Inget tvivel råder, jag har haft "besök" bland mina böcker. Sent i lördags kväll, jag läste, liggande i sovrumssängen, en artikel i DN:s kulturella del, skriven av Steve Sem Sandberg, ("Augustnominerad" nu i måndags) med rubriken: "Plötsligt insåg Peter Handke att det inte behövde finnas något mellan författaren och pappersarket." Det Peter Handke, den kontroversielle österrikiske skribenten, (f. 1942 i Kärnten) insåg mot 1980-talets slut (och det kom plötsligt under en resa i Kastilien) var att de rätta orden kom till honom och till arket direkt ur blyertspennan, utan omväg över någon skrivmaskin!
Jag mindes: Själv jag äger tvenne Handkeböcker. Die linkshändige Frau (1976) och Långsam hemkomst , svenska upplagan 1981, båda böckerna är alltså skrivna FÖRE blyertspennans närmande direkt till papperet. Die linkshändige Frau blev min för cirka trettio år sedan och Långsam hemkomst köpt och läst år 81.
Långsam hemkomst är enligt Handke själv skriven på en gammal svensk maskin - ett manus säkert fullt av ändringar i blyertspränt, men sedan rentryckt.
Trots den sena timmen jag sökte upp min Gamla ateljé, där Handkes böcker dvaldes mellan Munnarna av Espen Haavardsholm Jaroslav Hasek med sin Svejk. Haavardsholm och Handke kan nog samsas, men Handke versus Haseks Svejk, det kommer nog att sluta illa. Min uppgift blir att skaffa medlare - en mellanhand att placeras just på vänster sida om Soldaten Svejk.
Jag bläddrade i mitt eget Hemkomstexemplar och fick helt plötsligt se noteringar i marginalen, många sidor där hela meningar var utbytta och ersatta med nya - skrivna med en fin piktur med blyertspenna på det tyska språket!!
Jag ville ha fullt ljus i rummet och tände därför alla lampor, men smög så stilla upp till sovrummet och sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar