Vardags 115 För mig och någon annan kanske?

När årets Valborgsmässoeld i kväll har brunnit ned

och glöden falnat och du ser dig om i ljusa nordisknatten,

och hör din egen koltrast sjunga som en galning,

då skall du söka dig en vrå med någon liten

skuggfri skymning och där stående,

för mig och någon annan kanske,

med låg röst recitera

dessa rader av

Karl Vennberg:

----

DIN SKUGGA

-

Se till att din skugga följer dig.

Med den kan du gå in under alla

din ensamhets träd.

Du kan slå dig ner vid något bord

med sprickor och skamliga märken.

Du kan skratta ditt skratt.

Du kan bjuda på din levnads

alla skrumpna frukter.

Din skugga förödmjukar dig inte.

Du kan anförtro dig åt den,

den baktalar dig inte.

Den biter dig inte i dina läppar.

Den bär i sitt skugghjärta

samma bilder som du, samma plåga.

Och oron i ansiktet känner du igen.

Den är hemvan. Den är sig lik.

Inte ens solens vassa boll kan vanställa den.