fredag 25 februari 2011

Vardags 101 Charles Baudelaire och Nusnäshästen

En liten dalahäst från Nusnäs, två blanka bruna askar, den ena möjligen mahogny
Fyra "pyttesmåa" ramar, lämpliga att skapa något vackert i
och därefter placera i ett minidockskåpsbygge eller ännu mindre.
Sju gräsligt fula schackpjäser av plast, plus bräde,
det sista dock av trä och ganska snyggt.
--
Det blev resultatet av en loppis och antiktur höst som gick.
En vidsträckt tur det blev bland nytt och gammalt, men inte särskilt framgångsrik.
Vi var trötta, lite frusna, när vi nådde fram till:
Detta får bli sista stället!
--
Kall och ganska mörk var denna marknad, en typisk loppis,
fylld av allt som ingen längre ville ha,
mest skräp av allehanda slag.
Ganska gott om böcker dock, vilket alltid lockar.
Jag kisade med ögonen och sökte utmed hyllorna.
-Är det något särskilt som du spanar efter ?-
frågade en röst bakóm mig, ägar´n själv måhända.
Jag gav till svar, jag gärna läser poesi.
Han försvann i dunklet
och jag lämnade alla BB-böcker åt sitt öde.
Vi strosade så vidare i det stora husets alla rum och skrymslen.
--
Plötsligt stod han där framf´ör oss, ägaren av denna loppis
och deklamerade en dikt av
Charles Baudelaire,
den franske 1800-tals poeten.
Vackert, rytmiskt föredrog han stycket och vi applåderade spontant.
Så försvann han åter,
vår loppisägare av icke alltför vanligt slag.
--
Vi tog ett sista varv och nu klingade och gnistrade pressglasskålen som kristall
och mässingstaken lyste som förgylld.
--
Innan vi vände hemåt, en sista blick på huset:
Att Charles Baudelaire var bosatt där?
--
Ur Resan av C.B:
---------
För barnet drömmande
vid kartor eller stick
är alltet ofattbart och
stort som dess begär,
i aftonlampors sken, hur
gränslös världen är!
Hur liten och förkrympt i
minnets återblick!

söndag 23 januari 2011

Vardags 100 Änglanytt

Vintern varar, krubba, tomte ännu synliga vid randen
och önskar jag att därför komplettera december månads vardagsrad,
(Vardags 88) om änglamängden här i Stenberg.
--
Denna gång notering skrivs från sköna stolen i det
sydvästra hörnet av den gamla ateljén.
--
Spanske vännen Rafael finns i mitt knä, icke ärkeängeln dock,
men väl poeten, med tillnamnet Alberti (1902-1999).
Att följa Rafael Alberti ger fantasiflykt utan gränser.
Han svävar obesvärat själv bland sina änglar
och i samlingen "Sobre los Angeles" (Om änglarna, 1929)
möter vi dem alla: De döda, helt okända, mystiska och giriga
och naturligtvis de riktigt ängellika änglarna,
även så, bland alla: "Den överlevande ängeln."
--------
--- "Kom ihåg den dagen, kom ihåg den
och glöm inte att överraskningen lamslog pulsen och
stjärnornas färg.
I kölden dog två vålnader.
Tre guldringar hittades av en fågel
och begravdes i rimfrost.
En människas sista läte blodfläckade luften.
Alla änglarna miste livet.
Utom en, sårad, vingklippt." -
-----------
Jag ser genom fönstret,
bland körsbärssnårets snötyngda grenar
hänger en mogen stjärna.

lördag 15 januari 2011

Vardags 99 Läs högt din dikt vagant!


Jag har just blädderläst två norska litterära tidskrifter.
Vinduet, som publicerats i drygt 60 år, står ännu vidöppet
och motta´r friska vindar ifrån hela världen
+
norsk debatt på hög nivå.
-
Vagant ges ut i Bergens by och där stormar det rätt ofta
ordentligt ifrån Västerhavet.
---
Man kan undra, finns vaganter ännu kvar?
En vandrande poet och sångare,
som framför egna och andras dikter.
Vandrar runt som en gesäll och bjuder ut sin skaldekonst.
Jag tror det inte, men jag medger att det skulle kännas spännande
om nu en solig vinterdag, med gott före att sakta glida fram "på ski",
det plötsligt knackade på dörren och han stod där på verandan,
vår vagant,
en återfödd poet med versfötter så stora att de knappast ryms i
47:or.
I mitt huvud, han tycks av någon orsak likna mest en mycket ung
Peer Gynt,
på rymmen kanske ifrån pappa Henrik Ibsen.
Jag därför ej förvånas minsta grand
då den unge börjar tala norska, med stark Bergensisk dialekt.
Det är kanske själve urvaganten jag har framför mig
och han läser högt, ur huvudet, en dikt av
Geir Gulliksen:
---
Dikt skal ikke vaere voksne
diktene skal vaere kort-
voksne
som vekster eller som barn
uansvarlige spontane
vesener
skal diktene vaere, de skal
snakke
over seg, skrike og baere
seg eller
mumle megetsiende for
seg selv
men aldrig vaere voksne.
-------
Peer Gynt försvann så snabbt igen,
men jag håller med:
-Håll barnsligheten kvar mitt i din vuxlighet!-

söndag 9 januari 2011

Vardags 98 När flädern blommar


Mitt i snöstormsensamheten vi bestämde oss att fira
ljusets återkomst
och tinade näst sista flaskan saft av fläderblom.
Att läppja fläderblommans saft är glädje av det stilla slaget,dock,
lite upphöjd kanske, och förnäm. En fjärransmakens syrlighet.
Ett lillfinger som spretar elegant vid saftglaslyftet,
glaset gärna av kristall med klang och etsat mönster.
--
Vi satte oss i stora vardagsrummet. Julens gran stod ännu grön och grann.
Vi klingade och mindes fläderbuskens blommor,
stora brickor, som burna av nobelfestkypare med gräddgulglass.
--
Drycken för oss ut på resa och vi kullerbytte´rar vigt som femårsbarn
i tid och rum och minns vår första sommar samman i Kongens by,
med storstadspuls i våra hjärtan och fläderte på Kjelds kafe´,
en smak vi aldrig känt förut, men som vi hållit kvar i alla år
och nu läppjar åter.
--
Vi tar ut en sommardag i förskott, vi behöver det.

