Vardags 134 Se trädet!

Efter att ha sågat, jobbat hårt i flera timmar bland

körsbärssnårets alla grenar, jag bevisat för mig själv

att jag tillfullo behärskar arboristikens konst,

och börjar därför att studera förgreningsmönstren

bland de gamla körsbärsträden.

Är bladställningen spiralisk - skiftesvis, eller kanske motsatt,

hur är dominansen, är den månne apikal,

eller är det kort och långskott?

Frågorna är många och trädens gåta olösbar.

--

En dikt om den apikala? björken

av Folke Isaksson:

--

Björken, danserskan med det ljusa håret

Lättsinniga blad, en nästan genomskinlig

klänning över den vita kroppen

Om våren en violett sky kring de svarta kvistarna,

det svidande riset, viskorna som vispar upp

en snöstorm på förstukvisten

Savens glasklara elixir

Nävern fräsande, med het låga,

veden tät, årsringarna hoppressade under starkt tryck

Ylandet i kakelugnsluckan, en jämmer

från de brinnande fibrerna men sedan,

när motspänstigheten besegrats, en moderlig värme.

Vardags 133 Akkas skrianden och Franzes ljuva toner.

I morse väcktes jag av Akka och hans bröder, systrar,

då de skriande, som vanligt är vid denna tid på året-

träningsflyger, cirklar över Öfjärdsvattnet.

Det gäller för dem att kontrollera, känna sina vingars styrka

inför färden söderut.

Min reaktion vid vaknandet var ilska, surhet, ledsnad,

ty gässen flög rakt in i drömmens Trio för piano

violin och cello, B-dur, av Franz Schubert

och skar sönder andra satsen,

som är skönast av de fyra.Jag låg lugnt lyssnande till trion -

Wu Han, piano - Philip Setzer, violin och David Finckel, cello -

då vi alla fyra helt hårt blev dragna ut i annan verklighet än drömmens.

Just när gässen började sitt skriande

jag hann se cellisten, David Finckels helt förskräckta min -

Vad sker nu, hallå, fåglars rop i vår konsert!

--

Gässen cirklar ännu över fjärden,

men David F har lugnat sig och jag vill återknyta nu till nattens dröm

och spela skivan än en gång:

-"nyfådd" av godvän i veckan.

Vardags 132 Laokoon - till hjälp i estetikdebatten

Full fart i gamla ateljén,

där det snart blir slut på slösandet av tid med sittande i

sköna stolen, lättsamt läsande poeters drömmerier.

I stället skall här byggas upp en riktig läsmaskin

av Agostino Ramellis (1531-1600) konstruktion,

där jag effektivt kan läsa lärda skrifter

och inte hasa runt bland diktande posörer.

För att inte göra starten alltför svår,

blir första bok att läsa

Gotthold Ephraim Lessings

(1729-1781)

"Laokoon, oder uber die Grenzen

der Malerei und Poesie"

där jag hoppas finna flera fyndiga förslag

att använda i dagens debatt om estetiken.

Vardags 131 Hårt jobb väntar

"Semestern" slut, nu börjar jobbet, stora bordet röjt i ateljén.

Fina fynd från förra perioden.

Liten kudde mitt i bråten, broderad blott till hälften,

äkta dock och dubbeltydig.

--

Planer på att bygga hus i höst.

Bostadsrättsförening bildad -

Lyckan brf.

Hem för både hel och halv.

--

Följer så som avslut,

en dikt av John Ashbery,

min Nobelpriskandidat:

Husets frihet ur Shadow train 1981.

----------------------

HUSETS FRIHET

Några till kan ha överlevt fallet, för att sedan

läsa och låta eftermiddagen gå, medan de seglar

i dyster frid, med ett finger mot läpparna,

från bränningens början till dess slut,

och tillbaka, och kan ha undrat varför ensamheten

är villkoret för lycka, de gyllene antydningarnas

stoff, röster i korridoren utanför,

och även villkoret för att använda denna kunskap

till glädje, alltid i fångenskap? Annars dör den ut,

som glädjen i början av en opera, eftersom vi känner

allvaret i det som ligger framför oss: att vi kan klyva

de mogna ordväxlingarna, kyssarna, suckarna, endast i ohelig

ensamhet, och smaka på dem här. Det betyder att ett förklätt öde

väver ett nät av kornblixtar vid horisonten och att detta varken

kommer att vara ont eller gott när det upplevs. Under tiden

har natten skjutits tillbaka igen, men kan inte säga var den varit.

Vardags 130 Smaklig måltid!

Du som älskar mat och fina fester.

Är ditt hushåll riktigt rustat?

Har köket fått den hjälp det tränger?

Kan du tranchera entrecoten

med den rätta, vassa eggen

(som att skära genom smöret)

en Zwillingkniv á sextonhundra(1600) kronor,

blir säkert rätta hjälpen.

Males pepparn lagom grovt till kryddningen av köttet?

En Peugeotkvarn i olivträ bliver din för 1800.

Mer än fyrtio modeller finnes.

--------

Lycka till och smaklig måltid!

-----------------

Ovanstående rader är en repris

från Vardags 23; augusti 2009,

dock, observeras bör,

att både Zwillingkniv och kvarn

har blivit dyrare.

Svåra tider?

Vardags 129 Lär dig stava!

Jag lärde mig att stava rätt vid fem års ålder,

då jag ärvde farfars skånska bokstav.

Därefter har jag under många år tagit mig fram med stav

i alat virke, men fick besvär i fjor,

när jag köpte träningsskor med golteksbindad sula (X2002).

Det var då jag insåg att jag använt fel sorts stav,

enär skornas sulor höjde mig från marken 4 cm och min gamla stav,

(en Pula 400 fiberstyvad) inte nådde ned.

