När jag någon gång befinner mig bland gamla konstkollegor
och vi diskuterar gångna tiders ismer,
jag blir ibland omkull och förbisprungen.
Om så känns, jag tar rätt snabbt till kniven,
mumlar halvhögt ( men för alla hörbart )
- "Jag har nästan träffat Tristan Tzara, dadaistpoeten" -
Då blir det tyst och allas blickar vänds emot mig.
Många ååh-ar likt en avundssuck och hela min person studeras noga,
hållning, kläder, vikt och allmän status.
--------------------------
Då berättar jag historien om Cabaret Voltaire, där Dadaismen föddes
och de lyssnar girigt och förstår att även jag var nästan där i Zurich 1916.
Där fanns de allesammans: Hugo Ball, Hans Arp och Tristan Tzara,
lille Richard Huelsenbeck och Emmy Hennings.
Alla - alla!
- "Dada är ett narrspel ut ur intet - en gladiatorgest-
en avrättning av den poserande moralen" -
Så skriver Hugo Ball.
----------------------
Jag fanns i kanten, ytterkanten och året det var 1963.
Äkta engelskt te hos galleristen ( Galerie Blanche ) Gustaf Engwall.
Min tebordsdam var konstnärinnan och poeten Greta Knutson,
vacker, vänlig och vital, född 99 och gift med
Tristan Tzara mellan 1925-1938.
Vi talade om Tristan, surrealism, DADA och kubism
OCH
löste även några av de mindre gåtorna i världen.
Vi skiljdes åt som gamla vänner -
som om vi båda nästan träffats första gång på
Cabaret Voltaire.
--------------------
Och de säger alla: Du som levt så länge Åke, berätta mer för oss!
-----------------
Månfiske av Greta Knutson:
-------------
Personen som sitter framåtböjd på bänken är inte du. Handen som vilar på ett främmande knä är inte din, ditt ansikte är inte ditt. På hjärtats varje slag borde ett annat följa: vissheten levde ännu, gräset fruktade ännu ingenting. Snart skulle du ropa på mig, mina steg skulle möta dina i den levande sanden. Sångerna skulle komma och försvinna spårlöst. Varje föremål såg på oss med barnsliga ögon, det var innan rädslan föddes. Nu brinner bergen och jag är ett skövlat land.
-------------------------
Ur Tristan Tzaras Phases:
-----------------------
jag har krossat tingens vinter
skakat ner fruktträdets skratt
speglarna bär öppen sköld
ingen eld skrämmer oss mer
--------
