Vardags 96 Facebookfest med nyordslista

I förrgår natt jag var på facebookfest,

bekostad av en filvärd inom googlesfären.

Vi var rätt många där, enbart män förstås.

Flera tycktes drabbade av guldsot och ingen av dem

hade ens hört talas om den förda stupstockspolitiken.

Vid småtimstid dök fyra kaffeflickor upp, kylkragsklädda endast,

men med gammeltidens kärlekslås försedda.

Ettan var en blek blondin,

tydligt köttklistrad på vänstra skinkan.

En av de andra, tvåan, redhead kallad, kunde med lätthet

föra tanken till en morotsaktivist

och

nummer tre strök runt (för nära?) som vore hon en

näringslots,

medan fyran syntes vara nyutbildad inom

ordningskonsultsbranschen.

--

Själv jag hade tagit roll som sanningsbarometer

och stegade så sakteliga ut på valpromenad.

Hr X (helt blå i synen) berättade med iver

att han ångerröstat och att hans dotter,

på bloppis,köpt en solhybrid,

tack vare eget firat plånboksbröllop.

Hr Y satt blek och askbränd i ett hörn.

Han hade strax före festen,

hört en för honom mycket obehaglig wikiläcka

vuvuzelas ut.

Mitt i stora salen var en guldomat placerad

och kön till den var lång och slingrande,

Hr Z sist i raden,

viskade i den sköna morotsaktivistens röda öra:

-"Följ med mig hem och låt oss titta på min nya dator,

jag hoppas kunna göra rit-avdrag för kostnaden."-

--

Jag smög mig bort från festen, och såg,

i eldskrift, ett väggord lysa på huset mittemot:

Vad händer?

--

-

PS. Se Språkrådets nyordslista 2010.

Vardags 95 Efter festen.

Nu, när av Julens fest och gamman endast minnen återstår

och hos en del ens knappast det,

vill jag skänka i ett glas - en dryck att friska upp din cell.

Något gott för gom och hjärna, ett fluidum som rätt docerat,

återskapar Julens sköna stunder, förr och nu.

Vi börjar förr: Olaus Magnus, hjälper mig att välja -

O.M. den svenske bispen som kom på kant med Gustaf Wasa,

när denne reformerte kyrkan. Som katolik Olaus drog till Rom

och skrev där Historia de gentibus septentrionalibus.

En historia om oss i Norden. 1555 den låg i trycket.

--

Vad sorts dricka drack de alla människor där bak i tiden?

Olaus Magnus vet att tälja oss. Håll i dig, starka saker:

Söderns vin, särskilt det Rhenska, var vanligt ibland

präster, borgare och adel och svaldes ned i stora mängder,

tomma eketunnor skramlade.

Emellertid, vi håller oss till bönderna där ölet flödade.

Ölet ansågs bra till allt i livet, gav mod och kraft och kärlekslycka

när bonde sökte fru och även andra stunder.

Och hör - ett öl så fyllt av glädje var skummet ifrån Danzig,

att kvinnorna i Finland, "esomoftast föda tvillingbörd!"

Inte nog med detta, i Sverige och jag förmodar även uti tvillinglandet Finland,

ölet bruktes ofta medicinskt. "Ju äldre kornöl blir,

dess renare och sundare det är.

Om man i ett belägrat fäste plågas utav vattusot eller ansättes av gallsten,

så lindras underbart, ja botas dessa sjukdomar,

när man dricker sådant öl."

--

Ja, vad allt kan icke ölet göra?

Det giver även tomhet uti huvudet, somma tider,

som kanske nu i julas?

Vad drack du själv till skinkan och pastejen?

Det finns ju andra drycker utan korn och humle,

men med spetsningar av annat slag.

Om du svepte julmust hela helgen blev du vackert färgad inombords

av E streck 50c och surhetens reglering sköttes av citronens syra

när den skvalpade i munnen.

En annan dricka, given oss ibland i juletid är

"äppeldryck av ciderkaraktär" där vi förutom vattnet

återfinner äppeljuicen och dessutom kaliumsorbaten

och minsann även natriumbensaten.

Ja, många äro dryckerna som skölja skinkan ned.

Till slut jag bjuder ädlast klara droppen

- vatten -

något man kan dricka alla dagar utan större risk för hälsan.

Vi höjer våra glas och skålar hjärtligt med varandra,

H2O

den vackra vätskan, en dryck med både karaktär och kropp.

Vardags 94 Vad ser man vid en flyktig blick?