Nu är jag lycklig ägare av äkta kolstybbsstav

(Tanatos XP2304S) med inbyggt blodtrycksmäteri,

som kopplats till min kompressionskostym,

där även mätningskoefficienten för mitt muskelvärde kontrolleras.

Vätskebälte, Iphone + en liten pulsklocka på tummen

hör till standardklädseln.

GPS:en (Odysseus IV) har dock slopats,

sedan jag förra veckans onsdag stavade fel totalt

och hamnade i Siri Strandbergs kök i Ström -

fick där visserligen tröst med fika, kaka,

men kunde inte bliva länge.

Min felstavningsgenans var stor och

Odysseus

torde icke återse sitt Ithaka,

enär han strandat invid Ahleniuses väg.

Vardags 128 Examinera mera!

Jag fann i högerhyllan min, i gamla ateljén, en gammal "kärlek",

klädd i hårda, gröna pärmar som sig bör -

Krok & Almquist själv, Svensk flora för skolor, tryckår 1938

och mitt eget namn var präntat snyggt på bokens försättsblad.

Jag bläddrade på måfå fram och åter, det fanns en del noteringar och data;

Öhr 6/7 1942, Yxlan 9/8 1942 + ett och annat bladhörn vikt,

men annars ännu ganska prydlig för sin ålder.

-

Examinera mera!

Jag gick ut i gröna, varma sommardagen,

bröt brutalt ett hundkäxblomster och började på stund

att vika bladen hit och dit, pilla på pistillen

och för övrigt helt beté mig, som vore jag

en Linnéi favoritelev.

Jag såg ju genast, det var en umbellat,

där frukten hade korta spröt, men helt och hållet utan åsar.

Det var helt lent och slätt och jag kände mig nog

flikig i mitt svepeblad och frukten blev nu glandelhårig

och jag lätt röd mitt i min kronbladställning.

Efter trekvart/en timme det blev examinationsavslut

och hundkäxet var nu förvandlat till en såpört,

allt i enlighet med Krok & Almquists flora - tryckår 1938.

Såg växterna helt annorlunda ut vid denna tid?

Vardags 127 I yttersta Norden

Jag kan snubbla, kliva fel och ramla för att inte trampa

på en myra, bagge eller annat litet djur,

men mot alla myggor är jag skoningslös.

Då slår jag för att döda.

Denna sommar här i höga Norden,

verkar att bli fylld av många myggors dans och vinande.

Tro inte att det dröjer länge tills du får årets första myggbett.

Du blinkar några gånger och så står du där i svärmen,

eller ännu bättre, du ligger i din säng

och väntar på den ljuva sömnen - då!

-

Olaus Magnus, biskopen som flydde ifrån

Gustav Vasas protestanter till det katolska Rom,

för att få verka fritt, skrev i sin landsflykt den mäktiga

"Historia om de nordiska folken."

Och-där läser vi i boken nummer 22, kapitel 5

om våra myggors liv och leverne i den höga nord

och hur att bekämpa dem:

"I Nordens aflägsnaste trakter är man,

så till lands som på vattnet, högeligen besvärad av stora myggor,

i synnerhet av deras stygn och odrägliga pipande,

när man nödgas sofva i den ljusa dagen, som där ständigt

både natt och dag är rådande."

Men - nu slår vi till!

"För att undgå denna plåga nyttja nordborna malört,

som de dränka i ättika och sedan torka och röka,

att myggorna när de känna den fräna lukten däraf,

måtte fly sin kos."

Eller?

"Alla mygg förgås emellertid fort,

när den bistra nordan börjar blåsa."

Månne har jag slagit för hårt,

för vad vore väl en sommarkväll i norden

utan alla myggors dans och vinande?

Vardags 126 Lördagsmorgon i Sverige

Klockan fem och trettiofem i morse,

jag strävade mot morgontidningslådan.

Sextio meter uppför backen,

som med åren har fått minst dubblerad längd

och blivit betydligt brantare.

Molnfri himmel, bländsol ifrån nordnordöst.

Redan över tjugo grader varmt,

men luftens friskhet ännu kvar.

Utför, hemåt, går det ganska snabbt.

Fil och flingor på verandan "sitter bra"

och dagens DN snuddar lätt vid

lagom antal krig och katastrofer:

Libyen, Syrien, Jemen, Oman, Somalia

osv osv osv osv

och det varma vädret här i Sverige

tycks hålla i sig ännu några dagar.

Vardags 125 Kinesiskt plask och pladder

Härom sena kvällen, nästan natt, jag färdades i läckert lackad bil,

i rött, till södra stranden av vår Öfjärd för att få möta årets rara rymling,

dissidenten ifrån Kina, en äkta mandarinand, på sitt sätt protesterande

mot fängslandet av konstnären Wei Wei,

genom stillsamt plask och pladder, som det anstår mandariner,

iförd sin värdighet se´n tusen år

och den oändligt vackra dräkten.

Vardags 124 En högtidlig morgon

Jag ligger vaken i vårt ännu mörka sovrum.

Den mörkblå rullgardinen håller sommarnattens ljusa dunkel ute.

Minuter går och kanske timmar. Ulrikas milda gröna väggar börjar träda fram,

Majoren står i stram givakt, även han helt grön, men i en mörk nyans.

En lysblå kimono syns något skyla Herr Majoren.

Aurora kommer.

Ma chère hörs ännu sova tryggt, men i bokhyllshörnet mumlas det,

likt varje natt. Det är oftast någon "romanlig" biperson

som är missnöjd med sin roll och hoppas på ett bättre liv i delen två.

Denna gång emellertid, det är en gäst i hyllan, en tunn,

ja nästan mager bok, ur vilken en knarrig gammelstämma,

som gnällande, men kraftfullt hörs läsa sin egen dikt:

"En högtidlig morgon."

