Jag vet att söndagfrukost är på gång i köket,
med ägg och sill, och kanske godostbiten,
men här i nattens rum, luften, väggarna?
Det är disigt, brandrök utan lukt, inte rått och kallt,
men ändå isande.
Tapeter utan färger, svagt ockra, möjligtvis,
med öden , som ur filmer av Roy Andersson,
en ensamhetens ickefärg.
Jag borde snarast försöka stiga upp ur sängen -
ropa på ma chère och höra efter
var verkligheten finns.
-
Då bröt den genom rummets österfönster,
en stråle sol, som tog mig över kanten
och åter in i livet.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar