Nu har tant Elin och hennes nära släkt och vänner
flyttat ut på glasverandan vår, där de syns trivas gott med vårdnaden
de ges av ma chère med sina flinka gröna fingrar.
Pelargoner är de alla, som trängs på långa fönsterbrädorna och de
njuter stort i solens glans efter vintertidsförvisningen
i heldygnsmörka bastun.
Elin och alla hennes barn och syskon är kraftigt byggda,
lite knotiga och en aning tvära till sitt sätt, men med vänligt röda blommor.
De små Selmorna, med sin ljusa hy, "all dressed up in pink" och
med det vackra efternamnet Mårbacka,
ser nu på våren en smula skrämda ut,
men jag vet att alltefter sommartiden skrider,
skönheten ger dem en säkerhet i hållning som gör
att även barska Elin väl väljer sina ord vid tilltal.
De tre oskuldsvita, står som sig bör, vid sidan av
och törs inte taga del i ljusa kvällars lek och nojs,
då någon nyväckt humla tumlar över bladen.
Herr Dr Westerlund, även han en pelargon,
bor hos ma chère och mig i gröna rummet
och sprider nyttig väldoft natten lång.
Han tillåts icke visitera verandans alla "flickor."
Så småningom, när stora värmen kommer,
de får alla flytta till det stora utomhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar