Jag ligger vaken i vårt ännu mörka sovrum.
Den mörkblå rullgardinen håller sommarnattens ljusa dunkel ute.
Minuter går och kanske timmar. Ulrikas milda gröna väggar börjar träda fram,
Majoren står i stram givakt, även han helt grön, men i en mörk nyans.
En lysblå kimono syns något skyla Herr Majoren.
Aurora kommer.
Ma chère hörs ännu sova tryggt, men i bokhyllshörnet mumlas det,
likt varje natt. Det är oftast någon "romanlig" biperson
som är missnöjd med sin roll och hoppas på ett bättre liv i delen två.
Denna gång emellertid, det är en gäst i hyllan, en tunn,
ja nästan mager bok, ur vilken en knarrig gammelstämma,
som gnällande, men kraftfullt hörs läsa sin egen dikt:
"En högtidlig morgon."
Vem där i hyllan? Jo givetvis ,
Lars Gustafsson:
--
En pojke går ut genom grinden en högtidlig morgon
och ser att det är sommaren som börjar, gatan tom.
Affären har inte öppnat ännu, det vacklar alltsammans.
Han klänger på cykeln och tvekar. Det är tyst.
Nu blåser det fram den svagaste vind och dallrar i löven.
Då glömmer han och försöker. Det kom något lätt och är där.
Och för första gången vet han vad det är att cykla,
att det är frihet, den allra vitaste, som fanns där,
och tomt och lyckligt fyller något lungorna, det stiger.
så att han måste skratta länge ensam i sin tomma morgon,
och styr med hemligheten kvickt och ljudlöst bort från oss.
