Vardags 115 För mig och någon annan kanske?

När årets Valborgsmässoeld i kväll har brunnit ned

och glöden falnat och du ser dig om i ljusa nordisknatten,

och hör din egen koltrast sjunga som en galning,

då skall du söka dig en vrå med någon liten

skuggfri skymning och där stående,

för mig och någon annan kanske,

med låg röst recitera

dessa rader av

Karl Vennberg:

----

DIN SKUGGA

-

Se till att din skugga följer dig.

Med den kan du gå in under alla

din ensamhets träd.

Du kan slå dig ner vid något bord

med sprickor och skamliga märken.

Du kan skratta ditt skratt.

Du kan bjuda på din levnads

alla skrumpna frukter.

Din skugga förödmjukar dig inte.

Du kan anförtro dig åt den,

den baktalar dig inte.

Den biter dig inte i dina läppar.

Den bär i sitt skugghjärta

samma bilder som du, samma plåga.

Och oron i ansiktet känner du igen.

Den är hemvan. Den är sig lik.

Inte ens solens vassa boll kan vanställa den.

Vardags 114 Solig morgon i Stenberg

Solig morgon, stillad vind.

Öfjärdsvattnet glittrar redan, två veckor före vanlig isbrottstid.

Försöker räfsa "gräsmattan" vid kökets österfönster.

Vinterns sorkbostäder övergivna, man kan undra vart de flyttat?

Inomhus?

Fem små lysblå scillor mitt i mattan, starka förebud om väntad blomprakt.

Slutar räfsa, orken tryter - kommer åter senare i dag?

En spillkråka slår morgonvirvel nummer nittionio - snart desperat.

Amenhotep dock och Nefertiti, pickar nöjda, side by side.

Jag ville gärna tro att Abacus, med sina låsta stenar,

håller minnet kvar av denna morgon.

Vardags 113 Nefertiti har kommit!

Sedan drygt en vecka, Amenhotep, sädesärlan, vippar åter runt

i fjorårsgräset här i Stenberg, hemmet hans,

och denna morgon partnern Nefertiti var på plats

och jag anade ett leende i bådas näbbar.

Jag såg Amenhoteps frieri till Nefertiti,

(något fel historiskt, kan man tänka )

då han presentade, med näbb mot näbb metoden,

något extragott han just plockat upp ur gammelgräset.

Kanske levde de som grannar över vintern, söderut

i Nilflodsdeltat ganska nära gamla staden Alexandria

med sitt nya bibliotek, men nu de återvänt till platsen där de

föddes.

--

Några rader ur dikten Flyttfåglar av Lars Lundkvist:

---

Solen och stjärnorna,

havsvågor och magnetiska kartor

för dem till en vedbod i Kaunas

eller till en ladugård i Västerbotten.

------------------------

Deras bestämmelse

finns i våra hjärtan,

bevingade meddelanden om glädjen,

men också om döden.

Vardags 112 Att fylla hjärtan med !

Påskdax strax!

Måla, blåsa, äta ägg och kanske, om det hinns med,

sända någon liten tanke till de lidande

på alla kors i världen.

--

När den nakna kocken dragit på sig byxorna

och alla Tinor såsat färdigt,

då tar vi fram den kokbok

Sally Nilsson

fick på Koopera i Gimonäs år 1926.

Familjen Arvid Nilsson var inte kund på Koopera,

Sally - Arvid köpte sina varor mest på Forsbergs,

men blev för bokens skull (det skulle annars ha känts

rätt genant, sa´Arvid) en tid köpare på kooperativbutiken.

--

Hon var min svärmor, Sally Nilsson,

tyvärr hon dog i barnsängssviter år 1934,

endast 37 år gammal. Sally var en äkta matkonstnär,

som kunde skapa festmåltid av vardagsmat.

Små blyertsstjärnor märker ut de rätter, kakor, såser,

som var hennes favoriter.

En stjärna finns vid äggkräm, originalreceptet lyder:

2 msk majsena

30 gr. 1/4 l. osk. mjölk

1 tesk socker

1/2 äggula (!!)

Mjölk och socker och majsenamjöl kokas under omröring

ett par minuter, varefter äggulan tillsättes.

När krämen svalnat, tillsättes vaniljsockret.

Under den tryckta texten har Sally fogat dessa ord:

-"Att fylla hjärtan med."-

Pröva gärna, men glöm ej Sallys P.S.

--

I Kosthåll, Per Erik Wahlunds bok, beskrivs godsaker i mängd

av auktoren.

Bland annat: -"Eggioest med sucher ofwan"-

en rätt som Gustav Vasa tyckte alltför mycket om,

enligt vad forskarna i benen hans, osteologerna har konstaterat.

Alla bissingar i munnen , hade tagits utav rötan.

Redan i det gamla Rom, fanns äggost på menyn.

Den räknades till dulcia domestica - hemgjort godis

kan man kalla det, men vid serveringen, man strödde peppar

över allt det söta.

Jag hade gärna avstått efterrätten denna dag.

--

Är du inte mätt, vill du ha mer att äta?

Jag bjuder dig med August Strindbergs hjälp,

något lättuggat ur Röda rummet:

-"Hvad läser du Olle? - Det är detsamma.- Är det detsamma?

Ska du inte vara artig när du är främmande?

-Det är en gammal kokbok, som jag lånat utav Ygberg.

-Nej, för fan är det? Åh, så får vi läsa lite;

jag har inte ätit mer än en kopp kaffe och tre glas vatten idag."-

GLAD PÅSK!

Vardags 112 Pergolesi på besök

Jag ligger i vår säng i gröna rummet, torsdag morgon,

P 2:s Aurora har just låtit mig sakta flyta upp till vakenytan,

med den varsamma musik hon alltid bjuder.