Vem där i hyllan? Jo givetvis ,

Lars Gustafsson:

--

En pojke går ut genom grinden en högtidlig morgon

och ser att det är sommaren som börjar, gatan tom.

Affären har inte öppnat ännu, det vacklar alltsammans.

Han klänger på cykeln och tvekar. Det är tyst.

Nu blåser det fram den svagaste vind och dallrar i löven.

Då glömmer han och försöker. Det kom något lätt och är där.

Och för första gången vet han vad det är att cykla,

att det är frihet, den allra vitaste, som fanns där,

och tomt och lyckligt fyller något lungorna, det stiger.

så att han måste skratta länge ensam i sin tomma morgon,

och styr med hemligheten kvickt och ljudlöst bort från oss.

Vardags 123 Värmen, värmen!

Sommaren tycks almanackigt närma sig trots allt,

och med den, vi hoppas,

sköna värmen kommer åter och om så blir fallet

har Andreas Vesalius i sin bok Anatomia,

skriven redan 1543 ett förslag till lätt, lätt klädsel.

På vår bild modellen (egen agentur) håller gamla,

alltför varma hudkostymen i sin högra hand

och sprättknivsbladet i sin vänstra.

Håll till godo - ingen kostnad.

Evigt mode.

Vardags 122 Tonen stiger

Cykladisk flöjtblåsare

(ca 2000 f. Kr.)

--

Hans ansikte

mot solen lyftat

likt stenen

slipad blank av havet

utan mun

utan ögon

Ljusdrucken

ur stenen stiger

dubbelflöjtens stämma

-----

Erik Blomberg (1943)

Vardags 121 "All öfverdrifven lyx fördervar seder och smak"

"Wi tykka alltid om dem som beundra oss

men ikke alltid om dem som wi beundra"

--

En sommar för drygt 60 år sén, jag bodde några månader i

Halland, i byn Skällinge, ett par mil ostnordost om Varberg.

Mitt yrke då var kartograf; Jag skapade med stegande och teodolitens hjälp,

det underlag som krävdes för den tidens topo-karta.

-

Fru Emmasson, min rumsvärdinna, gav mig råd + smörgåsar

mest varje morgon när jag skulle ge mig ut på spaning

efter naturens alla grunder för kurvorna och lutningsstrecken.

Det var mest 1:12 or och 24:or, dock en och annan 6:a kunde branta till sig

med ett "berg i dagen."

-Jag vill att Lagerborgen ska se Bexells stenar, ve Rolfstorp,

hitom masterna ve Grimeton.-

-

Alfred Bexell (1831-1900)

Riksdagsman och godsägare, Torstorps säteri.

Bexell lät under 1880-90talet två stenhuggare arbeta med att hugga in "tänkespråk" och namnen på kända personer i stora flyttblock och berghällar

i ett skogs och bergsparti inom sina ägor.

Det finns över 150 tänkespråk att läsa

och kanske några av dem värda att ta med sig ut i livet?

-

Det led mot sommar´ns slut vid mitt besök i den Bexellska skogen,

fuktig mark och alla bokars stammar, täta , svarta streck.

Jag fick söka själv och gjorde fynd bland block och hällar.

Förhoppningsvis jag tänkte enbart goda tankar om den originelle mannen.

-

-"Bättre slinta med foten än med tungan"-

Vardags 120 "Spyts!?"

I morse var det dags att plocka fram min CD-skiva

med årets Fågelsång i Sverige, hänga på sig lilla spelardosan,

och ge sig ut i morgonväktens redan ljusa marker.

För att kontrollera om de vingförsedda lärt sig alla

kvitter, visslingar och pip och drillar, som ingår i årets

utgiv utav fåglalåt.

Alla vet - skall man som pippi kunna ordna familjeföljd på hyfsat sätt,

så gäller årets låt om hon skall lyssna väl och säga ja till bäddsoffsköp.

Jag gick på koll, men både bofinken och svarta mesen piper fjolårsvarianter.

Enligt fågellyssnarproffsen skall exvis finken pipa ett mycket tydligt:

-"Szpyyytsch - ! ch!"-, men så icke här i mina marker -

ett taffligt tonårsaktigt -"Spyts"- är enda lockpipet vår fink i Stenberg kan.

Detta ynka ljud ur finkens hals kan medföra han ändar livet sitt

på härbärget för gammpojkar i Hemdalsdjupet.

Skärpning!

Vardags 119 Olympiska höjder

Jag har åter fått en stund i gamla ateljén, i sköna stolen

och med nypåfyllda fyndishyllan inom räckhåll.

Där jag finner ett Nobelklassnamn,

Giorgios Seferis,

som fick priset 1963 (1900-1971)

Han var poet och diplomat, och enligt vad jag minns

en av Johannes Edfelts favoriter.

Dagens fynd, ett tunt häfte, kartonnerat dock,

är näst en stilren turistbroschyr om Delfi,

beläget ganska nära Zeuska höjder

och direktkontakt med alla Hellas´gamla gudar.

Boken har en engelskspråkig text av G S

och många vackra bilder ifrån Delfis nejder.

Se fotot av den berömde kusken,

dock utan vagn och sina hästar.

Delfi i ruiner.

--

-"Ännu en liten tid

och vi skall se mandelträden blomma,

marmorn lysa i solen,

havet gå i vågor.

Ännu en liten tid

och vi skall stiga lite högre."-

-

Dikt av Giorgios Seferis

Vardags 118 Påskharen och fru Willendorf

En skadeäten påskharshona närmar sig,

glatt leende och med ros i tassen, vår Venus ifrån Willendorf,

en gång inköpt av ma chère i Köpenhamn på Glyptoteket

och numer boende på farstuns gamla skåp.

