Vardags 69 Av dagg är världen

För att stärka poesíens kraft i hemmet,

vi fick för några år se´n,

av vår dotter,

en liten låda fylld med magiska magneter,

bokstäver och ord att användas vid skapandet

av lyriska signaler på vår kylskåpsdörr.

Vi fann att haikus skulle passa,

små korta dikter, tre rader blott

och 5-7-5 i stavelseanpassning.

En bra idé att pröva.

Vi började med lån;

en haiku skriven av vår vän herr Issa (1763-1827)

------------

Av dagg är världen

och förblir alltid av dagg

- och ändå - ändå -

--------------

Nu efteråt det står helt klart,

vi gjorde fel som valde vers av Issa.

Han var för svår, för komplicerad mitt i enkelheten

och gav oss båda svåra skrivkrampssmärtor.

Vi stod stilla, tysta framför kylskåpsdörren

medan mjölken surnade

och ostens yta överdrogs av mögelsvampar.

Vi blev helt utan mat i flera dagar

och våra magar knorrade.

Till slut vi fann på råd,

som dock knappast stärker kraften

av vår poesi i hemmet.

Vi täckte över Issa med en vitlapp och skrev

"you are my angel"

på himmelen där ovan,

öppnade vårt skåp

och åt oss så ordentligt mätta.

Tog så bort vår Issalapp

och hörde våra magars tackknorr.

För samvets skull,

jag smyger in ännu en Issa:

Visst återspeglar

även trollsländans öga

de fjärran bergen.

Vardags 68 Medan värmen varar

Låt oss medan sommarvärmen ännu varar, svalka oss i kalla operadödens närhet, med hjälp av Henry Purcell (1659-1695)."The cold song" kan höras uti operan King Arthur. I dagsversionen makalöst iscensatt av Le Concert Spirituel får vi bevittna några sista frysande minuter.

Vardags 67 Vad skulle Goethe ha sagt?

Vardags 66 Det blå

Sen sommarkväll på bron

andning lindring

himlens blå dämpat

ljuset underifrån

Vardags 65 Sjuttiofjärde rymningen!

När jag i morse åter kunde fånga nattens rymling ur min samling "Huntingbugs"

for min tanke först till ungdoms övermod, kan själv, jag klarar mig och ingen tar mig.

Steg två blev givet Ikaros och himlastormning och det tredje,

stampet ned på jord igen med Werner Aspenströms protest:

-"Ikaros och gossen Gråsten"-

stilla framförd, men med stenens tyngd i varje rad.

----------------

Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros

önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,

Gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.

Jag talar också på en grästuvas vägnar

som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar

önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,

den nedåtvända själen, konsten att stanna

och att äga tyngd - såsom gossen Gråsten

eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,

som glanslöst men evigt grönskar.

Vardags 64 Emily och Elmer

I mina hyllor står poeterna i alfabetisk ordning,

samlade i bokform trängs de med varandra,

men hur de trivs tillsammans och med bokhyllslivet,

därom vet jag intet, men man kan ju alltid undra.

( För några år se´n hände det att Aspenström, han Werner,

ropade en natt ifrån en deckarhylla i vårt sovrum,

och jag fick rycka ut till räddning, Vardags 8.)

Två tvångsplacerade av högsta klass är Emily och Elmer.

Emily Dickinson 1830-1886

och

Elmer Diktonius 1896-1961.

Jag undrar vad de tänker om varandra?

De har varit närmsta grannar nu i över tjugo år.

Stått pärm vid pärm s´en 1987.

Jag gjorde "bibelprovet" häromdagen,

satte tummen rakt i magen på dem båda

och ställde dem med naken text emot varandra,

blad mot blad.

Emily med röda kinder,

Elmer D helt barsk, men glimt i ögat.

--------------------

That Love is all there is,

Is all we know of Love;

It is enough, the freight should be

Proportioned to the groove.

--------------------

En sommarkrans -

men ej rabattens blomster.

Blott vad en vägkant gav

och dikesrenen skänkte,

och skuggan pressat fram,

ur sanka marker sjöd

på måfå ; oförhappandes;

orimligt slösande.

Där dansar fattigdom

och dignar ynkedomens bord av sommarintets-alltets

trolleri.

-----------------------

En somrig hälsning mellan Grankulla och Amherst.

Jag låter dem stå kvar på hyllan i tron de kanske trivs?

Jag slutar därmed detta "brev" helt Dickinsonskt:

-"Are you reading and well?"-

Vardags 63 Skål!

I morse på min lördagstidningshämtningsrunda,

jag lade märke till vid backens "knix",

det sipprade av vatten mellan grusets korn,

trots himmel blå och somrig värme.

En tanke slog mig, kanske även vi?

Allt handlar ju om vatten.

Hör här:

-----

Vår nye sekretär i Svenska Mejan, Peter Englund, Bodenpojk,

som gör historisk resa genom livet,

skrev för någon tid se´n

om det vatten som de dricker hemmavid i Rasbo,

Uppsala är närm´sta stad.

De har egen brunn, djupt borrad ned i berget

och ville gärna veta kvalitén på vattnet.

Skickade så prov och fick till svar:

-Vattnet ditt är mycket tjänligt,

dock finns där något salt.-

Familjen Englund dricker nume´r

sitt vatten ur de fina glasen av kristall,

ty det har visat sig att under Rasbo,

i bergakungastora salar

finns vatten från det gamla Litorinahavet,

vars vågor krusades av vindarna för åtta tusen år se´n.

När det är så beställt, då tar man fram kristallen.

---

Men hur med sipprandet på vägen upp mot tidningslådan?

Vid provsmak något salt, men inget Litorinahav i sikte.

Dock en klassisk plaskig haiku som ett avslut;

Vännen Basho plitade:

------

Den gamla dammen!

Men plötsligt rämnar vattnet

av en grodas plask -