Vännen Stig i Sundsvall , ständigt stödjande supporter,
sände mig kuvert per äkta post,
buret ända fram till lådan vår, vid vägen,
av traktens egen lantbrevbärare -
ett kuvert
i vilket doldes bok med Torsten Ehrenmarkska kåserier
av klurigt, roligt slag.
Jag minnes bäst hans berättande från radion, på 70-talet?
Hans röst var ganska speciell och väl passande för knorr och ironier,
med handlingen förlagd till Paris, London, Örebro
eller varför inte Lindesberg, där han var född
år 1919.
Ett stycke följer så ur
Tvätta strumpor
1981.
---------
-"Den engelska våren känner jag bara till som ett enda
långt huttrande, men den svenska minns jag från min
ungdom som blå himmel och smeksamma vindar som
rasslade i fjolårsgräset, och då skulle man ut på landet
och sitta på en sten och skriva vårdikter. Jag hann i all
mänhet aldrig längre än till exempelvis:
"Nu kan man våren sakteligen märka
I skyn sin drill slår årets första lärka."
förrän jag fick snuva och måste gå hem och bädda ner
mig. Det hade varit mera realistiskt att dikta:
"Så kall är stenen emot skaldens r-mp-.
Om han var klok, han sutte på sin strumpa."
Lägg märke till singularformen strumpa. Den är
förebådande, ty faktum är att jag har mer av en strumpa
än två strumpor. Detta fenomen observerades av hustrun
för många år sedan och förekommer fortfarande. När hon
parar ihop strumporna ur tvättmaskinen blir det alltid en över,
som saknar sin make.Vi har på detta vis med åren fått ihop
en hel bunt med omaka strumpor. Vi har synat tvättmaskinen
i dess inre för att se om det finns någon möjlighet för den att
mala sönder strumpor, men varför i så fall bara en av varje par?
Och dessutom är trumman hel och där finns inget spår av några
sönderslitna strumpor, men omaka strumporna blir fler och fler."-
---
?