Trots den stora skillnaden i ålder, Venus är drygt 20000 år

och född i Österrike, medan vår hare av choklad förhoppningsvis

är född i år, men var, i Kina kanske, de kan nog finna en gemensam tråd

att nysta på och därav få en sådan längd, det räcker till att

virka, sticka, sy en klädnad åt fru Willendorf,

att skyla nakenheten hennes.

När väl klänningen är färdig, de fortsätter sitt samtal och börjar tala

ålder, tid och leverne och de finner båda en kär vän i danske skrivaren

Piet Hein och dennes lilla Gruk:

."I evighetens

perspektiv

er öjeblikket

som et liv"-

Vardags 117 Från Bach till Bowie

I går, söndag, var det åter fest i Arnäs kyrka.

Konsert och våravslut för Lilla Orgelakademin.

Sex mycket unga organister ur den ambitiösa orgelskolan,

där Sven Edsfors, Arnäs och Håkan Dahlén, Själevad är lärare.

Under dryga timmen fanns de där, Bach, Beethoven, Händel och

bland de yngre David Bowie och de var alla mycket nöjda!

Jag såg Ludwig, med ena handen bakom örat, le och skratta,

helt förtjust, och Bachen själv pedalade i takt och Händel nickade helt nådigt.

David Bowie gnolade och log och plötsligt fick jag syn på Harry Potter i en

söderfönsternisch, med öppen mun och glasögon på näsan.

En lång och varm applåd åt dessa unga tämjare av jätteinstrumentens krafter.

--

På fotot ovan som togs av Nils Ågren syns de alla sex fr. v:

Erik Nilsson, Jonatan Sundquist, Matilda Byström,

Cecilia Lindgren, Ville Ågren och Emanuel Enberg.

Vardags 116 Men närmar sig en ängel..

Hos oss i Stenberg, det blev en liten säker Valborgseld i denna helg.

Vid vindens öppenspis, med galler uppställt, som ett skydd mot

gnist och sprättor, vi njöt vårt kvällstehonungsvatten

med äkta Forsbergsskorpa övertäckt med

S:t Aigur och flädermarmelad -

en fest för valborgshemmafirarna och deras läckergommar.

Sedan skorpan tuggats väl och svalts,

det blev dags för själslig spis.

Koreografen Wayne McGregor lockade från en kanal på TV

och isdansVM från en annan.

Vi snuttade en stund på båda, men åldern slog då till,

vi blev helt matta efter alla hopp på scen och halk på is.

Vi ordnade i stället, med datorns hjälp, en webbkonsert,

med några favoritartister:

Cecilia Bartoli, Peter Mattei, Ann Sofi von Otter och Bryn Terfel

+

en gossopran med änglaröst och vingar nästan synliga, som sjöng

"Ombra mai fù" (Aldrig någon skugga funnits) av G F Händel.

Och gårdagsskuggan - hur med den?

-----

Ur Bön om barnsligt beskydd

av

Arne Törnqvist:

----

Inte mer än människa

önskar jag att någon lite mer än människa

ville gripa min hand

(såsom en gång skedde)

Men närmar sig en ängel

är krypskyttarna genast där

och vingskjuter den.

---------------------

Vi sov ganska gott trots raketskottlossningssmällar över

Öfjärdsvattnet.

Vardags 115 För mig och någon annan kanske?

När årets Valborgsmässoeld i kväll har brunnit ned

och glöden falnat och du ser dig om i ljusa nordisknatten,

och hör din egen koltrast sjunga som en galning,

då skall du söka dig en vrå med någon liten

skuggfri skymning och där stående,

för mig och någon annan kanske,

med låg röst recitera

dessa rader av

Karl Vennberg:

----

DIN SKUGGA

-

Se till att din skugga följer dig.

Med den kan du gå in under alla

din ensamhets träd.

Du kan slå dig ner vid något bord

med sprickor och skamliga märken.

Du kan skratta ditt skratt.

Du kan bjuda på din levnads

alla skrumpna frukter.

Din skugga förödmjukar dig inte.

Du kan anförtro dig åt den,

den baktalar dig inte.

Den biter dig inte i dina läppar.

Den bär i sitt skugghjärta

samma bilder som du, samma plåga.

Och oron i ansiktet känner du igen.

Den är hemvan. Den är sig lik.

Inte ens solens vassa boll kan vanställa den.

Vardags 114 Solig morgon i Stenberg

Solig morgon, stillad vind.

Öfjärdsvattnet glittrar redan, två veckor före vanlig isbrottstid.

Försöker räfsa "gräsmattan" vid kökets österfönster.

Vinterns sorkbostäder övergivna, man kan undra vart de flyttat?

Inomhus?

Fem små lysblå scillor mitt i mattan, starka förebud om väntad blomprakt.

Slutar räfsa, orken tryter - kommer åter senare i dag?

En spillkråka slår morgonvirvel nummer nittionio - snart desperat.

Amenhotep dock och Nefertiti, pickar nöjda, side by side.

Jag ville gärna tro att Abacus, med sina låsta stenar,

håller minnet kvar av denna morgon.

Vardags 113 Nefertiti har kommit!

Sedan drygt en vecka, Amenhotep, sädesärlan, vippar åter runt

i fjorårsgräset här i Stenberg, hemmet hans,

och denna morgon partnern Nefertiti var på plats

och jag anade ett leende i bådas näbbar.

Jag såg Amenhoteps frieri till Nefertiti,

(något fel historiskt, kan man tänka )

då han presentade, med näbb mot näbb metoden,

något extragott han just plockat upp ur gammelgräset.

Kanske levde de som grannar över vintern, söderut

i Nilflodsdeltat ganska nära gamla staden Alexandria

med sitt nya bibliotek, men nu de återvänt till platsen där de

föddes.

