Vardags 49 Earth Hour i Stenberg

Vi "Earth-hourade" i dryga timmen nu i lördags den 27 mars.

Även om en timme kan tyckas ganska kort och ilar snabbt när ljuset lyser,

så kan den sega sig helt gummiaktigt fram, när mörkret fyller hela huset.

Nu gällde det att tänka positivt: Att vårt mörka hus ett bidrag var,

till att förlänga jordens liv - en manifestation för all natur!

Eftersom vi bor på landet, kändes inte skillnaden så stor,

det är ganska mörkt i utomhuset alla kvällar denna tid på året.

Vi var väl förberedda;

kvällens te och honungsvatten termostappat redan klockan tjugo noll noll

och lämplig "preelektrisk" bok plockad fram ur hyllorna

och lästes så ett stycke "högt," vid stearinets sken.

Emily Brontes Svindlande höjder blev vårt val och vi nästan snyftade i dunklet.

När drygt en timme gått i stearinljusskenet, vi tände upp med elen,

helt sakta steg för steg,

men vande oss rätt snabbt och snart var även TV:n påknäppt.

Och hela Jorden återgick och lyste klart i rymdens mörker.

Vardags 48 Festligt, folkligt, fullsatt!

Följ med mig på en resa nu i vintrig vårtid.
Den gångna helgen har den timat, en snabbresa i tiden
till "Rena rama 1800-talet."
Arrangörer denna vår var, liksom vid förraförra höstens tur till 1700-talet;
Hembygdsföreningen i Arnäs, Kulturens Vänner, Örnsköldsvik och Vuxenskolan.
Lördag:
Full sol och fyra grader + i luften, skidan borde slinta för de flesta män´skor
denna lördagseftermiddag, men icke så!
Arnäs Hembygdsgård var fylld till sista plats av kunskapstörstande,
som ville veta allt om Anna Mor och hennes annaniter
och Israel i Ovansjö, folkets medicinman.
Fullt levande blev Mor Anna för oss alla ,
genom vår lärda Seija Hultmans kloka, humorfyllda föredrag
om Anna och den friförsamling som hon grundade och ledde under många år.
Hon tycks ha varit klok, men hård Mor Anna.
Predikan under fyra timmar kunde kanske kännas nog så mycket för både kropp och själ.
Han kändes som en trygghetssäkring själv Lars Strandberg,
när han med knorr på ord och blink i ögat berättade historier om
kloka gubben Israel i Ovansjö och hans "medixiner."
Taffelmusik till kaffet bjöd Sonja Nordlund på med fin fiol och vacker röst,
plus oslagbare durspelsmästar´n själv n´Gösta Johansson.
Söndag:
Även söndagen blev molnfri och solen sken på alla, även så på Axenström Karl Erik,
vår mästare i forskning, för vilkens ögonnit, inget gammalt papper,
i något djupt och mörkt arkiv, får ligga oläst.
Han talade om Örnsköldsvikska trakter före köpingstid och stadstid.
Om handel, sjöfart, marknader. Vart ord tycks viktigt - fängslande
och hans citat ur A A Hulphers Dagbok över resa genom Norrland -
fick spänningen att stiga mellan socknarna.
Jag fann mig själv stå närmre mina egna trakter efter KEA:s föredrag.
Dessförinnan hade Rune Hellström kåserat över
Mo & Domsjös tillkomst och Kemparna i världen.
Söndagens musikram skapades i år av Magdalena och Mattias.
Klockrent vackert - vilka spelmän!
Tyvärr jag missade Lars Sundmans föredrag:
"Idéströmningar från franska revolutionen till första världskriget," på fredagskvällen,
men säkert satt hans klass som tända ljus och lyssnade.
Stort tack till arrangörerna för tre dagars kvalitetskultur.
Vi fick kunskap, roades och njöt.

Vardags 47 Notering: S:t Petersburg

I lördags var det fest för oss som såg på TV2.

Vi klädde om och minglade en stund på vinden, innan det var dags att-

"at 20hrs sharp" -

slå oss ned i var sin skön fåtölj och hörsamt följa

sopranen Renée "la Flemings" S:t Petersburgska äventyr.

