söndag 31 mars 2013

Vardags 151 Å spridda ställen



Tack vare sol och varmvarmt väder -

denna dag

jag känner mer än vanligt för att prata nonsens.

Jag tar Norrtåg söderut

och söker A:lfr-d  V:stl-nd upp -

i  Grönköping,

att låta honom för mig få berätta, läsa,

sista stroferna ur aktuella dikten

Ägg:


_ "Å spridda ställen de falla,

av skilda couleurer och mått.

Dock, alla församlas de, alla,

likt systrar i Påskens karott.



Där ligga de, kokta och stilla...

Men lyssnar med örat du skärpt

så viskar det stora som lilla

sin saga, om hur det blev värpt. " -

---------

Fortsatt Glad Påsk!

söndag 17 mars 2013

Vardags 150 Jag är agent och väldigt hemlig.....




Jag läste häromdagen i en av de ännu stora drakarna av papper,

den finns givet även webbläsbar,

där dock mer och mer av texten hamnat inom avgiftsskranket -

att problemen börjar hopa sig i skolan,

för de barn som ingen egen dator har i hemmet,

de barnen finns trots allt i landet.

Exempel gavs på E,

ett ensamt barn på 11 år i en helt datorlös familj.

E fick utstå både hån och retsamt tal,

ty då man Googlade hans faders namn

blev träffantalet noll! 0!

och inget Twittrande och ingen Facebook och inte ens

en enda rad av bloggliv kunde spåras.

Fadern O

levde dock sitt ickeliv med jobb från sju till fem.

På fritiden han blåste horn i Harmonien

och var icke  oäven som löpare i Hellas klubb.

Pyssel så var helg med motorbåt,

förtöjd vid kaj på Hornsbergsstrand,

men tuffande var söndag under sommaren

i vackra Mälarvatten.

Men,

han fortfor vara non existing,

nollträffbar

i

cyberrymden.

E blev mobbad hårt, men efter mycken gråt han fann på råd,

och upprättade i faderns namn ett äkta

Googlekonto

och skrev i klartext så:

-Jag är agent och väldgt hemlig

mitt namn är O. -

Så levde han rätt lycklig E,

som son till O,

och först i sjunde klass han fick besvär igen,

hon hette A och gick i sexan B.

torsdag 7 mars 2013

Vardags 149 Lustiga huset




Att finna stegens rytm i trappan,
redan där det kunde föra upp till höga höjder.
Väl inne fanns det inga gömslen.
Bakom ryggen stod Toulose-Lautrec
och bredvid honom Jane Avril i blodvarm kjol.
Och i spegelglaset framför,
-Giacometti-
belyst från sidan av det röda skenet.
Till vänster,
alltet
helt och hållet dissekerat,
röda strimlor över glaset
och på den högra sidan syntes tydligt,
utan spegling,
avtrycket av människa.