--

Några rader ur dikten Flyttfåglar av Lars Lundkvist:

---

Solen och stjärnorna,

havsvågor och magnetiska kartor

för dem till en vedbod i Kaunas

eller till en ladugård i Västerbotten.

------------------------

Deras bestämmelse

finns i våra hjärtan,

bevingade meddelanden om glädjen,

men också om döden.

Vardags 112 Att fylla hjärtan med !

Påskdax strax!

Måla, blåsa, äta ägg och kanske, om det hinns med,

sända någon liten tanke till de lidande

på alla kors i världen.

--

När den nakna kocken dragit på sig byxorna

och alla Tinor såsat färdigt,

då tar vi fram den kokbok

Sally Nilsson

fick på Koopera i Gimonäs år 1926.

Familjen Arvid Nilsson var inte kund på Koopera,

Sally - Arvid köpte sina varor mest på Forsbergs,

men blev för bokens skull (det skulle annars ha känts

rätt genant, sa´Arvid) en tid köpare på kooperativbutiken.

--

Hon var min svärmor, Sally Nilsson,

tyvärr hon dog i barnsängssviter år 1934,

endast 37 år gammal. Sally var en äkta matkonstnär,

som kunde skapa festmåltid av vardagsmat.

Små blyertsstjärnor märker ut de rätter, kakor, såser,

som var hennes favoriter.

En stjärna finns vid äggkräm, originalreceptet lyder:

2 msk majsena

30 gr. 1/4 l. osk. mjölk

1 tesk socker

1/2 äggula (!!)

Mjölk och socker och majsenamjöl kokas under omröring

ett par minuter, varefter äggulan tillsättes.

När krämen svalnat, tillsättes vaniljsockret.

Under den tryckta texten har Sally fogat dessa ord:

-"Att fylla hjärtan med."-

Pröva gärna, men glöm ej Sallys P.S.

--

I Kosthåll, Per Erik Wahlunds bok, beskrivs godsaker i mängd

av auktoren.

Bland annat: -"Eggioest med sucher ofwan"-

en rätt som Gustav Vasa tyckte alltför mycket om,

enligt vad forskarna i benen hans, osteologerna har konstaterat.

Alla bissingar i munnen , hade tagits utav rötan.

Redan i det gamla Rom, fanns äggost på menyn.

Den räknades till dulcia domestica - hemgjort godis

kan man kalla det, men vid serveringen, man strödde peppar

över allt det söta.

Jag hade gärna avstått efterrätten denna dag.

--

Är du inte mätt, vill du ha mer att äta?

Jag bjuder dig med August Strindbergs hjälp,

något lättuggat ur Röda rummet:

-"Hvad läser du Olle? - Det är detsamma.- Är det detsamma?

Ska du inte vara artig när du är främmande?

-Det är en gammal kokbok, som jag lånat utav Ygberg.

-Nej, för fan är det? Åh, så får vi läsa lite;

jag har inte ätit mer än en kopp kaffe och tre glas vatten idag."-

GLAD PÅSK!

Vardags 112 Pergolesi på besök

Jag ligger i vår säng i gröna rummet, torsdag morgon,

P 2:s Aurora har just låtit mig sakta flyta upp till vakenytan,

med den varsamma musik hon alltid bjuder.

Då kom han plötsligt Giovanni Battista Pergolesi;

en sats ur Stabat Mater och jag återkom till gårdagskvällens underverk

i Arnäs kyrka, då kyrkan lossnade från grunden och nästan lyfte

under Cantus och Brukskörens framförande av just Pergolesis

Stabat Mater.

Vilka körer och solister, vilka musiker och ledare!

Här bor vi mitt på landet och både värld och himmel kommer till oss

en onsdagkväll i Påskens vecka!

Tack!

Vardags 111 DBS - Den Beste Sykkel

Vår Corolla, som fyller 22 i sommar,

får varje höst och vår god hjälp att skifta sina däck.

I morse var det dags igen och Jan, som står för jobbet,

har egen verkstad sedan många år.

(Thors Motor & Cykelservice)

Lokalen fylld av oljelukt och däck i travar

+ skylt som en gång var reklam för DBS,

men nu förvandlats till ett färgrikt konstverk

med ett budskap -

eller bleknade det bort?

Vardags 110 Tant Elin, Selma och Dr Westerlund

Nu har tant Elin och hennes nära släkt och vänner

flyttat ut på glasverandan vår, där de syns trivas gott med vårdnaden

de ges av ma chère med sina flinka gröna fingrar.

Pelargoner är de alla, som trängs på långa fönsterbrädorna och de

njuter stort i solens glans efter vintertidsförvisningen

i heldygnsmörka bastun.

Elin och alla hennes barn och syskon är kraftigt byggda,

lite knotiga och en aning tvära till sitt sätt, men med vänligt röda blommor.

De små Selmorna, med sin ljusa hy, "all dressed up in pink" och

med det vackra efternamnet Mårbacka,

ser nu på våren en smula skrämda ut,

men jag vet att alltefter sommartiden skrider,

skönheten ger dem en säkerhet i hållning som gör

att även barska Elin väl väljer sina ord vid tilltal.

De tre oskuldsvita, står som sig bör, vid sidan av

och törs inte taga del i ljusa kvällars lek och nojs,

då någon nyväckt humla tumlar över bladen.

Herr Dr Westerlund, även han en pelargon,

bor hos ma chère och mig i gröna rummet

och sprider nyttig väldoft natten lång.

Han tillåts icke visitera verandans alla "flickor."

Så småningom, när stora värmen kommer,

de får alla flytta till det stora utomhuset.

Vardags 109 Söndagsmorgon sängen

Jag vet att söndagfrukost är på gång i köket,

med ägg och sill, och kanske godostbiten,

men här i nattens rum, luften, väggarna?

