Vardags 14 I sommarens soliga dagar & nätter

Nu har den varat drygt en vecka, sommaren, med extra höjda tempen både dag och natt. När även kvällarna och nätterna känns ljumma, i detta annars bistert kalla land, då mätar´n visar dryga arton grader + vid klockslag tjugotreochsexton - DÅ - gäller det att ha ett stort och skönt och luftigt sovrum - och det har vi. Detta rummets skönhet och behag gäller givet alla årets tider, och icke minst dess breda, generösa dubbelsäng.

När jag tänker efter är vi ganska många människor som under årens lopp har nyttjat dubbelsängen vår. Kära min och jag förstås + barn och barnbarn. Kön vid sovrumsdörren har vissa nätter varit lång. Tålmo´digt väntar de förhoppningsfulla, nattens gäster, att plats i sängen skall beredas dem. Lugnt och stilla står de, led vid led, som en nattklubbskö i gamla Nice, med sina trånga gränder. Det gäller sköta sig, om man skall släppas in.

Vilket är då väntansfolket? En liten sängplatsyta är redan ockuperad. Sony Walkman, lilljapanen, har sedan tio år haft platsen på min vänstra sida, närmast nattygsbordet, helst han hade velat ligga mellan kära min och mig, men jag sa´ ifrån på skarpen. Han är helt japangul på ytan och är troligen en äldre släkting till den ännu ganska unga MP3 - det vill säga spelare och radio, allt i ett. En skön kamrat att ha i sängen, när varken Morféus eller Hýpnos visat lust att krypa ned.

Många gånger är det Sony som förmedlat de besök vi haft och ännu har. Exempelvis den natt när Bach, Johánn Sebastian stod och mumlade med medlemmar ur Sveriges Radios egen kör, för att låta oss få höra en "nyskriven" kantat! Hela sovrummet blev fyllt och österrutan bågnade när kören "klämde i" med sköna Bachska toner. En sängvan man, den gode Bach och far till 17 barn och ofta gäst hos oss på dubbeldynan. Är man mästare så är man!

En liten incident en gång för några år se´n; Barbara Hendrichs, den genomgoda sångerskan och Fader Bach hade av misstag (helt mitt fel jag tillstår detta) bjudits in till samma tid och Bachen trodde nog han var i hemmasängen och kom snabbt krypande, med alltför många blink i ögonen. Allt gick dock väl och J. S. låg blickstill och lyssnade till Barb´ras sång i Samuel Barbers "Knoxville- summer of 1915." Där finns en glimt av vardagshimlen.

Så har vi kommit åter till den extra sommarvärmen. Sentimentalt, måhända, men helt sagolikt!

Litteratur 1 The little book of horror Lyrikvännen 4/09

Det gladde mig att dygnets ljusa timmar ännu hade övertag, när Lyrikvänsnummer fyra, detta år, damp ned i lådan förra veckan.

SKRÄCK var temat!

Jag bläddrade försiktigt, kikade i smyg, sida efter sida och fann "skräck på skräck" och några som blev stora favoriter.

Att genom två essäer ( Joyce Carol Oates, Hanna Hård ) träda in i skräckens värld hos H P Lovecraft var för mig helt nytt och lockar mig att öppna fler av H P:s dörrar in mot mörkret.

Allt i numret är dock icke skräck, men biter på ett annat sätt. Wislawa Szymborska, min vän se´n dryga tjugo år finns med, vi träffas vanligtvis i Krakow, nattetid, vid mina resor genom huvudet. W S bidrar här, i detta nummer, med tre dikter - mästertolkade som alltid av Anders Bodegård. Till hösten kommer hela samlingen ( Här ) på ellerströms förlag.

Skilsmässa av Wislawa Szymborska:

För barnen första gången i livet världens undergång.

För katten ny husse.

För hunden ny matte.

För möblerna trappor, dunk, åk och frakt.

För väggarna ljusa kvadrater efter nertagna tavlor.

För grannarna i trappen samtalsämne, paus i ledan.

För bilen bättre om den varit två.

För romanerna, poesin: kör till, ta vad du vill.

Värre med uppslagsverket och videoapparaten.

Ja, och med rättstavningsboken,

där det väl finns en regel för två förnamn:

om de ännu ska förenas med konjunktionen "och"

eller skiljas åt med punkt.

