Vardags 141 Vem rymde med chauffören?

Vi ser gärna teveserier ifrån England, ma chère och jag,

just nu Downton Abbey,

men har vi ibland besvär med både handlingens förlopp

och det stora galleriet av personer.

Vem är släkt med vem och vad heter han, den footman,

som greven senast städslade på D.A. ?

Var han dotterson till intrigören där i källarköket,

den! må väl få sitt straff och inga roller mer,

ens i en C-film, som publik på Wembley.

"Gammgrevinnan" Crawley,

spelad makalöst av Maggie Smith,

 gör sitt bästa för att peta undan Mr Peters ( Aldrin?),

eller kanske han hörde hemma i den gamla Upstairs downstairs,

(Herrskap och tjänstefolk)

eller var han redan verkande i Forsythesagan?

Och

hur gick det nu för lilla lockigdockan

Edith?, Sybil?

som ville äkta gamle Mullboom?

Vår ålder, vi som ser och lyssnar , skriver är 88 (median).

På lördag kommer nästa avsnitt,

då Mr Leopold is coming back!

Haa!

Vardags 140 Riskfyllt bad i Bath

                                             

Om man vill se resterna av "Good old England"

skall man ägna någon tevestund åt Antiques Roadshow (svt 1) 

och låta sig förundras över många ting som fördes hem

från alla nära-fjärran länder,

där engelsmännen härskade i långlig tid.

Kanske ser du nu för första gång,

en mustaschens hållare av guld,

med diamanter prydd,

och införskaffad genom "överstens" försorg

i Calcutta stad i Indialand,

eller den lilla gyllenask, där du kan lägga

överstinnans tandpetnål ifrån Lahore.

---

Rätt nyligt visades programmet

sänt från Bath i Somerset

och upp i minnet mitt rann då

ett vattendopp jag tog,

helt illegalt,

i ett gammalt romerskt bad i Bath,

en gång i ungdoms dagar.

Jag hoppade dock snabbt ur vattnets djup

och lämnade i ilfart badet,

för att inte fastna i polisens klor

och bli sittande att torka i en kall arrest.

I minnet kvarstår dock:

Jag har badat i ett romerskt bad,

beläget uti staden Bath

med egen Avonflod i dalens djup.



Vardags 139 TOSCA, TOSCA!

Denna morgon började med hårda svälj och nästangråten.

Jag skyller detta på min vän Puccini - Giacomo -

som skrivit denna snyftmusik och använt texter,

helt fyllda av tragik och död.

Kanalen P2, Sveriges Radio, bör även den ta del av skulden,

att jag tvingats börja dagen, helt krossad av min sorg.

---

När jag är i vissa sällskap, jag försöker "hålla masken"

och inte låtsas om min längtan att få blandas in i denna

Toscasmet.

Pe ses ju inte riktigt rumsren av dem som kan och vet

vad stormusiken är och ger.

Men,

efter det att kvarten gått, helt fylld av diskussion,

jag lägger mig helt platt,

ger upp,

bekänner inför alla - en del ser med stora ögon -

andra ler - jag visste väl -

Jag älskar högt musiken av Puccini

och även textens trams.

Det kan bli tyst en stund och blickar kastas menande.

Så säger hon, värdinnan:

Nu tar vi kaffet och ett stycke kaka.

Vardags 138 Damen med hunden

                                                       Giacomo Balla: Damen med hunden

Vi var på middag härförleden, ma chère och jag.

Vänligt värdpar, vackert hem och läckermat.

Tre par i vuxen ålder, plus flirtig dam i svart, med hund i knät.

Hon satt på väggen snett emot mig, ramad av en svällande barock.

Den unga damen log och hunden gläfste.

Det kändes ytterst pinsamt, hon sökte uppenbart kontakt med mig.

Damen log och hunden gläfste.

Damen log och hunden gläfste.

--

Det konverserades vid middagsbordet,

men mina missar blev för många,

ty jag gick nu omkring på Jaltas strand vid Svarta havet

och Anton Tjechov ropade ifrån hotellets öppnade verandafönster:

-" Dmitri Dimitrovitch, ni gör helt galet."-

Då insåg jag; jag deltog i ett omvänt Tjechovstycke.

En novell blev verklighet och dramatik,

men novellens Anna Sergejevna

gav plötsligt upp sin flirt,

klev ut ur ram, med visst besvär,

och lämnade så rummet.

Jag var Dmitri Gurov,

övergiven på en strand vid Svarta havet.

--

Vi fick med oss hem, en vacker Nunneört,

med ljuvlig doft,

just aningsbar.

Vardags 137 I öronsnäckan

Det känns ännu ganska trögt och tafatt för mig

när jag nu åter startar bloggen.

Vilken riktning skall den ta,

blir det bara fogat ord till ord

i proustiskt långa meningar,

som ormlikt slingrar över skärmen,

där dock endast ormens längd kan kallas proustlik?

----

Norra grannen i sitt ljusa lärkträdshus,

tänker aktivt bidra till att höja mitt huvuds

"skapförmåga."

Hur, kan man stilla undra

och något litet - varför?

Fem liter björksav gav han oss i gåva.

----

Jag känner redan kraften komma,

den stiger, fyller just min öronsnäcka

på sin väg mot gråa smeten under skallkupolen.

----

Sol på himlen hela dagen,

visserligen bakom tunga moln -

men den finns där.

----

Några rader av Solveig von Schoultz:

----

-"Märkligt hur mörker

sjunker mot mörker, hur

 bara det lysande lyfter sig

liksom mot moln som nyss regnat

späd majbjörk"-

Vardags 136 Valet föll på William

När jag nu åter hoppat ut i bloggosfären,

det känns nog så viktigt "kolla" statusen i hyllan,

fyndens hylla,

väggfast i sydvästra hörnet utav gamla ateljén,

där även sköna favoritlässtolen är placerad.

En plats, som ofta fött ideer.

Något nytt idag, bland blad och böcker?

Vid första blick det verkar vara

en ganska tråkig blandning,

men jag vet att söka närmare kan löna sig.

Eftersom jag har det så beviljat,

jag lägger på en skiva sökmusik

och låter vännen Schubert hjälpa mig

med val ur hyllans innehåll.

Jag sätter mig i sköna stolen

och strax förs högra handen min med Franzes hjälp

mot hyllan och jag greppar snabbt

en liten vacker bok, Klenodium,

fylld av tänkvärda citat ur

William Shakespeares verk.

---

-"Jag vill se feta människor omkring mig,

slätkammat folk, som sover gott om natten;

den Cassius har en mager, hungrig uppsyn;

han tänker mycket, sådant folk är farligt."-

Julius Caesar

 

---

Se upp, min vän!



Vardags 135 Gränslöst möte

                  

Blogg igen

och nu ivårens tid

med trädens knoppar

sprängande i sina höljen.

Liten promenad idag

att stärka våra fötters rörlighet

och vi förflyttar oss till Idbyfjärdens strand

där vårens vatten kluckar stilla

och en halvfylld flaska guppar lojt i rasselvassen.

Havet möter himlen - gränslöst.

En dikt av Bo Carpelan

flyter upp i minnet mitt:

----

-Med flaskpost

en solkig lapp

från en obebodd ö

med en fråga om synonymer

för ordet "ensam." -