Nu är Tomten inte många dagar borta

och vi börjar alla smått fundera

hur vi skött oss under gånget år.

Kommer jag att få det spel jag önskat:

"Vårkraft XV The real(z) Plasma (A;.)

Game incorpora(max)ted alumi outward

tops inward(utåt)."

Med PX-VZX-funktion i alla lägen.

Även oinunderkopplat!

Enligt medföljd bruksanvisning man hinner döda

170 (etthundrasjuttio) innan tid går ut.

--

Nog om detta, men hur ser han ut, vår Tomte,

under masken?

Var kommer han ifrån?

Varför döljer han sitt ansikt?

Är han att lita på?

--

Jag har nu i veckan nogsamt läst en skrift

av fysionomikens "fader"

Johann Kaspar Lavater.

Jag vet nu allt vad det betyder om

man har en liten mun och smala läppar,

krokig näsa, sneda ögonbryn

och

ett helt svullet högeröra

med röd och sladdrig snibb.

Vi får inte heller glömma det höga själsliv som

är helt förknippat med den rätta ansiktsvinkeln.

Den lärda bok jag läst, kom ut av trycket 1926 och tycks mig

stå på mycket stadig grund evad det gäller innehållets fakta.

--

Tomten!

Låt oss kontrollera Tomten vår.

Det första rådet är: Demaskera honom inte!

Tänk på de små barnen och deras ännu inte levda framtid.

Försök emellertid att kasta liten glutt in under Tomtens mask

för utröning av vecken i hans panna.

Syns där: "Brutna, icke vidare djupa rynkor i pannan,

tyda på förstånd och redlighet."

Då är det rätt Tomte du släppt in i huset,

ge honom en extra kram och knäpp även du på

tindrandet

i båda dina blåa ögon(ärliga och trogna).

Vardags 93 Vi äro svenskar vi också.

Det snöar.

Säg namner Wergeland och hela Norge stramar upp sig,

fra syv år gamle jenter, gutter, til aldrede på 100.

Nikolai W. var med i Eidsvoll 1814 och förklarte Norge för självständigt.

Sonen Henrik blev författare och införde bokmålet

med riktigt norska influenser - tog avstånd ifrån danskan.

--

Och vad med snön i dag, kommer den från Norge,

den yr och virvlar runt och termometern

visar noll och + ibland.

Två grader till på uppåtskalan och det blir snöbollssnö.

--

-"Att lära läsa utan tårar"- hette boken som gavs ut

av Fritzes bokförlag år 1914.

En läsebok för hemmet och för skolan.

På näst sista sidan händer det!

Sverige-Norge! Norge-Sverige!

--

VI ÄRO SVENSKAR VI OCKSÅ.

-------

-"Uti det raska snöbollskrig

den svenske gossen övar sig

att han en gång med lustigt mod

må stå en kämpe god.

Om fienden oss kommer när,

ett modigt folk han möter här;

ty liksom fädren vilja vi

rätt tappra männer bli."-

--

Undertext: Efter Henrik Wergeland

(Sic!)

--

Det snöar.

Vardags 92 En härlig natt?

Inte nog med att Lucia härjat redan tidigt, tidigt

i går morse på vår TV apparat

och jag tvingades att öppna mina ögon rent i ottan.

Efter detta kom en dag helt fylld av arbetsmöda;

att hålla liv i hus och ateljé, vid minus 23.

Pumpen här och pumpen där,

och vilken möda, - det var ju själva - .

Till slut allt flöt behändigt, men då var dagen redan ändad

och det blev dags att varva på sig tjocka lager utekläder

+

mössa, vantar pjäxorna och långkalsong.

Minus 24, månen sken och iskallt gnister ifrån himlens stjärnor.

--

Löften hade givits i radio, TV, tidningar

om ett meteorregn utan like ifrån Geminiderna,

ett fyrverkeri från

Himlen ned mot Jorden.

-"Vi kan se fram emot en härlig natt"-

--

Efter 31 minuter prick i köld och mörker,

jag observerade två snabba , vita streck på västerhimlen

+

en satellit som tycktes masa sig oändligt sakta över

himlapällen i riktning E4 och Bröstabacken.

--

Jo tack - frossan har nu släppt sitt grepp om kroppen

och dagens utetemp är endast minus 18.

Vardags 91 Barnsligt!

Vita vinterns kyla greppar hårdare om både

huvud, öron, tår och fingrar för var dag som går.

