Dante och Vergilius på promenad i Helvetets nionde krets.
Gustave Doré, var med vid tillfället och skapade porträtten.
På golvet bakom en av Ingvars Billyhyllor,vid södervägg i gamla ateljén
jag återfann en Komedi jag länge saknat:
-"Jag stod vid mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig, jag kunde ana."-
Han gick vilse Dante, i den djupa skogen. Det blev en vådlig färd,
rakt ned i Helvetet, så in i Skärseldskvalens rike,
men lyckan log till sist i Paradiset.
De flesta torde nog till namnet känna Dante Alighieri (1265-1321) som Beatrices "pojkvän",
kanske hört talas om en Gudomlig Komedi han skrev,
men nu för tiden torde få ha läst den.
Den beskriver färden genom Helvete och Skärseld för att sluta så i Paradis,
med återseendet av Beatrice och att med hennes hjälp
nå ända fram till Gud på Tronen.
Det blev en guidad tur för Dante genom Helvete och Skärseld.
Han fick hjälp av en poet från romartiden, Vergilius,
författare av Aeneiden, ett mytomspunnet mästerverk, som täljer om Aeneas,
en romersk sagohjälte.
Att Vergilius inte blivit insläppt uti Paradiset berodde på
han levde före Kristus och hade icke skådat Gud!
Lite petigt utav guden kan man tycka!
Vi följer Dante och Vergilius, genom branta "tratten".
ned till Helvetet.
Infernot är inte bara en helvetisk plats i största allmänhet,
med plågor, plågor, plågor.
Ordning, reda råder där och kvalen äro noggrant ordnade i nio kretsar.
Det kan bli spännande att se så småningom,
om egen gissning möjligen slår in.
Låt oss undersöka några av Infernots kretsar närmare.
Före första kretsen, vi träder in i Vestibulen, där man i väntan på sortering,
jagas av bland annat getingar och flugor.
Lappri, säger jag, bosatt här i Norden, bland myggorna och knotten!
I den första kretsen återfinnes alla födda före Jesus Kristus,
vår Vergilius mitt ibland dem.
Straffet förefaller ganska lindrigt , men vem vet:
Att leva livet som på Jorden,men i evig tid. Evig tid?
Andra kretsen hyser alla dem som levt i vällust.
Dessa straffas med att kastas runt i häftig storm.
Verkar inte heller detta särskilt hårt, men man må betänka, straffets mening är,
de skall förhindras att åter utföra den synd de straffas för,
och enligt vad jag minns om hur man går tillväga för att vällustleva,
straffet torde vara nog så kännbart.
Stillsamt i den tredje kretsen, där de omättliga
är placerade i gyttja, tropiskt regn och hagelbyar.
I fjärde kretsen vill jag ha en skärpning!
De giriga och de som slösar tvingas rulla stora stenar mot varandra.
Jag såge gärna straffet skärpt för girighetens människor, med dubbel stenstorlek
+ evigt dåligt samvete.
I femte kretsen slåss de vreda och de lata ligger fast på botten,
alltsammans sker i träskets marker.
I öppna gravar brinner kättarna i sjätte kretsen.
I den sjunde är blandningen av syndare så rik, jag avstår från exempelföring.
I åttans krets finns lurendrejeri och tjuvnad, smickrare (!?) och spåmän (?!)
+ svikare av värsta slag.
Precisering kan där fås ur rekvirerad skrivelsebilaga.
Nionde och sista kretsen:
Förrädare mot nära, kära vänner: Fast till knäna i en frusen sjö,
landsförrädare till midjan, förrädare av sina gäster upp till halsen och
mästares förrädare helt infrysta i isen.
Judas och hans likar tuggas levande av Djävulen, som själv har frusit fast i sjön.
Man må tycka vad man vill om straffen i Infernot, men han har jobbat hårt den gode Dante,
för att variera.
Vergilius för så Dante upp på Skärseldsberget, ett obehagligt ställe även detta,
men dock en genomgångslokal, ty sedan väntar Paradiset
och Vergilius lämnar över Dante till den "ljuva" Beatrice,
som leder honom ända till den högsta himmelssfären,
där vår vän får träffa Gud.
Så har vi då nått slutet på vår och Dantes resa,
Paradiset.
På mig det verkar som om fantasin har trutit,
när han nådde målet - Dante.
Inget livat ställe alls, stora lugnet råder, starka "lampor" nästan bländar,
jubelsånger, harpospel förstås
+ en sorts fyrverkeri -"från var eldring spröto gnistor fram" annars i stort ett stillsamt vilohem,
i mitt tycke det verkar ganska tråkigt, rent ut sagt.
Detta var en kortochsnabbversion av Komedien,
dock icke präntad på Dantes eget versmått, den klingande terzinen,
men verserade har även dessa rader varit,
man kanske kunde kalla dem för halvblank blankvers, icke bundna dock av rader.
Den som tycker Dantes vandring genom Helvetet har varit alltför hård och sorglig,
kan i stället se den Tage Danielssonska filmen:
-"Mannen som slutade att röka."-
motivet handhas ganska fritt och lättsamt,
men inte utan plågor heller där.
De tre första raderna ur Dantes originaltext:
-"Nel mezzo del cammin di nostra vita
mi ritrovai per una selva oscura
che la diritta via era smarrita."-
