Vardags 9 Sekretärer ut och in.

Ut med Horace - in med Peter, dahl(en) byts mot lund, men engen den består och det känns tryggt, ty alltför stora välvningar är ej av godo.

Så blir det nu, när juni månad tar sin början och sommar´n står som bäst i flor - Akademíen byter sekretär.

Horace Engdahl önskar mera tid för eget skrivande, emot detta ser vi fram, ty hans ibland formatsmå verk har alltid varit sprängfyllt stora till sitt innehåll.

Fantasifylld fakta späckar Peter Englunds skrifter. Historiens döda lever. "Stridens sorg och skönhet" bragte Svenskans kritiker till tårar. Nu blir det tvunget så, att Rasbos skrivarstuga byts mot "Akademibörshusets" bästa rum, med blankpolerat skrivbord ifrån tiden. Och sekreterare till sekretären, kan man tänka, mycket jobba blir det. Jag har sett P. E. fotad, iförd finsta fracken, men jag tror helst han håller sig till tröj och rutskjortgänget. I rubriken till sin blogg, han sitter säker i flanell vid bordet och lutar så historiens huvud mot sin hand och minns måhända själv Poltava.

Vi ser med spänning fram emot: - "Välkomna till Svenska Akademien, årets Nobelpristagare i litteratur är......." Äntligen!

Vardags 8 Hallå - det är Werner!

Det är mycket nu, med böckerna. Jag stuvar om och flyttar, prövar nya möjligheter till placering och gör fynd, ibland på nya ställen. Fynd och fynd, det kan också bli, som en varm augustinatt för fem-sex år se´n.
Het och mörk är natten, jag ligger platt på rygg i sängen, lakanet ett fuktigt omslag. Jag stirrar upp i taket, ingen Hýpnos närmar sig. Så hör jag plötsligt ett svagt - Hallå - från bokhyllan i hörnet, där våra deckare huserar. Ett till - hallå, hallå!
Jag stiger upp, tänder inte lampan, smyger fram till hyllan, skymtar svagt de ganska slarvigt ställda böckerna. Hallå! Då ser jag; Mellan Bo Balderssons, Statsråd sitter kvar och Agatha Christies, Mord på ljusa dagen, den tunna, tunna Ty av Werner Aspenström. Jag hör hans röst: - Jag vore glad och tacksam om du kunde ta mig åter till lyriken. - Jag återförs till "verklighet" av hurtigt tal ur Statsrådsmunnen: . Werner, det var trevligt lära känna dig! Nu får jag dra´s med Tanten och Herr Kule ett tag till! - Kom så Werner! Jag smyger ut till ateljén, där lyriken härbärgeras. John Ashbery och Margaret Atwood ropar glatt: -Hello and welcome back, Werner! - och Aspenströmmen ler och smyger in emellan dem.
Jag sjunker ned i slitna ateljéfåtöljen, lyssnar så på sena sommarnattens ljud. Två skator knäpper, knarrar, tjattrar. Fågelsångkonserterna har tystnat, nu väntar enbart skuggsång.
Jag tar mig upp till sovrummet igen. Dame Agatha önskar mig god sömn.
Så var det då, nog händer det igen.
Ur Sakernas tillstånd av W. A.

Ännu inte natt? Vinter ännu inte?
Tystnad inte helt? Drömmen flämtar än?

Varningslapp på allt som skickas,
allt som hämtas: BRÄCKLIGT!

Faran ändå stor att allt kan brista,
föras bort av virvelvindar

som i ryska sagor.

Musik 2 Spiegel im Spiegel

Tidigt denna söndagsmorgon, jag hörde på min radio, delar av ett körverk, signerat Arvo Pärt, Estlands store tonkonstnär. Du som ännu inte träffat honom, får här chansen lyssna till ett annat njutbart stycke - att varsamt öppna dina öron. Spiegel im Spiegel.

