Det visar sig,
nu är det dags att plocka Mossberg-Stenbergs flora fram
och börja slå bland bilderna av vårens blomster.
Inte så, att meterdjupa täcket snö
har smultit snabbt och trollat fjorårsgräset fram,
nej,
men solens ban på himmelen har gjort att mitt humör
har stigit fort och farligt
och samma starka känsla utav mera liv
har åstadkommit under
även bland de vinterns växter
som ma chère så varligt vårdar.
Fyra amaryllisblommor,
boende i huset sedan juletid,
hörs åter klinga skönt med idel nya klockor.
Vita blomman utan namn
syns lysa klart i kökets söderfönster
och i gamla ateljén
har klematisen åtta knoppar.
Jag tar på mig
mössa, jacka, skor och handskar
lägger mig på knä i snön
vid vår verandas kantrabatt
och gräver djupt
och
ned till barmark
för att undersöka
se
om vår
Muscari Botryoides
haver vaknat ur sin vintersömn.
Icke så ännu är fallet.
Med viss möda jag tar mig tillbaka in i huset,
där jag belönas av ma chère
med jättekoppen fylld med te från Assams höga berg.
Snart kommer månad mars,
då exploderar allt!
Visst är det så!?