Vardags 13 I dessa badetider!

Snart är den svenska playan fylld av brända kroppar, just krupna ur den salta, blåa böljan. Här hemmavid det playas inte nämnvärt mycket.

Att bada badkar eller duscha i kubikel, det är frågan. Båda tillhör avgjort nöjena på denna jord. Själv lite gammeldags till både år och läggning, jag föredrar att löga mig i karets varma vatten, men det är inte lätt numér att utföra den konsten här i husets badrum. Inget kar att finna, varken höger eller vänster. I stället står kubikeln där i högerhörnet. Det anses vara slöseri med energi, att bada karbad, därför byttes för tre år se´n, karet emot duschkabinen. Nyttig medlem av vårt samhälle försöker jag ju vara - tillhör därför dem som duschar - men längtar SÅ till karet.

Jag står i vår kabin och duschar snabbt och effektivt, minskar värmen så mot slutet - övergår till kallt, kallt kallt, men det hjälper inte! Stänger kranen, öppnar skjutdörr´n, kliver ut. Chocken! Kylan! Kölden! Har jag stigit fel och står vid Norra Polen, mitt i isens rike? Just då, vårt badrum är den kallaste av alla platser. Vilken skillnad då, att resa sig ur badekaret - luften kring mig, ljumt behaglig, som smektes jag av söderns vindar. Värmen ifrån karets vatten har spridit sig i hela rummet och kan (kunde) jag utan att bli anfallen av frossa, torka kroppen min och dra på hosorna.

Jag minns den ljuva tiden, jag minns den mycket bra, då jag låg stilla uti karet och enbart hörde vattnets stilla skvalp. Jag kunde sticka upp en tå ibland och vifta glatt och sända så en hälsning upp till huvudet i andra änden utav kropp och kar.

Om vi hade badekaret kvar, jag skulle undersöka vilken mängd av vatten som går åt och jämföra med det litertal som strömmar ut ur kranen per minut i duschen. OM vi hade badekaret kvar - jag kanske kunde återgå till badkarsbad - skvätten vatten är rätt liten, tror jag, som behövs för att karet skall bli fyllt , när Åke Arkimedes kliver i. Rubba icke mina mätningar, min vän!

Badkarsbad är dock inte alltid bäst och skönast. Minns hur det gick för Jean P Marat år 1793, där han satt i godan ro i hemmets kar. Om han hade stått i duschen, tvekan hos Charlotte Corday hade kanske varit alltför stor och revolutionens följder ännu värre, men mycket bättre för Monsieur Marat! Se där ett plus för duschen! Rättvisa åt alla!

Jag vill bli ren just nu, men känner vilsenhet och tvekan?!?!

Nu vet jag vad jag gör, som kungen på vår bild här ovan - går och bastar - tar ett ångbad!

Konst 2 Projekt D:I 1/37 Bygget

Ett bygge är på gång, grunden lagd, väggar, våningar och tak lär följa snabbt. Att välja husets färg var inte svårt, det växer upp bland träd och grönska - rött känns därför helt naturligt. Det blir ett insynshus, där vi kan följa livet hos den boende dag för dag och stund för stund. Vi vet ännu inte vem det blir som flyttar in. Hon ( så pass vet vi, det är en flicka, kvinna) är född i Kina och har bott en tid i USA.

Till viss del vi känner oro.

Det blir ett dubbelliv.

Begynnelse i lilla huset - i vårt och utomhuset vänder ljuset.

Nåväl.

Vardags 12 Två gånger H

När dagsverskonstens mästare, Alf Henrikson (1905-1995) var dryga fyrtio år, han vistades en tid i London för att förkovra sig i engelskspråket. Hans övningar, bland annat, fann sin väg i versens form, så därför nu, i dessa skolavslutningstider, en liten övning, en vers, a rhyme, att skratta åt och njuta av:

On hearing a beloved voice

Your voice is sweet and mellow; yet it´s true,

for science taught me so to my despair,

that what I love and worship most in you

is just a slight vibration in the air

-------

En liten vers på svenska för att fira dagen:

Den korta natten

Knappt skymmer natten, knappt har dagen flytt

så gryr en annan dag på blanka vatten.

Knappt tystnar gökens rop i sena natten

så stämmer fågelkören upp på nytt.

