söndag 31 oktober 2010

Vardags 73 Vintertid


I natt vi låg helt vakna, ma chère och jag,
väntande i sängen vår på Vintertidens dubbla timme.
När uret slagit NU,
vi firade med Assamte och Forsbergsskorpa.
--
Jag hade före läggdags "kollat läget" utomhus och fann då,
en liten trädgårdsfällstol under körsbärsträden
och genast ställt TILLBAKA den i skjulet.
Jag törs knappt tänka tanken -
vad hade hänt om inte....?

fredag 22 oktober 2010

Vardags 72 "532"

Likt en gång Alf Hambe, musikern,
vi har en gammal elvamannualig orgel stående,
dock ej på vinden, men väl i uthusboden vår.
Vid prövospel idag av husets organist, (ma chère),
konsert, succé direkt,
då nu i sena höstens tid,
tonerna från psalmen fem tre två
-"Den blomstertid..."-
flöt ut bland alla plast och pappkartonger
med sitt innehåll av - "man kan aldrig veta",
genom öppen dörr och täckte strax oktoberdagens
rostanlupna träd och marker
med sina ljuva löften.
Och så kom barnen springande
och vinkade med vårterminsbetygen.


tisdag 12 oktober 2010

Vardags 71 Exit Warhola

Vid besök på Örnsköldsviks Museum, någon klarhet kunde inte bringas
om sanningen bak bild (Vardags 62) där Nalle ligger (tydligt bakfull),
på en av Andy Warhols röda soffor i ateljén, the Factory,
och med en Henry Dargermålning? strax bredvid.
Nu har A. W. dragit sina färder, kanske återvänder han till Pittsburgh,
eller slår ihop sig med en annan Warholtur, många är de,
som ständigt sveper runt vår jord.
Dessa sakers tillstånd inger inre oro.
Den mest bekymrade i vår familj,
är inte Nalle, utan jag,
som aldrig fick nå´t svar om Nallefotots sanningshalt.
Hela sommarn har han "legat lågt", den gode Nalle
och vid de samtal som vi haft,
intet haver språkats om Warholfotot hans
och Nalles vistelse i ateljén the Factory.
Vi får så leva vidare,
men utan röjandet av hemligheten:
Hur kunde Henry Dargers målning
finnas med på fotot från the Factory?
En målning - ännu inte skapad av dess konstnär.
Nog sutte någon rad av Frank O´Hara (1926-1966)
ganska bra i detta sammanhang:
----------
Ljus klarhet avokadosallad på morgonen
efter allt hemskt jag gjort är det fantastiskt
att finna förlåtelse och kärlek, inte ens förlåtelse
eftersom gjort är gjort och förlåtelse inte är kärlek
och kärlek är kärlek komma vad som komma vill
fast allt kan bli irriterande trist och umbärligt
(som man inbillar sig) men inte direkt av kärlek
fastän man känner sig avlägsen
redan ett kvarter därifrån förändrar
dess blotta närvaro allting som när kemikalier droppas på ett papper
och alla tankar upplöses i en förunderligt tyst extas
jag är inte säker på någonting annat än detta, som andetagen intensifierar