Vardags 148 Hålla handen - kronor fem + moms.

Jag läste i lokala bladet om ungdomar

som startat företaget "Värme"

vilket avser sälja kramar, klapp på kinden, hålla handen,

spela spel och promenera med mera - mera

med de gamla, boende i äldrehus.

Här nedan följer prisförslag för dessa "tjänster":

Klapp på kinden åtta kronor,

lätt kram och litet leende en tia jämnt.

Fiaspel med riktig knuff

och gamlingsvinst blir sjutton kronor.

Spontanskratt för en tjuga.

Så är det!

Vardags 147 Visst är det så !?

Det visar sig,

 nu är det dags att plocka Mossberg-Stenbergs flora fram

och börja slå bland bilderna av vårens blomster.

Inte så, att meterdjupa täcket snö

har smultit snabbt och trollat fjorårsgräset fram,

nej,

men solens ban på himmelen har gjort att mitt humör

har stigit fort och farligt

och samma starka känsla utav mera liv

har åstadkommit under

även bland de vinterns växter

som ma chère så varligt vårdar.

Fyra amaryllisblommor,

boende i huset sedan juletid,

hörs åter klinga skönt med idel nya klockor.

Vita blomman utan namn

syns lysa klart i kökets söderfönster

och i gamla ateljén

har klematisen åtta knoppar.

Jag tar på mig

mössa, jacka, skor och handskar

lägger mig på knä i snön

vid vår verandas kantrabatt

och gräver djupt

och

ned till barmark

för att undersöka

se

om vår

Muscari Botryoides

haver vaknat ur sin vintersömn.

Icke så ännu är fallet.

Med viss möda jag tar mig tillbaka in i huset,

där jag belönas av ma chère

med jättekoppen fylld med te från Assams höga berg.

Snart kommer månad mars,

då exploderar allt!

Visst är det så!?

Vardags 146 Emily i orginal

Ann Jäderlund, en poet av stort intresse,

har fogat en ny tolkning av Emily Dickinsons

mångtydbara strofer,

till de som redan finns på svenska språket.

I en recension jag läst,

bedömaren var mycket nöjd,

men hade gärna sett att A J

även tillagt diktens orginaltext

vid sidan av den svenska.

---

För att tillfredställa alla dem

som länge längtat efter Emily i orginal,

här följer två helt korta dikter,

där man själv kan translatera,

om den önskan finns,

och på det sätt man finner bäst!

-----

My river runs to thee:

Blue sea, wilt welcome me?

My river waits reply.

Oh sea, look graciously!

I´ll fetch thee brooks

From spotted nooks,-

Say, sea,

Take me!

--------

Nature rarer uses yellow

Than another hue;

Saves she all of that for sunsets,-

Prodigal of blue,

Spending scarlet like a woman,

Yellow she affords

Only scantly and selectly,

Like a lover´s words.

Vardags 145 Schubert gånger två!

 

För några kvällar sedan, jag satt i varma,

röda öronlappen och lyssnade på skön musik,

sänd direkt från Wigmore Hall i London.

Efter att musiken presenterats

- Schuberts stråkkvintett i C-dur -

några sekunders tystnad,

så hördes trippandet av steg,

då kvintetten trädde in på scenen.

---

Då öppnades en lucka i mitt huvud

och jag föll minst fyrtio år tillbaks i tiden

och hamnade i Börglums medeltida klosterkyrka,

på Jylland västra kust,

där man hör havets dyning då man blundar.

Sommarsolens kvällsljus lyser

genom kyrkans höga fönster.

Längs kyrkogången trippar,

fem män i svarta kläder

med sina instrument.

Strax ljuder så -

C-durkvintettens upptakt,

borrande

och jag stiger i den ljumma kvällen.

---

Fjärde satsens allegretto tonar ut

och jag vilar åter i fåtöljen,

men är ändå kvar i Börglum,

och hör nu sommarhavets dyning.



Vardags 144 I väntans Tid

Vi firade Advent i stora lugnets tecken.

Halvbra hälsa, mjuka ben

och  fick vi därför avstå Adventgudstjänst i Arnäs kyrka

och årets stora goda-vän och kakkalas

hos A och KEA.

  ---

Vi försökte dock att ordna väl på egen hand, ma chère och jag

och tog oss därför söderut - Allhelgona i Lund, med tevens hjälp,

där alla skåningar sjöng dagens rätta sånger.

För att få riktig kvalitet,

men ändå inte alltför tungt och krävande program,

jag tog cedékontakt med Mischa Maisky och hans cello,

och si, de ställde villigt upp och höll konsert i dryga timmen -

med idel kända toner av

bland andra Händel, Brahms och Bach, Chopin och Schubert.

Pavel Gililov ackompanjerade,

ovisst dock till sista stund,

ty vi hade ganska stort besvär med att få flygeln upp

på husets övre plan.

Även detta gick dock bra till slut

och under det att Mischa - Pavel spelade,

ma chère och jag drack te med kex + goda osten.

Det blev ett utmärkt val i väntans tid.



Vardags 143 Sländan stirrar storögt

Vi skattade vårt syltförråd igår,

med hjälp av barn och barnbarn.

Sylten finns sen många år,

helt listigt gömd inunder golvet i vårt största rum.

En lucka lyfts, man stiger ned,

och si,

där finns en sensommar bevarad.

Månget minne fyllt på burk:

----

Tidig, tidig morgon i augusti månads sista dagar.

Himlen klar och ljus,

men ännu nyper nattens kyla,

där jag sitter på min pall och plockar bären

från vår äldsta svartavinbärsbuske.

När solens strålar rundat husets hörn

och nått min rygg och värmer,

jag får sällskap av en slända,

som stannar upp sin friarflykt

och stirrar storögt på mitt bärplock.

----

Nu lägger jag en klick med sylt

i filfyllt fat

och njuter när jag äter.

Om några veckor

vänder solen

åter!

Vardags 142 Nästan nattlig kärlek i november

I går morse tidigt, tidigt,

jag smög iväg i djup novembersvärta,

(ännu ingen snö)

för att ta mig uppför den numer branta backen

och ur postlådan vid stora vägen fiska morgonbladen.

När jag återkom till huset,

strålen från mitt pannlampsljus träffade så

kärleksörtens planta vid verandan.

Trots några nätters minusgrader,

stänglarna stod ännu strama

och blomkronan var vackert rosaviolett.

Jag kunde inte motstå....

En stund senare jag väckte så ma chère

och bjöd bukett av rosa blommor

och kärleksdryck i kopp

med ljummet vatten

+ en skorpa.