Vardags 100 Änglanytt

Vintern varar, krubba, tomte ännu synliga vid randen

och önskar jag att därför komplettera december månads vardagsrad,

(Vardags 88) om änglamängden här i Stenberg.

--

Denna gång notering skrivs från sköna stolen i det

sydvästra hörnet av den gamla ateljén.

--

Spanske vännen Rafael finns i mitt knä, icke ärkeängeln dock,

men väl poeten, med tillnamnet Alberti (1902-1999).

Att följa Rafael Alberti ger fantasiflykt utan gränser.

Han svävar obesvärat själv bland sina änglar

och i samlingen "Sobre los Angeles" (Om änglarna, 1929)

möter vi dem alla: De döda, helt okända, mystiska och giriga

och naturligtvis de riktigt ängellika änglarna,

även så, bland alla: "Den överlevande ängeln."

--------

--- "Kom ihåg den dagen, kom ihåg den

och glöm inte att överraskningen lamslog pulsen och

stjärnornas färg.

I kölden dog två vålnader.

Tre guldringar hittades av en fågel

och begravdes i rimfrost.

En människas sista läte blodfläckade luften.

Alla änglarna miste livet.

Utom en, sårad, vingklippt." -

-----------

Jag ser genom fönstret,

bland körsbärssnårets snötyngda grenar

hänger en mogen stjärna.

Vardags 99 Läs högt din dikt vagant!

Jag har just blädderläst två norska litterära tidskrifter.

Vinduet, som publicerats i drygt 60 år, står ännu vidöppet

och motta´r friska vindar ifrån hela världen

+

norsk debatt på hög nivå.

-

Vagant ges ut i Bergens by och där stormar det rätt ofta

ordentligt ifrån Västerhavet.

---

Man kan undra, finns vaganter ännu kvar?

En vandrande poet och sångare,

som framför egna och andras dikter.

Vandrar runt som en gesäll och bjuder ut sin skaldekonst.

Jag tror det inte, men jag medger att det skulle kännas spännande

om nu en solig vinterdag, med gott före att sakta glida fram "på ski",

det plötsligt knackade på dörren och han stod där på verandan,

vår vagant,

en återfödd poet med versfötter så stora att de knappast ryms i

47:or.

I mitt huvud, han tycks av någon orsak likna mest en mycket ung

Peer Gynt,

på rymmen kanske ifrån pappa Henrik Ibsen.

Jag därför ej förvånas minsta grand

då den unge börjar tala norska, med stark Bergensisk dialekt.

Det är kanske själve urvaganten jag har framför mig

och han läser högt, ur huvudet, en dikt av

Geir Gulliksen:

---

Dikt skal ikke vaere voksne

diktene skal vaere kort-

voksne

som vekster eller som barn

uansvarlige spontane

vesener

skal diktene vaere, de skal

snakke

over seg, skrike og baere

seg eller

mumle megetsiende for

seg selv

men aldrig vaere voksne.

-------

Peer Gynt försvann så snabbt igen,

men jag håller med:

-Håll barnsligheten kvar mitt i din vuxlighet!-

Vardags 98 När flädern blommar

Mitt i snöstormsensamheten vi bestämde oss att fira

ljusets återkomst

och tinade näst sista flaskan saft av fläderblom.

Att läppja fläderblommans saft är glädje av det stilla slaget,dock,

lite upphöjd kanske, och förnäm. En fjärransmakens syrlighet.

Ett lillfinger som spretar elegant vid saftglaslyftet,

glaset gärna av kristall med klang och etsat mönster.

--

Vi satte oss i stora vardagsrummet. Julens gran stod ännu grön och grann.

Vi klingade och mindes fläderbuskens blommor,

stora brickor, som burna av nobelfestkypare med gräddgulglass.

--

Drycken för oss ut på resa och vi kullerbytte´rar vigt som femårsbarn

i tid och rum och minns vår första sommar samman i Kongens by,

med storstadspuls i våra hjärtan och fläderte på Kjelds kafe´,

en smak vi aldrig känt förut, men som vi hållit kvar i alla år

och nu läppjar åter.

--

Vi tar ut en sommardag i förskott, vi behöver det.

Vardags 97 När gudarna ler.

När gudarna placeras under jord,begravs

och glöms i mer än tusen år,

men ändå ler vid återseendet av människor,

(lika nu som då)

då visar de att de är gudar.

----

De återfunna Buddhorna i Qingzhou, Kina.