Det är disigt, brandrök utan lukt, inte rått och kallt,

men ändå isande.

Tapeter utan färger, svagt ockra, möjligtvis,

med öden , som ur filmer av Roy Andersson,

en ensamhetens ickefärg.

Jag borde snarast försöka stiga upp ur sängen -

ropa på ma chère och höra efter

var verkligheten finns.

-

Då bröt den genom rummets österfönster,

en stråle sol, som tog mig över kanten

och åter in i livet.

Tack!

Vardags 108 Ett treradigt hurra för Tomas Tranströmer!

vÅren går så snabbt

Blå huset - Genom diset

skymtar Östersjön

Vardags 107 Underjorden x 2

Jag såg i DN att Malte Persson, kritiker, skribent, poet

och under flera år en masterblogger, givit sig ned i Stockholms tunnelbanedjup

och i sonettens form har skildrat vardagslivets människor

på resan fram mot döden.

--

En sonett ur Underjorden av Malte Persson:

-

Och någon gapar högt i vagnens mitt

och väcker en som fridfullt satt och sov,

försänkt i drömmens inre sommarlov;

medan en annan glömskt tuggar pommes frites.

-

En fjärde följer texten till en strof

i någon Iphone-innesluten hit.

Är någon här normal, ett genomsnitt?

Minst en av oss har hos en filosof

-

läst att "den sorgsnes värld är ej den glades".

Och alla i den flod av trafikanter

som rinner genom detta vardagshades

-

på väg till dagis, skola, hem, gym, jobb,

ger massan yta och volymen kanter:

unika själar i en solipsistisk mobb.

------------------

Nästan utan vetande om "vardagshades" och helt utan kunskapen

att Malte Persson en gång skulle födas (1976) , mitt första underjordenmöte

skedde vid den tid då grävningarna startade för Stockholms tunnelbanebygge

och jag själv var mycket ung.

Att en tidig söndagsmorgon icke kunna läsa:

FÖRBJUDET ATT BETRÄDA

skyltar, torde ännu räknas till ett ungdomligt beteende och varken Bernt ,

kamraten min, sedermera kyrkoherde i en vacker östgötsk nejd, eller jag själv,

hade observerat att det "sneda" hålet uti berget, strax väster Fridhemsplan,

ej ännu var offentligt öppnat.

Vi kände upprördhet och frustration, då efter endast några hundra meter,

i mörkret framför oss det hördes plaskande av vatten och

upp dök en stor figur som skrek och hotade:

Stopp! Stanna! Stanna!

Snabb vändning var av nöden och med vackra, viga språng

vi fann vår räddning utanför förbudsstaketet.

Jag vill minnas dagen bjöd i övrigt

på en promenad mot Västerbron.

--------

Åren runnit snabbt som Acheron

och jag förstod så småningom

att den figur vi mötte vid vårt äventyr i underjorden,

var Karon, transportören över Acheron till Hades,

som velat nappa oss i tidig ungdom.

Hadesövningar av värre slag, se Vardags nr 30.

------

Jag hoppas senare få tillfälle att möta alla

Malte Perssons

underjordsfigurer och följa dem i sextio konstrikt

flätade

sonetter.

Vardags 106 Cirkus Tranströmer?

Sömnen utgör inget hinder för ma chère att tala.

I natt jag hörde hennes stämma klar och tydlig och med skeptisk skärpa:

-"Tranströmer på cirkus??" -

Visst var det rätt att reagera så att dubbla frågetecknen hörs,

inför ett så´nt besked;

Att möta TT:s dikter framförda från en häst och sågspånsluktande manège,

ger svindelkänsla av ett otäckt slag.

Idén lär emanera från Vadstena församlings herde, Torbjörn Ahland.

Men - räddningen är nära!

Dikten Romanska bågar ur samlingen För levande och döda (1989)

gav Ahland en vision att dikten kunde ges gestalt av Cirkus Cirkör,

bland och under Vadstena klosterkyrkas alla valv och bågar,

en djärv idé, förvisso!

Hur skall de lyckas med att omvandla Tranströmers kristna

uppenbarelser i dikten till visioner

av det Cirkus Cirkörska slaget?

Epifanisk cirkus?!

Jag ville jag vore i Vadstena den 28 maj!

----------

Romanska bågar

-

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna

i halvmörkret.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och

Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

--

Tomas Tranströmer

Vardags 105 Pannrummets hemlighet

När man i månad mars , den tjugosjätte,

på sitt pannrumsgolv av grå betong, finner ett fullt utslaget löv

av okänd art, grönt som friska junidagen, då undrar man,

vad sker, vad håller på att hända?

Jag borde givet visat största glädje;

Hurra, hurra, har våren redan anlänt! Så glad jag blir att naturen åter börjat grönska!

Men icke!

I stället blev jag misstänksam, tänkte genast på klimatkollaps förstörd miljö

och andra allvarsting.

Jag blev stående i det trånga rummets värme, övervärme,

svetten rann och droppade från pannan.

Så började jag undersöka golvet. Fanns det någon spricka,

var det möjligen en växt som sakta, envist trängt sig upp genom betongen,

i tron att möta sol och glada fåglars kvitter?

--

Kanske upprepas historien och det sker som skedde för drygt femtio år se´n,

då vi mitt i vintern anlände till Stenberg och efter någon månad fann en hallonplanta

bakom bokhyllan vid norra väggen i det största rummet.

Det blev aldrig några hallon dock.

--

Något måste göras. Jag kröp runt på alla fyra, tog en ficklampa till hjälp,

och lyste in i alla hörn och skrymslen.

Ingen växt att skåda, i stället ganska rent prydligt överlag.

