är närm´sta stad.

De har egen brunn, djupt borrad ned i berget

och ville gärna veta kvalitén på vattnet.

Skickade så prov och fick till svar:

-Vattnet ditt är mycket tjänligt,

dock finns där något salt.-

Familjen Englund dricker nume´r

sitt vatten ur de fina glasen av kristall,

ty det har visat sig att under Rasbo,

i bergakungastora salar

finns vatten från det gamla Litorinahavet,

vars vågor krusades av vindarna för åtta tusen år se´n.

När det är så beställt, då tar man fram kristallen.

---

Men hur med sipprandet på vägen upp mot tidningslådan?

Vid provsmak något salt, men inget Litorinahav i sikte.

Dock en klassisk plaskig haiku som ett avslut;

Vännen Basho plitade:

------

Den gamla dammen!

Men plötsligt rämnar vattnet

av en grodas plask -

Vardags 62 Andy Warhol möter Nalle - bekanta sedan länge?

En mycket tidig morgon för någon vecka sedan

kom min gamle vän och Blogghjälp Nalle,

krypande i sängen.

Han tycktes upprörd, brummade och skrek:

"Andy kommer, Andy kommer!"

Han hade läst i ÖA, 7 och flera andra blad

att Örnsköldsviks Konsthall och Museum

skall visa två och sextio stycken Andy Warholbilder denna sommar

med vernissage i dag!

Och nu hans önskan var att låta mig se gamla foton,

och övertyga mig om Nalles "rörlighet" i konstnärsvärlden.

Ovan syns den första bilden, tagen efter partynatt hos AW

på the Silver Factory.

Han ser ganska sliten ut den gode Nalle,

ögat rött av vaket kanske, eller?

Han vilar trötta kroppen sin på Andys röda soffa.

Till vänster syns en del av målning,

som utan tvekan skapats utav Henry Darger,

vilket gör tydningen av bilden ganska brydsam.

I förgrunden, till höger, är den Brillobox placerad

som senare blev tillförd mina samlingar av Warholkonst?

Och Marilyn förstås, är givet med på bilden.

När är fotot taget? Vilket år?

Nalles svar på frågan blir ett mummel bara, känsligt kanske?

Detta måste snarast redas ut.

Jag låter Nalle följa med mig till Museet,

och kanske där vi finner lösningen,

med hjälp av personalens stora konstkunskap.

Vi väntar några dagar, dagens vernissage lär inte

lämna nå´n expertperson helt lös och ledig

att lyssna på de frågor

jag och Nalle har att ställa.

Vi kommer åter.

Vardags 61 Proustprat i bubblan

Ill. Stephane Heuet

Man kan undra mycket över,

vad gamle Prousten hade sagt,

om han en dag på sängen,

i det korkbeklädda rummet blivit presenterad med sitt livsverk

-"På spaning - - - "

tryckt och framställt som en bok med bubbelprat.

Den som nu återskapar flydda tider med bildens hjälp och textballong

är fransmannen Stephane Heuet.

Det lilla naggande förlaget Agerings i Höör

gör nu försök lancera SerieProust i Sverige.

Klassisk översättningstopp av Gunnel Vallquist.

Vi måste tro de orkar ,

Heuet och Viktor Agering att bilda-bubbla

alla trea, nolla, nolla, nolla sidor som det tog Proust

att spana efter tid som flytt.

Vardags 60 En mycket gammal krukväxt

I ateljén jag har en mycket gammal krukväxt,

som i sin ungdom levde ganska tryggt i barnens rum,

men plötsligt skrämdes halvt ihjäl,

måhända av en Mårra eller Måns.

Den har nu åter funnit ro och skrumpnar sakta samman

och jag känner frändskap med dess förvandlingar i färg och form.

Vi pladdrar planlöst med varandra,

likt två Winnies väntande.

Nu ett Piccoral av Samuel Beckett

Tolkning: Magnus Hedlund:

tänk om detta

en dag detta

en vacker dag

tänk dig

om en dag

en vacker dag detta

tog slut

tänk

Vardags 59 Viktig händelse i världen

Vid denna tid på året då solen ensam sköter uppvärmning av huset,

jag brukar byta kökets gamla middagsslummersoffa

mot en ännu äldre, stående på glasverandan,

vilken av klimatskäl icke används under noll och minusperioden.

Denna soffas lock är något kortare än kökets dito

och jag kan tänka mig, jag liknar mest en kraftig fällkniv,

(måhända som en schweizisk sådan)

med alla bladen böjda hit och dit,

med mejslar, petare och sylar, prylar både här och där.

Nåväl, jag sover gott ändå och vaknade i går till ljudet av en häst i skritt?

Nej, hästars gångart vet jag inget om och håller därför tyst,

men hovljud hördes i mitt huvud och höll sig envist kvar mest hela kvällen lång.

Idag jag fick förklaring, det var en försignal från en god vän (också han en Åke)

som klippt notis ur bladet Ny Teknik och skickat det per post.

Där skrives om att allas vår prinsessas alla hästar

skall skos med nya blanka bröllopsskor till Dagen.

Kanske för att icke halka på den dåligt underhållna bron Norrbro,

eller blot til lyst att ses som blänk i alla rojalisters ögon,

när ockelbon och sessan så sakta dras förbi i hästförspända gyllenvagnen.

När bröllopsdag så ändad är, och natten bryter in,

då

stundar prinsentest med ärta i slottsgemakets mörker

och om han klagar ockelbon, vid morgonrodnads ankomst

över fasorna på tjocka nattmadrassen,

då är han äkta prins minsann!

Ack ja, man roar sig i ungdoms dagar

och ej ett knyst idag ifrån Sudan.

Vardags 58 En liten konst på rullgardin

Jag skapade med solens hjälp en skugg-vonSchantz

i morse på vår sovrumsrullgardin.

Den blev bra och helt i Philips anda.

Philip von Schantz ( 1928 -1998 ) var ju annars mera känd för sina

många minutiösa målningar med målarduken

fylld av vinbärs- blåbärs- lingonhögar + potatisar i mängd.

Som en liten Philipshyllning,

jag lade blåbärssylt på frukostfilen och saluterade med skeden.

Vardags 57 "Friskvårdskuren"

Jag bor vid Höga kusten, längst österut i landet,

och givet heter länet Västernorrland.

Det är ett skötsamt län på flera sätt,

men det råder inom Landstinget en ekonomisk stiltje,

nästan tomt i alla lådor.

Det krisar svårt i sjukvårdssektorn - färre personal, men lika många sjuka.

Därför satsas hårt på egen friskvård.

Utanför vårt sjukhus här i stan, det står en prydlig glaskur, försedd med skylten

RÖKPLATS.

Där samlas de, suicidalerna, med sina fula fimpar.

Ibland syns hånargänget runt den lilla kuren (buren).

Det ropas "bu och bä" och "att du törs" och andra hårda ord.

Inget tycks dock bita på dem, de böjer sig,

men suger girigt vidare.

Jag frågar blott och känner hjärtat bulta hårt av upprördhet:

"Är detta egen friskvård?"

Eller har jag fattat bak om hela foten?