Vardags 86 Fickan full?

Det lär finnas inom kvantfysikens värld, där allt är mycket smått

och ännu mindre,

någonting som kallas -"ett veck i tiden"-"veckad tid"-,

fickor fyllda utav bromsad eller obefintlig tid.

De, som alla andra tomma skrymslen, måste givet nyttjas!

---

Jag är nu tre och åttio år och står här rådvill,

(ganska nära kanten kan man tro)

utan vetskap vilket val som vore bäst för mig:

---

En bra lång bit av bromsad

eller

åtminstone en kvart helt utan tid?

--

HALLÅ!

HALLÅ?

HALLÅ?

Vardags 85 Till sängs med Schubert

Vi lekte "känna igen" i natt ma chère och jag - i sängen.
Denna leken kommer snabbt när sömnen uteblir.
I hopp om lämplig vaggmusik för våra öron,
P2-nattens toner smekte oss, men när man inte lyckas att bli fångad ,
av varken Hypnos eller Morfeus,
trots allt ljudligt örongodis,
då gäller "känna igen" - vadheterstycketleken.
Mitt i natten är det endast radions Vassilis Bolonassos
som för oss hedersgäster talar om vad stycket heter
och den rätte sättaren av tonerna.
--
Dimman ligger tät i skallen klockan nolltvåfemton
och varken Mozarts eller Schuberts toner är sig lika.
Vi trodde att vi nådde Mozart ganska snabbt
med nattmått mätt,
men när Vassilis kom med svaret,
det var givet Schubert,
men jag blev ändå nästan glad för missen -
tog ned Tranströmer från hyllan - läste:

-----------
------------


........."han som får en flod att strömma genom ett nålsöga
är en tjock yngre herre från Wien, av vännerna kallad "Svampen", som sov
med glasögonen på
och ställde sig punktligt vid skrivpulpeten om morgonen.
Varvid notskriftens underbara tusenfotingar satte sig i rörelse."
------
Ur Schubertiana av Tomas Tranströmer
---
Efter detta kommer Hypnos snabbt
och Morfeus kryddar så vår sömn med dröm.

Vardags 84 Aurora väckte sommerfuglen

Minus tio nu i morgonväkten klockan sjuochtrettio,

Aurora redan ordnat rodnaden på molnfri himmel

och även satt musik därtill i radions P 2.

Vi ligger kvar i breda sovrumssängen vår

och njuter valet av musik och väcker våra magar milt

med ljummet vatten och Darjeelingte + äkta Forsbergsskorpa.

--

En dansk kör sjunger stycke kallat Fjärilsdalen,

mina öron hinner inte med att höra och förstå.

Kan det vara tonsättningen av Inger Christensens

Sommerfugledalen?

Jag vill försöka kolla nu på stunden -

lämnar därför bums "ma chère" och värmen

och dyker in i datorrummets kyla.

--------

--------

Jomenvisst, Svend Nielsen heter han kompositören

Ars Nova sjöng och det var ur

Sommerfugledalen.

Denna vackra, grymma sonettkrans som hon bundit.

Noen linier maaske?:

--

De stiger op, planetens sommerfugle

som farvestöv fra jordens varme krop

zinnober, okker, guld og fosforgule,

en svaerm af kemisk grundstof löftet op.

--

Er dette vingeflimmer kun en stime

af lyspartikler i et inbildt syn?

Er det min barndoms drömte sommertime

splintret som i tidsforskudte lyn?

--------

--------

Vardags 83 Till fots i nattens mörker

Efter söndagsförmiddagens huvudäventyr,

jag trappat ned betydligt och mest ägnat mig åt mat

och smältning av densamma, vilken ju försiggår

i kroppens mellersta och nedre delar,

men klockan noll fem trettiofem i morse

blev det dock verksamhet längst ned i botten,

det vill säga mina fötter gav sig ut i svarta natten,

åtföljda av kropp, där toppen var med ledljuslys försedd,

något av en gloria för tidig timmes skull,

för att vid vägen (60 meter) ur brevlådsdjupet

fiska ortsbladet + DN

(några rader till och jag hade kanske slagit

Marcel Proust i meningslängd)

--

Nåväl, tre meter bort stod stillastirrande två rådjur,

vilka uppenbart förlorat alla grepp om tid och rum.

Ljudet från tre aspars vinterskott skrämde dem på flykt.

-------

-Vinterträd,

sköra, deras stillhet

såg jag, såg ej

som ung.-

Bo Carpelan

-------

Återtåg.

I kökets värme världen breder ut sig över tidningsbladen.

Anings ljus i öster.

Vardags 82 Vid blotta tanken

Om man skall ge sig ut på promenad i eget huvud,

det gäller vara rustad på ett riktigt sätt.

Tjocka luvan är ett måste, för att något minska draget mellan öronen,

och den blåst som stundvis känns, som kom den från ett gammalt trepaneringshål,

särskilt nu på äldre da´r, då håret börjat glesna.