Plötsligt jag såg en glimt av ljus i hörnet

vid väggen in mot "stannsängsrummet" - en skymt, en blixt och även

ljud av glada barnaskratt. Jag kröp försiktigt närmare

och kikade i det ovala hålet.

Jag kände lättnad, jag kunde pusta ut, det var ett vanligt Kinahål,

med ljus och röster ifrån barndomens kineser.

Och bladet? Växten?

Vid examination med hjälp av Ursings gamla gröna,

jag fick ett resultat.

Det var kinesisk buskklöver,

med eget namn på det latinska språket:

Lespedeza cuneata

--

När några timmar svunnit, det känns genant, en smula,

att jag blev så upprörd och nästan trodde jordens undergång var nära.

--

Det var ett alldeles vanligt Kinahål och som alltid fyllt av

barndomens kineser.

Enligt vad min far berättade var hålets plats i Kina

stax nordväst om staden Peking (Beijing)

Vardags 104 Att följa med sin tid

Eftermiddag lördag och värmen på i gamla ateljén.

Åter får jag sitta i mitt älsklingshörn, i lagom mjuka stolen

med den rätta höjden för att kunna komma upp i upprätt ställning

stående utan alltför många stön och vridningar av bål och lemmar.

Här har jag "fyndbokhyllor" inom armlängds avstånd

och har jag även skapat mig en läsplatta som komplement.

Det gäller ju att följa tidens krav och inte låta någon köra om.

Jag ristar givet själv i vaxet det jag önskar läsa och har funnit plattan

både lätthanterlig och bekväm.

Se prydlig bild härovan!

Vardags 103 Njutning!

Häromkvällen jag bestämde mig, att ägna hela aftonen åt njutning.

Min kära tyckte det lät spännande, vi skulle ha det skönt tillsammans.

Numer, ett äventyr av detta slag kräver planering, förberedelser,

inte som i ungdoms dagar, pang på, full fart från första början.

Jag vill gärna under tiden, ha en kopp te, gärna det kinesiskt gröna,

det ger en stilla ro, samtidigt som det ökar energin.

Det är trots allt rätt arbetsamt, och inte blir det lättare med åren.

Många böjningar och vridningar, ofta på ett nog så avancerat sätt.

Och platsen så , var skall det ske?

Jag tycker badrumsbänken är ett lämpligt ställe, något hård kan tyckas,

men i övrigt bra.

Lagom höjd och golvet det perfekta när det skvätter.

Att läsa en och annan rad medan det pågår, är inte heller dumt.

Det förhöjer njutningen väsentligt.

Denna gång vi valde Oceanen utav Göran Sonnevi, med lagom höga vågor få vi tro.

Så till det praktiska: Två skurtrasor på golvet är ett minimum.

Storleken - på kärlet - är helt avgörande.

Kom ihåg att två skall rymmas!

Efter åtskillig planering, halva kvällen tycks förrunnen, äntligen jag är i läge på vår bänk.

Allt är förberett!

Sakta och försiktigt, jag vill ej skada mig, men nu,

jag ger mig hän, nu vill jag njuta! Båda ned i bunken bums, det heta vattnet,

nästan kokande, ger samma färg åt mina fötter,

som jag minns kräftornas förvandling i grytan, inför barndomstidens kräftkalas.

Det bränner, men det bränner skönt.

Jag kryper runt med tårna i det blåa fotsaltshavet.

Efter flera vattenbyten, jag stiger upp och har nu plötsligt fått två "fossingar".

Mjuka, sköna, nästan ätbara kan tyckas.

Dock säger storleken ifrån, och de har, får man förmoda,

inte riktigt samma mjällhet som en babyfot.

Så blir det pedikyr, min kära torkar, klipper, putsar

och när även naglarna fått sin behandling är kvällen ganska sen.

Jag njuter helt och fullt och spretar brett med tårna.

Så mycket bättre kan man inte ha det, sängen väntar för oss båda.

När John Blund väl kommer för att sluta mig i sina armar,

han killar mig på tårna och jag gnyr så smått.

Vardags 102 Nu på torsdag !

I lördags på vår glasveranda:

Solen flödar, två och tjugo grader inne - ute - ännu nästan

meterdjupa snön .... men det är månad mars.

--

Jag vekling vilande på soffan.

--

I DN, jag läser att döde Olof Lagercrantz fyller hundra nu på torsdag

och hämtar därför ur en hylla några samlingar +

Lagercrantz´ betraktande av Ekelöf.

Jag förnöjer mig och gonar, rik och avundsvärd,

trots gammeldom och skröppelkropp.

Och - för att få kraft att resa mig, gå vidare - bli vred? -

jag lånar Olofs ord ur Linjer:

------

Vrede ge mig dina starka vingar

att jag kunde flyga upp i bergen

undan denna lumpenhet och dumhet

till en äng där gräset lyser grönt.

Ren av evig snö är luften. Milsvitt

under mig all världen breder ut sig.

När mot kvällen jag skall återvända

äger jag ej vingar mer som bär mig.

Lugn i hjärtat stannar jag i bergen.

Vardags 101 Charles Baudelaire och Nusnäshästen

En liten dalahäst från Nusnäs, två blanka bruna askar, den ena möjligen mahogny

Fyra "pyttesmåa" ramar, lämpliga att skapa något vackert i

och därefter placera i ett minidockskåpsbygge eller ännu mindre.

Sju gräsligt fula schackpjäser av plast, plus bräde,

det sista dock av trä och ganska snyggt.

--

Det blev resultatet av en loppis och antiktur höst som gick.

En vidsträckt tur det blev bland nytt och gammalt, men inte särskilt framgångsrik.

Vi var trötta, lite frusna, när vi nådde fram till:

Detta får bli sista stället!