Då kom han plötsligt Giovanni Battista Pergolesi;

en sats ur Stabat Mater och jag återkom till gårdagskvällens underverk

i Arnäs kyrka, då kyrkan lossnade från grunden och nästan lyfte

under Cantus och Brukskörens framförande av just Pergolesis

Stabat Mater.

Vilka körer och solister, vilka musiker och ledare!

Här bor vi mitt på landet och både värld och himmel kommer till oss

en onsdagkväll i Påskens vecka!

Tack!

Vardags 111 DBS - Den Beste Sykkel

Vår Corolla, som fyller 22 i sommar,

får varje höst och vår god hjälp att skifta sina däck.

I morse var det dags igen och Jan, som står för jobbet,

har egen verkstad sedan många år.

(Thors Motor & Cykelservice)

Lokalen fylld av oljelukt och däck i travar

+ skylt som en gång var reklam för DBS,

men nu förvandlats till ett färgrikt konstverk

med ett budskap -

eller bleknade det bort?

Vardags 110 Tant Elin, Selma och Dr Westerlund

Nu har tant Elin och hennes nära släkt och vänner

flyttat ut på glasverandan vår, där de syns trivas gott med vårdnaden

de ges av ma chère med sina flinka gröna fingrar.

Pelargoner är de alla, som trängs på långa fönsterbrädorna och de

njuter stort i solens glans efter vintertidsförvisningen

i heldygnsmörka bastun.

Elin och alla hennes barn och syskon är kraftigt byggda,

lite knotiga och en aning tvära till sitt sätt, men med vänligt röda blommor.

De små Selmorna, med sin ljusa hy, "all dressed up in pink" och

med det vackra efternamnet Mårbacka,

ser nu på våren en smula skrämda ut,

men jag vet att alltefter sommartiden skrider,

skönheten ger dem en säkerhet i hållning som gör

att även barska Elin väl väljer sina ord vid tilltal.

De tre oskuldsvita, står som sig bör, vid sidan av

och törs inte taga del i ljusa kvällars lek och nojs,

då någon nyväckt humla tumlar över bladen.

Herr Dr Westerlund, även han en pelargon,

bor hos ma chère och mig i gröna rummet

och sprider nyttig väldoft natten lång.

Han tillåts icke visitera verandans alla "flickor."

Så småningom, när stora värmen kommer,

de får alla flytta till det stora utomhuset.

Vardags 109 Söndagsmorgon sängen

Jag vet att söndagfrukost är på gång i köket,

med ägg och sill, och kanske godostbiten,

men här i nattens rum, luften, väggarna?

Det är disigt, brandrök utan lukt, inte rått och kallt,

men ändå isande.

Tapeter utan färger, svagt ockra, möjligtvis,

med öden , som ur filmer av Roy Andersson,

en ensamhetens ickefärg.

Jag borde snarast försöka stiga upp ur sängen -

ropa på ma chère och höra efter

var verkligheten finns.

-

Då bröt den genom rummets österfönster,

en stråle sol, som tog mig över kanten

och åter in i livet.

Tack!

Vardags 108 Ett treradigt hurra för Tomas Tranströmer!

vÅren går så snabbt

Blå huset - Genom diset

skymtar Östersjön

Vardags 107 Underjorden x 2

Jag såg i DN att Malte Persson, kritiker, skribent, poet

och under flera år en masterblogger, givit sig ned i Stockholms tunnelbanedjup

och i sonettens form har skildrat vardagslivets människor

på resan fram mot döden.

--

En sonett ur Underjorden av Malte Persson:

-

Och någon gapar högt i vagnens mitt

och väcker en som fridfullt satt och sov,

försänkt i drömmens inre sommarlov;

medan en annan glömskt tuggar pommes frites.

-

En fjärde följer texten till en strof

i någon Iphone-innesluten hit.

Är någon här normal, ett genomsnitt?

Minst en av oss har hos en filosof

-

läst att "den sorgsnes värld är ej den glades".

Och alla i den flod av trafikanter

som rinner genom detta vardagshades

-

på väg till dagis, skola, hem, gym, jobb,

ger massan yta och volymen kanter:

unika själar i en solipsistisk mobb.

------------------

Nästan utan vetande om "vardagshades" och helt utan kunskapen

att Malte Persson en gång skulle födas (1976) , mitt första underjordenmöte

skedde vid den tid då grävningarna startade för Stockholms tunnelbanebygge

och jag själv var mycket ung.

Att en tidig söndagsmorgon icke kunna läsa:

FÖRBJUDET ATT BETRÄDA

skyltar, torde ännu räknas till ett ungdomligt beteende och varken Bernt ,

kamraten min, sedermera kyrkoherde i en vacker östgötsk nejd, eller jag själv,

hade observerat att det "sneda" hålet uti berget, strax väster Fridhemsplan,

ej ännu var offentligt öppnat.

Vi kände upprördhet och frustration, då efter endast några hundra meter,

i mörkret framför oss det hördes plaskande av vatten och

upp dök en stor figur som skrek och hotade:

Stopp! Stanna! Stanna!

Snabb vändning var av nöden och med vackra, viga språng

vi fann vår räddning utanför förbudsstaketet.

Jag vill minnas dagen bjöd i övrigt

på en promenad mot Västerbron.

--------

Åren runnit snabbt som Acheron

och jag förstod så småningom

att den figur vi mötte vid vårt äventyr i underjorden,

var Karon, transportören över Acheron till Hades,

som velat nappa oss i tidig ungdom.

Hadesövningar av värre slag, se Vardags nr 30.

------

Jag hoppas senare få tillfälle att möta alla

Malte Perssons

underjordsfigurer och följa dem i sextio konstrikt

flätade

sonetter.