En liten dalahäst från Nusnäs, två blanka bruna askar, den ena möjligen mahogny
Fyra "pyttesmåa" ramar, lämpliga att skapa något vackert i
och därefter placera i ett minidockskåpsbygge eller ännu mindre.
Sju gräsligt fula schackpjäser av plast, plus bräde,
det sista dock av trä och ganska snyggt.
--
Det blev resultatet av en loppis och antiktur höst som gick.
En vidsträckt tur det blev bland nytt och gammalt, men inte särskilt framgångsrik.
Vi var trötta, lite frusna, när vi nådde fram till:
Detta får bli sista stället!
--
Kall och ganska mörk var denna marknad, en typisk loppis,
fylld av allt som ingen längre ville ha,
mest skräp av allehanda slag.
Ganska gott om böcker dock, vilket alltid lockar.
Jag kisade med ögonen och sökte utmed hyllorna.
-Är det något särskilt som du spanar efter ?-
frågade en röst bakóm mig, ägar´n själv måhända.
Jag gav till svar, jag gärna läser poesi.
Han försvann i dunklet
och jag lämnade alla BB-böcker åt sitt öde.
Vi strosade så vidare i det stora husets alla rum och skrymslen.
--
Plötsligt stod han där framf´ör oss, ägaren av denna loppis
och deklamerade en dikt av
Charles Baudelaire,
den franske 1800-tals poeten.
Vackert, rytmiskt föredrog han stycket och vi applåderade spontant.
Så försvann han åter,
vår loppisägare av icke alltför vanligt slag.
--
Vi tog ett sista varv och nu klingade och gnistrade pressglasskålen som kristall
och mässingstaken lyste som förgylld.
--
Innan vi vände hemåt, en sista blick på huset:
Att Charles Baudelaire var bosatt där?
--
Ur Resan av C.B:
---------
För barnet drömmande
vid kartor eller stick
är alltet ofattbart och
stort som dess begär,
i aftonlampors sken, hur
gränslös världen är!
Hur liten och förkrympt i
minnets återblick!