Vardags 7 Ä, dä? - Gaius Petronius Arbiter

När den krabat, som nyss har kravlat runt på denna morfars köksgolv, pekat på en stol och sagt: -Ä, dä ? - nu i stället stillsamt, men med största allvar, vill diskutera satir och ironi hos Boccaccio, Swift och gamlingen Petronius, då går det hastigt upp för morfar´n: Tiden rinner undan fort.

För att visa att vi hänger med och vet vad roar ungdomen i dag, låt oss ta en titt på herr Petronius, Vi lämnar över B. och S: till egna studier, om så önskas.

Gaius Petronius Arbiter (27 - 66 v.t.) var romare, författare, satiriker och hovets ordnare av festerna hos kejsar Nero. Han var på sätt och vis den tidens Micael Bindefeld, som såg till att orgierna höll högsta kvalitet, att rätt personer blivit bjudna och att bjudningskorten huggits ut i bästa marmorn.

Det finns inte mycket kvar i dag av det som Gaius skrev, några få fragment finns dock bevarade. Satyricon är det verk som gör att Gaius ännu lever. Däri ingår Trimalchios middag, satirernas satir om uppkomlingen, som inte ser var gränsen går.

Ingen vet med säkerhet, men ryktet går ännu: Nero såg sig pekad - Gaius dog för egen hand.

Det gläder mig ofantligt att jag har lyckats hålla detta inlägg på en helt och hållet fotnotslös nivå.

Vardags 6 Fel plats,fel tid

Maj den nittonde och fyra domherrar i äppelträdet!? De sitter där bland skära knoppar och stirrar mot den plats vid kökets österfönster, där vinterns matplats var belägen. Deras hem vid denna tid på året borde vara Hemdalsdjupet i täta skogens mörker. Det känns snett och fel och det är bara elva grader varmt, m e n trots allt, trots allt, i dag har björkens löv förhoppningsstorlek och även färgen lovar. Så här skrev Harry Martinson i Dagboksblad:

-"Hoppet måste i vår tid produceras. Det finns inte mer att få färdigt. Särskilt i den vinterförlängning som den nordiska våren alltmer har blivit, tränger sig det onda på med en helt annan skadeverkan på sinnet än om sommaren. Det krävs sedan av sommaren i sin tur att den inte regnar bort."-

Verksam tröst vid lite gnälligt skrivande: Några violinsonater komponerade av Ignazio Albertini framförda med smekningar av He´le`ne Schmitt.

Vardags 5 Ceci nést pas une pipe

Om du är rökare av pipa, men helst av allt vill sluta, lyd då mitt råd, som följer strax: Klipp ut den mask som synes ovan, efter att först ha "printat" den i lämplig storlek och med kvalitet på papp´ret efter råd och lägenhet. Glöm ej göra hål för ögonen och näsan! Sätt masken på och rök helt nikotinfritt. Du tar ett sug närhelst du vill, även under fest och yra, ty detta sätt att röka irriterar ingen. P.S. Gäller endast rökare av pipa!
Toge jag så gärna några rader av Stagnelius E J ur Suckarnas mystär:
-"Mänska, vill du livets vishet lära,
o, så hör mig! Tvenne lagar styra
detta liv. Förmågan att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra.Adla du till frihet
detta tvång, och, helgad och försonad,
över stoftets kretsande planeter,
skall du ingå genom ärans portar."-

Vardags 4 Ja vi elsker.....

