Vardags 70 Jag har nästan träffat Tristan Tzara

När jag någon gång befinner mig bland gamla konstkollegor

och vi diskuterar gångna tiders ismer,

jag blir ibland omkull och förbisprungen.

Om så känns, jag tar rätt snabbt till kniven,

mumlar halvhögt ( men för alla hörbart )

- "Jag har nästan träffat Tristan Tzara, dadaistpoeten" -

Då blir det tyst och allas blickar vänds emot mig.

Många ååh-ar likt en avundssuck och hela min person studeras noga,

hållning, kläder, vikt och allmän status.

--------------------------

Då berättar jag historien om Cabaret Voltaire, där Dadaismen föddes

och de lyssnar girigt och förstår att även jag var nästan där i Zurich 1916.

Där fanns de allesammans: Hugo Ball, Hans Arp och Tristan Tzara,

lille Richard Huelsenbeck och Emmy Hennings.

Alla - alla!

- "Dada är ett narrspel ut ur intet - en gladiatorgest-

en avrättning av den poserande moralen" -

Så skriver Hugo Ball.

----------------------

Jag fanns i kanten, ytterkanten och året det var 1963.

Äkta engelskt te hos galleristen ( Galerie Blanche ) Gustaf Engwall.

Min tebordsdam var konstnärinnan och poeten Greta Knutson,

vacker, vänlig och vital, född 99 och gift med

Tristan Tzara mellan 1925-1938.

Vi talade om Tristan, surrealism, DADA och kubism

OCH

löste även några av de mindre gåtorna i världen.

Vi skiljdes åt som gamla vänner -

som om vi båda nästan träffats första gång på

Cabaret Voltaire.

--------------------

Och de säger alla: Du som levt så länge Åke, berätta mer för oss!

-----------------

Månfiske av Greta Knutson:

-------------

Personen som sitter framåtböjd på bänken är inte du. Handen som vilar på ett främmande knä är inte din, ditt ansikte är inte ditt. På hjärtats varje slag borde ett annat följa: vissheten levde ännu, gräset fruktade ännu ingenting. Snart skulle du ropa på mig, mina steg skulle möta dina i den levande sanden. Sångerna skulle komma och försvinna spårlöst. Varje föremål såg på oss med barnsliga ögon, det var innan rädslan föddes. Nu brinner bergen och jag är ett skövlat land.

-------------------------

Ur Tristan Tzaras Phases:

-----------------------

jag har krossat tingens vinter

skakat ner fruktträdets skratt

speglarna bär öppen sköld

ingen eld skrämmer oss mer

--------

Vardags 69 Av dagg är världen

För att stärka poesíens kraft i hemmet,

vi fick för några år se´n,

av vår dotter,

en liten låda fylld med magiska magneter,

bokstäver och ord att användas vid skapandet

av lyriska signaler på vår kylskåpsdörr.

Vi fann att haikus skulle passa,

små korta dikter, tre rader blott

och 5-7-5 i stavelseanpassning.

En bra idé att pröva.

Vi började med lån;

en haiku skriven av vår vän herr Issa (1763-1827)

------------

Av dagg är världen

och förblir alltid av dagg

- och ändå - ändå -

--------------

Nu efteråt det står helt klart,

vi gjorde fel som valde vers av Issa.

Han var för svår, för komplicerad mitt i enkelheten

och gav oss båda svåra skrivkrampssmärtor.

Vi stod stilla, tysta framför kylskåpsdörren

medan mjölken surnade

och ostens yta överdrogs av mögelsvampar.

Vi blev helt utan mat i flera dagar

och våra magar knorrade.

Till slut vi fann på råd,

som dock knappast stärker kraften

av vår poesi i hemmet.

Vi täckte över Issa med en vitlapp och skrev

"you are my angel"

på himmelen där ovan,

öppnade vårt skåp

och åt oss så ordentligt mätta.

Tog så bort vår Issalapp

och hörde våra magars tackknorr.

För samvets skull,

jag smyger in ännu en Issa:

Visst återspeglar

även trollsländans öga

de fjärran bergen.

Vardags 68 Medan värmen varar

Låt oss medan sommarvärmen ännu varar, svalka oss i kalla operadödens närhet, med hjälp av Henry Purcell (1659-1695)."The cold song" kan höras uti operan King Arthur. I dagsversionen makalöst iscensatt av Le Concert Spirituel får vi bevittna några sista frysande minuter.

Vardags 67 Vad skulle Goethe ha sagt?

Vardags 66 Det blå

Sen sommarkväll på bron

andning lindring

himlens blå dämpat

ljuset underifrån

Vardags 65 Sjuttiofjärde rymningen!

När jag i morse åter kunde fånga nattens rymling ur min samling "Huntingbugs"

for min tanke först till ungdoms övermod, kan själv, jag klarar mig och ingen tar mig.

Steg två blev givet Ikaros och himlastormning och det tredje,

stampet ned på jord igen med Werner Aspenströms protest:

-"Ikaros och gossen Gråsten"-

stilla framförd, men med stenens tyngd i varje rad.

----------------

Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros

önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,

Gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.

Jag talar också på en grästuvas vägnar

som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar

önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,

den nedåtvända själen, konsten att stanna

och att äga tyngd - såsom gossen Gråsten

eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,

som glanslöst men evigt grönskar.

Vardags 64 Emily och Elmer

I mina hyllor står poeterna i alfabetisk ordning,

samlade i bokform trängs de med varandra,

men hur de trivs tillsammans och med bokhyllslivet,

därom vet jag intet, men man kan ju alltid undra.

( För några år se´n hände det att Aspenström, han Werner,

ropade en natt ifrån en deckarhylla i vårt sovrum,

och jag fick rycka ut till räddning, Vardags 8.)

Två tvångsplacerade av högsta klass är Emily och Elmer.

Emily Dickinson 1830-1886

och

Elmer Diktonius 1896-1961.

Jag undrar vad de tänker om varandra?

De har varit närmsta grannar nu i över tjugo år.

Stått pärm vid pärm s´en 1987.

Jag gjorde "bibelprovet" häromdagen,

satte tummen rakt i magen på dem båda

och ställde dem med naken text emot varandra,

blad mot blad.

Emily med röda kinder,

Elmer D helt barsk, men glimt i ögat.

--------------------

That Love is all there is,

Is all we know of Love;

It is enough, the freight should be

Proportioned to the groove.

--------------------

En sommarkrans -

men ej rabattens blomster.

Blott vad en vägkant gav

och dikesrenen skänkte,

och skuggan pressat fram,

ur sanka marker sjöd

på måfå ; oförhappandes;

orimligt slösande.

Där dansar fattigdom

och dignar ynkedomens bord av sommarintets-alltets

trolleri.

-----------------------

En somrig hälsning mellan Grankulla och Amherst.

Jag låter dem stå kvar på hyllan i tron de kanske trivs?

Jag slutar därmed detta "brev" helt Dickinsonskt:

-"Are you reading and well?"-