En liten matsäck bör man ha, gärna fylld med gamla diktcitat, för övnings skull +

ett och annat rim.

Detta kompletteras automatiskt, (har jag märkt på sistone)

med aktuell desorienteringskarta.

Behöver ICKE köpas, finns vid blotta tanken.

Den är ett färgglatt tryck, i olika partier delad,

liknar mest ett styckningsschema över grisar.

--

Vid starten nu i morse, söndag,

jag hamnade på stunden i en mörkgrå baktanksgränd,

kände mig rätt skamsen och fick börja om på nytt.

Jag valde vindlingen till vänster, där jag tycktes skymta

en något ljusare nyans i allt det mörkgrårosa,

men,

desorienteringskartan fyllde sin funktion och jag gled ned

i diket mellan hjärnans båda halvor,

men lyckades trots allt med mycken tankemöda

åter ta mig upp och nådde strax en hjärnvägsövergång

där varningsklockor klämtade och ilsket röda lampor blinkade.

Räds ej du tankens riddare!

Som alltid nyfiken och envis jag klev över.

Denna gång gick allting bra och jag märkte strax

jag hade hamnat uti hjärnans högerhalva.

Eftersom jag varit konstnär nästan hela livet,

jag tänkte kontrollera läget där i denna del,

där skapandet ju sägs husera.

Först jag tyckte det var tomt och tyst,

men märkte så en viss aktivitet.

Inte brus och slammer, jäkt och övertid, men ändå,

en viss rörlighet som gladde mig.

--

Jag kände mig rätt nöjd med färden, trots tankspriddhet och trötthet

och försökte därför återvända "hemåt".

Lilla Hjärnan strax bredvid blev räddningen,

där kändes tryggt och hemmalikt.

Här hos oss i minivärlden, där det mesta förefaller smått och enkelt

jag brukar enbart lilla hjärnan. (Cerebellum, vilket vackert namn!)

Det känns lugnast så och inte alltför pretentiöst.

Ibland förstås jag släpper loss och kopplar på Reptilen!

--

Nu när jag återvänt till hemmahamnens blanka yta,

jag har för avsikt släcka ned. Vi måste alla elkraftspara.

--

Lämpligt nog skrev Alf Henrikson om hjärnans strömåtgång

för många år se´n:

-------------

"Hjärnan spelar sina

spratt

med en effekt av 20 watt.

Möjligen den spritter då

och då

med en effekt av 22."

Vardags 81 Vill du ha en Seloken av mig?

Strax före läggdags varje söndagskväll,

vi slår oss ned vid kökets stora bord, ma chère och jag.

Nu vidtar ceremonien som alltid försiggår på samma sätt.

Ur badrumsskåpets gömmor, vi hämtat var sin låda, ganska stor,

däri förvaras våra mediciner.

Så tar vi fram våra dosetter, där man på ett behändigt sätt fördelar dunderkurerna.

Dosetten är en liten plastad låda, fackindelad:

morgon - middag - kväll, för veckans alla dagar.

Ett skjutlock för var dag håller pillerna på plats.

Ett arbete av största vikt tar nu sin början.

Det gäller pricka rätt.

Skall Atacanden ligga på en morgonplats, eller hör den hemma uti aftongluggen?

Det är ett ganska komplicerat jobb

och när det väl är utfört, vi "kollar av" varandra och ger poäng,

för bästa resultat.

Man vill ju inte dö av feldocering.

Ganska ofta förekommer byteshandel.

Har du gott om Seloken?

Om jag får veckans dos av dig, kan du få två Imdur av mig.

Så pusslar vi var söndagskväll "ihopa"

våra piller och tabletter och knegar på mot vintertid.

Men - om fem, sex veckor kommer ljuset åter

och jag ger sjutton i Plavixen.

Vardags 80 Glöden känns mycket hetare.

Aurora var ju vänlig nog i gårdagsVardags,

att presentera oss för William Shakespeare och om jag blickar bakåt,

har hela veckan varit fylld av kändisar:

Lars Gustafsson och Karen Blixen, Galileo Galilei, James Joyce och Thomas Warburton

+Astrid Lindgrens skratt ur stubbahuset.

---

Vi vandrar vidare i vitterheten.

Vid ett möte,jag fick av en god vän, ett original av Nelly Sachs

(se Babel 11/11 SVT2 kl 20.00)

Vännen sa´: -Jag vet du äger svenska samlingen,

men glöden känns mycket hetare på tyska!

--------

- Diese Nacht

ging ich eine dunkle Nebenstrasse

um die Ecke

Da legte sich mein Schatten

in meinen Arm

Diese ermudete Kleidungsstuck

wollte getragen werden

und die Farbe Nichts sprach mich an:

Du bist jenseits! -

-----------

- Denna natt

gick jag en mörk sidogata

vek om hörnet

Då lade sig min skugga

över min arm

Detta trötta klädesplagg

ville bli buret

och dess färg av Intet talade till mig:

Du är på Andra Sidan! -

----------

Svensk tolkning: Gunnar Ekelöf.