Jag äter A-fil varje morgon, med liten, nåja, syltklick, helst vår egen svarta vinbärs, lingonsylt är inte heller dumt. Till detta, ned i djupa tallriken, en näve fiberflingor, bra för magen, jobba, jobba och ända ut i tarmarna - peristaltiken blir som ny. Nåväl, vart leder nu oss detta filmjölksmål, jo över Kölen och till Norge.
Bäst före maj den 17. stod stämplat på kartongen fil. Syttende mai - Norges egen dag, då firas "Grunnloven i Eidsvoll 17. mai 1814." Så gick tanken.
Jag minns hur vi för några år se´n, traskade i snö och yra, på Longyearbyska vägar, gator långt norr på Svalbards öar, där Nordpolen är närmsta kända plats.
17. Mai. Vi väcktes av en barnbarnsröst, sonens dotter Embla, som sjöng med ljudlig stämma: -"Jaa, vi elsker dette landet, som det stiger frem, jaa, vi elsker dette landet ...." Rent köttsligt är hon till hälften svenska, men till sinnet??! -"som det stiger frem, furet, vaerbitt over vanne, med de tusind hjem"- Jag vet hon grimaserar, drar fingrar utmed kinderna, för att om möjligt få en furet, vaerbitt uppsyn - inte lätt när man är fyra på det femte, men man må försöke, alt for Norge!
Vi går i tåget så, minus sju och vinden, tolv meter per sekund, nordväst, helt fylld av isnålssnö. Odin håller stadigt lillasysters hand - fårad är hon inte Embla, men ordentligt väderbiten. Vi firar Grunnlovsdagen.
På kvällen bläddrar jag i Gustav Rossnes bok: Norsk overvintringsfangst på Svalbard 1895 - 1940. -Fangstfelt 32 Agardhbukta 1920 - 21. En mann, Anders Qvarnström, Mässbacken, Sverige. -Fant ingen hytte på stedet (platsen) og måtte forsöke og overvintre under et båtvrak....? -
Sen kväll, ljuset viker icke.

Musik 1 Äntligen!

Ett Polarpris till Jose´Antonio Abreu, född och verksam i Venezuela, gratulerar senor Jose´! Trots sina 70 år han glöder ännu - brinner! Han grundade och leder sedan många år det nätverk av musik som kallas El Sistema och ger möjlighet åt barn från fattiga familjer i utsatta miljöer att undervisas i musik och kanske klara sig från drugs och krim.
Vill du veta lite mer se: YouTubes trailer.

Vardags 3 Ljuset, ljuset!

Tidigt denna morgon flög Akka högljutt skriande i vida cirklar runt vår Öfjärd, som trots namnet är en insjö. Sen eller tidig ankomst kan jag ej bedöma, men skriandet lät, som hade Nisse fallit av i vassen, eller, att Tant Selma brutit löftet om betalning för transporten
Nu, mitt på dagen, sol från molnfri himmel, värme, NEJ, en isvind drar med hårda tag ifrån nordväst. Akka kommer åter, nu över huset vårt, han skriar lika högt och längtande och nu förstår jag - han har ångrat sig, vill vända åter emot söder. Jag frestas be om plats men ljuset - om inte ljuset - nu nästan dygnet runt. Jag blir.
Ur Natt på Bottniska havet av Harry Martinson:

-"Ljusomfluten bottnisk horisont
går svalkad in i kvällens vita intet
där varje stjärna bleks på valvets öde väv
och gryningen tar vid där solen gömt sig."-

------------------------

Vardags 2 En vårresa till Japan

Issa, en av Haikudiktens stora mästare (1763-1827) väckte mig i morse, tidigt, tog mig hårt i armen - Åke, Åke, glöm mig inte, glöm mig inte! -
Jag värjde mig, låg ännu kvar hos Hy´pnos, men lovade.Nu följer en av Issas haikus, där det tydligt framgår, på tre rader, att vårens farlighet blott ökar år från år:

-"Det våras igen;
och till gammal galenskap
fogas ny dårskap"-

Så - se upp min vän!

