Vid denna tid på året då solen ensam sköter uppvärmning av huset,
jag brukar byta kökets gamla middagsslummersoffa
mot en ännu äldre, stående på glasverandan,
vilken av klimatskäl icke används under noll och minusperioden.
Denna soffas lock är något kortare än kökets dito
och jag kan tänka mig, jag liknar mest en kraftig fällkniv,
(måhända som en schweizisk sådan)
med alla bladen böjda hit och dit,
med mejslar, petare och sylar, prylar både här och där.
Nåväl, jag sover gott ändå och vaknade i går till ljudet av en häst i skritt?
Nej, hästars gångart vet jag inget om och håller därför tyst,
men hovljud hördes i mitt huvud och höll sig envist kvar mest hela kvällen lång.
Idag jag fick förklaring, det var en försignal från en god vän (också han en Åke)
som klippt notis ur bladet Ny Teknik och skickat det per post.
Där skrives om att allas vår prinsessas alla hästar
skall skos med nya blanka bröllopsskor till Dagen.
Kanske för att icke halka på den dåligt underhållna bron Norrbro,
eller blot til lyst att ses som blänk i alla rojalisters ögon,
när ockelbon och sessan så sakta dras förbi i hästförspända gyllenvagnen.
När bröllopsdag så ändad är, och natten bryter in,
då
stundar prinsentest med ärta i slottsgemakets mörker
och om han klagar ockelbon, vid morgonrodnads ankomst
över fasorna på tjocka nattmadrassen,
då är han äkta prins minsann!
Ack ja, man roar sig i ungdoms dagar
och ej ett knyst idag ifrån Sudan.