Hon hördes skönt sjungande tillsammans med sibirienryske barytonen

Dmitrij Chorostovskij,

och vi gladdes särskilt åt duetten ur Giuseppe Verdis Simon Boccanegra,

men njöt i fulla drag av alla rätter som serverades

och även av vårt eget te och honungsvatten.

Som avslut slutscenen ur Eugen Onegin,

där Eugen förgäves söker vinna skön Tatjanas hjärta,

men tjugo år försent -

ack Pusjkin, Pusjkin vilket drama

och

Peter, Peter vilka toner!

--------

Jag vandrar vidare med block och böcker under armen.

Vardags 46 Ekelöfet

Nu är det mitt i månad mars, då jag är extra vaksam

under morgontidningshämtningsrundan.

Stora snödjupstiden varar ännu, och vissa morgnar

då det fallit flingor under natten,

jag kliver sakta och försiktigt för att icke krasa snöns kristaller

och spara våra fyra rådjurs morgonstämplar.

Gårdens egen fyrametersek

behåller gärna löven sina över kallastvintern,

men släpper taget nu i mars

och låter vinden sprida dem på snön, där vårsols värme sänker dem.

De sjunker djupt, som tryck, som avtryck ned mot jorden.

-------------------------------------

EUFORI

av Gunnar Ekelöf

som avled idag för fyrtiotvå år sedan.

---------------------------

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en

smörgås, pluntan och pipan.

Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,

sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor

och glänser i flaska och glas.

--

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.

Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar

strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,

havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnatts-

dunklet,

inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken,

löven så stilla mot himlen... Och aspen som prasslar i

stiltjen;

Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

---

Som vore det sista kvällen före en lång resa:

Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.

Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,

känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,

känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,

känna hur död och liv är starka som vin inom en!

---

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga

som ser mig i ögonen stilla,

ett med aspen som darrar och viskar,

ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och

lyssnar

till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,

något jag inte ville förråda ens om jag kunde.

Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

---

Och lågan stiger... Det är som om blommorna trängde sig

närmre,

närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter.

Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider

och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

--------

Jag sjunger om det enda som försonar,

det enda praktiska, för alla lika.

Vardags 45 Notering: Firenze

Jag minns det smala rummet med sin oerhörda höjd till taket.
En liten mjölkvit takglob lyste som en fjärran stjärna.
En säng, en stol, ett litet nattygsbord - inget fönster fanns.
Hotellrum i Firenze.
Tre varma dagar med stadens alla fröjder:
Uffizi, Pitti, Battistero di San Giovanni.
Två heta nätter i den smala sängen,
tillsammans med Montaigne och hans essayer
och nu idag som tillägg;
Jag håller med min vän Wislawa Szymborska:
Vilken tur för människan i världen att Monsieur Montaigne
inte råkade ut för hastig spädbarnsdöd -
och
att Baptisteriet ännu finns att skåda.
-------------
Jag vandrar vidare med block och böcker under armen.

Vardags 44 Vinter hemma och hos Brueghel

Solig lördag + och dropp från taket.

Svarta träd mot snön - Brueghel, Brueghel.

Åter hemma - Brueghel kvar,

i sällskap nu med Rutger Kopland,

även han från Holland, poet,

men ur vår egen tid (f. 1932).

Dikt: Vinter hos Brueghel:

Rutger Kopland.

Bild: Jägare i snö:

Pieter Brueghel den äldre.

------------------------------

Vinter hos Brueghel, kullen med jägare

och hundar, vid deras fötter dalen med byn.

Ännu en stund, men de ser dödströtta ut, deras steg

i snön gör återkomsten nästan lika

långsam som om de stod stilla. Vid deras fötter växer

och växer djupet,blir bredare och avlägsnare

tills landskapet försvinner i ett landskap

som måste finnas där, och som finns, men bara

som en längtan finns.

Framför dem dyker en kolsvart fågel. Är det ett hån

mot deras mödosamma försök att återvända till livet

där nedanför: de skridskoåkande barnen på dammen,

bondgårdarna med väntande kvinnor och boskap?

En pil är på väg och skrattar åt sitt mål.

Vardags 43 Herdestund?

Visar månne bilden det som kallas herdestund, att sitta trebent några alnar ovan markens yta och till synes rofyllt sticka åt sin käresta en ljuvlig tröja av angoragarn?