Vardags 1 Emily & William

Tidig morgonstund med te på förstubron - assam, assam, höga höjders dryck, som varsamt väcker mina sinnen.På det ännu späda gräset ärlan vippar,åter hemma ifrån vintervistet i Egypti land. Han heter Amenhotep, men vet inte om det själv, jag har givit honom namnet, ty Björn och Ulla, talgoxparet, fasta boende i byn, torde annars mobba honom kraftigt, om det blev allmänt känt.
För att inte låta vårnaturen helt ta över med sin fågelsång och aktivliv, jag har med på bron, ett gammalt kap från ungdoms dagar - Shakespeare Klenodium benämnt. En antologi och uppslagsbok, där man kan plocka kända rader ur vår väns från Stratford verk - att kasta ut i lämpligt sällskapsliv,om sådant finnes. -"Då blodet kokar, lånar själen friskt åt tungan dyra eder."- Hamlet I:3
En ganska nött och skavd,men ändå vacker bok, med några hieroglyfer blyertstecknade på insidan av pärmen? Boken köptes på Rönnells en gång på världen, vill jag minnas.
Jag köper gärna redan lästa böcker, på antikvariat och loppisställen. Ganska ofta får jag då, förutom bok och bokens innehåll, signaler, tecken från dess förre ägare. Det kan röra sig om under - överstrykningar, utrops- frågetecken eller meddelanden av mera svårtytt slag.
När jag var ung och grön, för bra nog många år se´n och reste runt Europa, jag köpte på ett antikvariat i London, två böcker att ha med vidare på färden. Den ena var en snyftig klassiker, med kärlek, hat och hämnd. En ryslig soppa, var mitt tycke då, om Emily Bronte´s - Wuthering heights - Boken fylld av röda utropstecken! Hon finns ännu kvar i hyllan, svårt trängd emellan Invasion på Mars av Ray Bradbury och Pesten av Albert Camus. Är det troligt att de tre någonsin kan finna ämne för ett samtal? Jag tror Miss Bronte håller tyst och kryper samman, rodnande.
Nåväl - bok nummer två i London var Shakespeare´s Sonnets. Ett lämpligt verk att läsa, för en yngre man, innan tiden härjat alltför mycket uti kropp och själ.
Shakespeare följde mig på turen och när han kom till Island, sjösjuk efter båtresan från Leith i Scotland, han rymde, blev stulen eller tappad, finns ej mer, dock kvar i sinnevärlden och jag minns med välbehag det uppslag, där någon tidigare engelsk ägare, gjort skrivningar med en piktur, så skön, så rund, att jag ännu kallar fram var bokstav i mitt huvud. Hur löd då texten, var den en kommentar till Shakespeare´s rader i sonetten? Kanske läsaren var själv poet, med drömmen om att någon gång se sina födslovåndors barn i tryck - och nu? Nej, Shakespeare´s höjder nådde aldrig dessa ord, som slingrade runt marginalen. Det visade sig vara en beskrivning, ett recept, hur man på enkelt sätt kan baka, grädda muffins till sitt tea! Men, nog finns väl mer än muffins kvar av dessa sonnets?
Jag severar nummer ett på Shakespearetoppen, den artonde sonetten i mycket njutbar tolkning av Lena R Nilsson.

-"Skall jag dig likna vid en sommardag?
Du är mer älsklig, mera vän och blid;
majs ljuva knoppar rörs av vindens tag
och alltför kort är sommarns nådatid.
Ibland är himlens öga alltför hett,
och ofta är dess gyllne anlet´glömt;
Allting skall vissna ner som skönt var klätt,
enligt naturens lag och ödet dömt.
Din sommar skall dock aldrig blomma ut
och aldrig bleknar skönheten du har,
om Döden än dig fångade till slut
finns du i mina sånger evigt kvar.
Så länge mänskor andas på vår jord
skall du få leva här i diktens ord." -

Inledning

Så har då tanken på att blogga blivit verklighet och det är med någon liten bävan, undran, jag ger mig ut i bloggosfären.

Jag förstår nog väl att evigheten inte skapas genom skrivkast ut i mörkret, men kanske blir det möten, syner, reaktioner, som gör att vardagen känns mera bärbar.

Vi stegar vidare.