Då fylls vårt bröst av vemod, och vi klagar

att tiden aldrig ger sig någon ro.

För snabbt försvinner dessa korta dagar

då detta land är lämpligt att bebo.

A F 21 juni 1952

Musik 4 O aeterne Deus

Söndag.
Du har rätta bloggen inne! Sätt dig skönt och lyssna så i sex och en halv minut till Hildegard av Bingens hymn i en inspelning från St. Hildegards nunnekloster i Eibingen, Tyskland, 1997.
Dagen blir bättre, än du vågat hoppas - jag lovar!
Hildegard av Bingen född 1098 död 1179. Visionär, mystiker, diktare, filosof, konstnär och tonsättare.

Konst 1 Dags igen? Förnya garderoben!

Gown size 5 (68-52 cm) foto: Åke Hultman



Enligt meddelande från den officiella Nordkoreanska nyhetsbyrån, sprängde Nordkorea den 25 maj 2009, för mindre än en månad sedan, en atombomb, vars styrka beräknades vara ungefär densamma, som de bomber, vilka fälldes över Hiroshima och Nagasaki 1945.

NFS (Nuclear Fashion Series) erbjuder kläder för den moderna människan. För närvarande finns i lager: Gown - unisex model sizes 4 and 5. 100% plumbium, thickness 5 mm. Som komplement saluföres även så kallat "festöverdrag" i glada färger, att bäras t. ex. vid avslutningsbalen. Kontakt: Åke Lagerborg.

Vardags 11 Att äta poesi

Mycket tidig morgon, molnfri himmel, iskall luft med drag från havet genom öppet sovrumsfönster. Vid sextiden, när solen nådde österfönstret, "satte hungern åt" och lämpligt nog låg bok av vännen Mark, med efternamnet Strand på nattygsbordet. Amerikansk poet (f. 1934). Två böcker finns tolkade på mästarvis till svenska av Stewe Claeson; -Berättelsen om våra liv -(1984) och -Det pågående livet- (2008). Tjugofem år mellan dessa samlingar (sic!), men det var värt vartenda år att vänta.
Här följer: -Att äta poesi- ur (Reasons for moving 1968)

-Bläck rinner ur mina mungipor.
Det finns ingen lycka som min.
Jag har ätit poesi.


Bibliotekarien tror inte sina ögon.
Hennes blick är sorgsen
och hon går med händerna dolda i klänningen.



Dikterna är borta.
Ljuset är dunkelt.
Hundarna är i trappan till första våningen på väg
upp.



De rullar med ögonen,
deras ljusa ben brinner som kvistar.
Den stackars bibliotekarien stampar med fötterna
och gråter.



Hon förstår inte.
När jag faller på knä och slickar hennes hand
skriker hon.



Jag är en ny människa.
Jag morrar åt henne och skäller.
Jag är yr av glädje i det bokliga mörkret.

Vardags 10 Sverige, Sverige!

Förutom syendet av blåvit liten bomullspåse för "gympabyx och dojor", jag deltog en termin, i skolans tredje klass, vid skapandet av Sveriges flagga.Detta skedde uti slöjden i en liten vacker byggnad, belägen på en höjd i västra Stockholm.
Det blev ett handfast möte med det svenska rikets fana, den gula och den blå.Ivriga små fingrar tummade och tummade, flaggans färger mörknade och mörknade och när terminen väl var ändad, arton stycken dunkla dukar lämnades till fröken, som berömde stygnens jämnhet,men ansåg färgerna helt fel,ja rentav smutsiga. Arne Hagbergs flagga var den enda, som utan anmärkning passerade, den hissades av fröken och Arne själv sken som en sol - kantänka!
Mitt flaggintresse har inte varit överdrivet stort under de år som har passerat, sedan min flagga halades vid tredje klassens vårtermin.
Nu dock, det är i topp! Jag svingar fanor, flaggor, commodorer, galjadeter, standertar + en och annan gös och fladdrar själv helt fritt för vinden.
Grattis Sverige, på din egen dag!

Musik 3 Jasminen blommar

En tur till Baltikum igen. Arvo Pärt i Estland var första resans mål, då han lät evighetens speglar blänka. (Musik 2)
Vi styr nu kosan söderut, till Lettland, och lyssnar till Blossoming Jasmine av Georgs Pelecis (född 1947)