tisdag 4 januari 2011

Vardags 97 När gudarna ler.


När gudarna placeras under jord,begravs
och glöms i mer än tusen år,
men ändå ler vid återseendet av människor,
(lika nu som då)
då visar de att de är gudar.
----
De återfunna Buddhorna i Qingzhou, Kina.

torsdag 30 december 2010

Vardags 96 Facebookfest med nyordslista


I förrgår natt jag var på facebookfest,
bekostad av en filvärd inom googlesfären.
Vi var rätt många där, enbart män förstås.
Flera tycktes drabbade av guldsot och ingen av dem
hade ens hört talas om den förda stupstockspolitiken.
Vid småtimstid dök fyra kaffeflickor upp, kylkragsklädda endast,
men med gammeltidens kärlekslås försedda.
Ettan var en blek blondin,
tydligt köttklistrad på vänstra skinkan.
En av de andra, tvåan, redhead kallad, kunde med lätthet
föra tanken till en morotsaktivist
och
nummer tre strök runt (för nära?) som vore hon en
näringslots,
medan fyran syntes vara nyutbildad inom
ordningskonsultsbranschen.
--
Själv jag hade tagit roll som sanningsbarometer
och stegade så sakteliga ut på valpromenad.
Hr X (helt blå i synen) berättade med iver
att han ångerröstat och att hans dotter,
på bloppis,köpt en solhybrid,
tack vare eget firat plånboksbröllop.
Hr Y satt blek och askbränd i ett hörn.
Han hade strax före festen,
hört en för honom mycket obehaglig wikiläcka
vuvuzelas ut.
Mitt i stora salen var en guldomat placerad
och kön till den var lång och slingrande,
Hr Z sist i raden,
viskade i den sköna morotsaktivistens röda öra:
-"Följ med mig hem och låt oss titta på min nya dator,
jag hoppas kunna göra rit-avdrag för kostnaden."-
--
Jag smög mig bort från festen, och såg,
i eldskrift, ett väggord lysa på huset mittemot:
Vad händer?
--
-
PS. Se Språkrådets nyordslista 2010.

tisdag 28 december 2010

Vardags 95 Efter festen.

Nu, när av Julens fest och gamman endast minnen återstår
och hos en del ens knappast det,
vill jag skänka i ett glas - en dryck att friska upp din cell.
Något gott för gom och hjärna, ett fluidum som rätt docerat,
återskapar Julens sköna stunder, förr och nu.
Vi börjar förr: Olaus Magnus, hjälper mig att välja -
O.M. den svenske bispen som kom på kant med Gustaf Wasa,
när denne reformerte kyrkan. Som katolik Olaus drog till Rom
och skrev där Historia de gentibus septentrionalibus.
En historia om oss i Norden. 1555 den låg i trycket.
--
Vad sorts dricka drack de alla människor där bak i tiden?
Olaus Magnus vet att tälja oss. Håll i dig, starka saker:
Söderns vin, särskilt det Rhenska, var vanligt ibland
präster, borgare och adel och svaldes ned i stora mängder,
tomma eketunnor skramlade.
Emellertid, vi håller oss till bönderna där ölet flödade.
Ölet ansågs bra till allt i livet, gav mod och kraft och kärlekslycka
när bonde sökte fru och även andra stunder.
Och hör - ett öl så fyllt av glädje var skummet ifrån Danzig,
att kvinnorna i Finland, "esomoftast föda tvillingbörd!"
Inte nog med detta, i Sverige och jag förmodar även uti tvillinglandet Finland,
ölet bruktes ofta medicinskt. "Ju äldre kornöl blir,
dess renare och sundare det är.
Om man i ett belägrat fäste plågas utav vattusot eller ansättes av gallsten,
så lindras underbart, ja botas dessa sjukdomar,
när man dricker sådant öl."
--
Ja, vad allt kan icke ölet göra?
Det giver även tomhet uti huvudet, somma tider,
som kanske nu i julas?
Vad drack du själv till skinkan och pastejen?
Det finns ju andra drycker utan korn och humle,
men med spetsningar av annat slag.
Om du svepte julmust hela helgen blev du vackert färgad inombords
av E streck 50c och surhetens reglering sköttes av citronens syra
när den skvalpade i munnen.
En annan dricka, given oss ibland i juletid är
"äppeldryck av ciderkaraktär" där vi förutom vattnet
återfinner äppeljuicen och dessutom kaliumsorbaten
och minsann även natriumbensaten.
Ja, många äro dryckerna som skölja skinkan ned.
Till slut jag bjuder ädlast klara droppen
- vatten -
något man kan dricka alla dagar utan större risk för hälsan.
Vi höjer våra glas och skålar hjärtligt med varandra,
H2O
den vackra vätskan, en dryck med både karaktär och kropp.