--

Kall och ganska mörk var denna marknad, en typisk loppis,

fylld av allt som ingen längre ville ha,

mest skräp av allehanda slag.

Ganska gott om böcker dock, vilket alltid lockar.

Jag kisade med ögonen och sökte utmed hyllorna.

-Är det något särskilt som du spanar efter ?-

frågade en röst bakóm mig, ägar´n själv måhända.

Jag gav till svar, jag gärna läser poesi.

Han försvann i dunklet

och jag lämnade alla BB-böcker åt sitt öde.

Vi strosade så vidare i det stora husets alla rum och skrymslen.

--

Plötsligt stod han där framf´ör oss, ägaren av denna loppis

och deklamerade en dikt av

Charles Baudelaire,

den franske 1800-tals poeten.

Vackert, rytmiskt föredrog han stycket och vi applåderade spontant.

Så försvann han åter,

vår loppisägare av icke alltför vanligt slag.

--

Vi tog ett sista varv och nu klingade och gnistrade pressglasskålen som kristall

och mässingstaken lyste som förgylld.

--

Innan vi vände hemåt, en sista blick på huset:

Att Charles Baudelaire var bosatt där?

--

Ur Resan av C.B:

---------

För barnet drömmande

vid kartor eller stick

är alltet ofattbart och

stort som dess begär,

i aftonlampors sken, hur

gränslös världen är!

Hur liten och förkrympt i

minnets återblick!

Vardags 100 Änglanytt

Vintern varar, krubba, tomte ännu synliga vid randen

och önskar jag att därför komplettera december månads vardagsrad,

(Vardags 88) om änglamängden här i Stenberg.

--

Denna gång notering skrivs från sköna stolen i det

sydvästra hörnet av den gamla ateljén.

--

Spanske vännen Rafael finns i mitt knä, icke ärkeängeln dock,

men väl poeten, med tillnamnet Alberti (1902-1999).

Att följa Rafael Alberti ger fantasiflykt utan gränser.

Han svävar obesvärat själv bland sina änglar

och i samlingen "Sobre los Angeles" (Om änglarna, 1929)

möter vi dem alla: De döda, helt okända, mystiska och giriga

och naturligtvis de riktigt ängellika änglarna,

även så, bland alla: "Den överlevande ängeln."

--------

--- "Kom ihåg den dagen, kom ihåg den

och glöm inte att överraskningen lamslog pulsen och

stjärnornas färg.

I kölden dog två vålnader.

Tre guldringar hittades av en fågel

och begravdes i rimfrost.

En människas sista läte blodfläckade luften.

Alla änglarna miste livet.

Utom en, sårad, vingklippt." -

-----------

Jag ser genom fönstret,

bland körsbärssnårets snötyngda grenar

hänger en mogen stjärna.

Vardags 99 Läs högt din dikt vagant!

Jag har just blädderläst två norska litterära tidskrifter.

Vinduet, som publicerats i drygt 60 år, står ännu vidöppet

och motta´r friska vindar ifrån hela världen

+

norsk debatt på hög nivå.

-

Vagant ges ut i Bergens by och där stormar det rätt ofta

ordentligt ifrån Västerhavet.

---

Man kan undra, finns vaganter ännu kvar?

En vandrande poet och sångare,

som framför egna och andras dikter.

Vandrar runt som en gesäll och bjuder ut sin skaldekonst.

Jag tror det inte, men jag medger att det skulle kännas spännande

om nu en solig vinterdag, med gott före att sakta glida fram "på ski",

det plötsligt knackade på dörren och han stod där på verandan,

vår vagant,

en återfödd poet med versfötter så stora att de knappast ryms i

47:or.

I mitt huvud, han tycks av någon orsak likna mest en mycket ung

Peer Gynt,

på rymmen kanske ifrån pappa Henrik Ibsen.

Jag därför ej förvånas minsta grand

då den unge börjar tala norska, med stark Bergensisk dialekt.

Det är kanske själve urvaganten jag har framför mig

och han läser högt, ur huvudet, en dikt av

Geir Gulliksen:

---

Dikt skal ikke vaere voksne

diktene skal vaere kort-

voksne

som vekster eller som barn

uansvarlige spontane

vesener

skal diktene vaere, de skal

snakke

over seg, skrike og baere

seg eller

mumle megetsiende for

seg selv

men aldrig vaere voksne.

-------

Peer Gynt försvann så snabbt igen,

men jag håller med:

-Håll barnsligheten kvar mitt i din vuxlighet!-

Vardags 98 När flädern blommar

Mitt i snöstormsensamheten vi bestämde oss att fira

ljusets återkomst

och tinade näst sista flaskan saft av fläderblom.

Att läppja fläderblommans saft är glädje av det stilla slaget,dock,

lite upphöjd kanske, och förnäm. En fjärransmakens syrlighet.

Ett lillfinger som spretar elegant vid saftglaslyftet,

glaset gärna av kristall med klang och etsat mönster.

--

Vi satte oss i stora vardagsrummet. Julens gran stod ännu grön och grann.

Vi klingade och mindes fläderbuskens blommor,

stora brickor, som burna av nobelfestkypare med gräddgulglass.

--

Drycken för oss ut på resa och vi kullerbytte´rar vigt som femårsbarn

i tid och rum och minns vår första sommar samman i Kongens by,

med storstadspuls i våra hjärtan och fläderte på Kjelds kafe´,

en smak vi aldrig känt förut, men som vi hållit kvar i alla år

och nu läppjar åter.

--

Vi tar ut en sommardag i förskott, vi behöver det.

Vardags 97 När gudarna ler.

När gudarna placeras under jord,begravs

och glöms i mer än tusen år,

men ändå ler vid återseendet av människor,

(lika nu som då)

då visar de att de är gudar.

----

De återfunna Buddhorna i Qingzhou, Kina.