Då är det gott att ha en extra låda eller två

med gamla vantar, mössor, sockar + en och annan

tjockast tjocka ylleluva, att ge till Tomten när han kommer.

Och annars....?

--

Varför sparar vi på gamla skidor, skridskor, pjäxor, tröjor,

koftor klänningar och byxor sedan barnen varit små?

Tror vi kanske de blir små igen,

att allting börjar om på nytt

med napp och tröst och första skolda´n,

mopedens knattrande i sena kvällen,

(nå äntligen han kommer).

Rosetten bort ur flätan och flätan blir frisyr

och mammas hudcrème kommer väl tillpass.

Och första mötet - Han är underbar!

eller så här:

Dom är ju inte kloka tjejerna!

--

Jag vet - alla sparar inte allt,

men om man bor på landet, här i Stenberg till exempel,

och tror sig ha så gott om plats

och TROR sig ha så gott om plats,

då sparar man det mesta

av både vux och barnsligheter.

Extralådan vantar kan man vara utan,

men barnsligheter skall man spara alla

alla.

Det kolast svarta tonar bort

och livet verkar nästan meningsfullt.

--

Nalle Puh, en vän till mig,

har själv skrivit detta vinterepos,

ett gnol att sjunga högt med hopp om vår i rösten:

--

Snön vräker ner

(tiddelipom)

alltmer ju mer

(tiddelipom)

alltmer ju mer

(tiddelipom)

det snöar.

I mina tår

(tiddelipom)

känns kylan svår

(tiddelipom)

men nästa vår

(tiddelipom)

de töar.

Vardags 90 The cultivation of Christmas trees

OM ODLANDET AV JULGRANAR.

Det finns ett flertal inställningar till julen

av vilka vi här kan bortse från några:

den sociala, den förslöade, den klart kommersiella,

Den stimmiga (med krogarna öppna till midnatt),

och den barnsliga - som inte finns hos barnet

i vars ögon ljuset är en stjärna, och den förgyllda

ängeln med sina utbredda vingar i trädets topp

inte bara är en prydnad utan en ängel.

Barnet förundrar sig över julgranen:

låt det leva kvar i en anda av förundran

över högtiden som händelse, aldrig förevändning;

så att den glittrande hänförelsen, häpnaden

över den julgran som först rotar sig i minnet,

så att överraskningarna, förtjusningen över nya ägodelar

(alla med sin speciella och eggande doft),

väntandet på gåsen eller kalkonen

och den väntade rysningen när den bärs in,

så att vördnaden och munterheten

inte må tappas bort i en senare erfarenhet,

i den trista invandheten, tröttheten, ledan,

vetskapen om döden, medvetandet om misslyckandet,

eller i konvertitens fromhet

som kan fläckas av en självgodhet

misshaglig för Gud och vanvördig mot barnen

(och här minns jag också med tacksamhet

Sankta Lucia, hennes lovsång och lågande krona)

så att innan slutet, den åttionde julen

(med "den åttionde" menas den överhuvud sista)

de sammanlagda minnena av denna årliga upplevelse

må samla sig till en stor glädje,

vilken även skall vara en stor fruktan, som den gången

då bävan föll över dem alla:

därför att begynnelsen skall minna oss om änden

och den första tillkommelsen om den andra.

-----

T.S. Eliot 1954

Översättning: Erik Lindegren

-----

Nå´nting att tänka på när den Nobelska

dagen rinner undan,

med fest och glam och tutet av trumpeter!

Och Julen står för dörren!

År 1948 fick Eliot - Priset!

Vardags 89 Nobelklappdax!

Årets fest för hela världen?

Till Alfreds ära äts och skålas, dansas hela kvällen -

genom nästan halva natten,

i Stockholms Stadshus´stora salar,

i både blå och guldnyanser.

Prismottagare och honoratiores

skrubbar sig mot prinsar och prinsessor,

en kanske deppig drottning

+

en efter höstens dubbeljakt

nu nästan nedlagd konung.

--

När sista smutten svalts av sprudelvattnet,

då vidtar strax ett sving och svängande av lurvaben och kvinnovader.

Vad jag förstått av tal och skrift

är tjugotios litteräre elegant,

Sr Mario Vargas Llosa,

årets prisade,

snabbt med och valsar runt med kvällens vackraste blondin.

För egen del jag hade hellre sett John Ashbery, poeten,

stillsamt hasa över golvet,

kritiskt granskande sin moatjé; - Är hon månne värd en dikt? -

--

Tre män, som säkert också syns i dansen,

är de som mottager det pris som kallas Ekonomiskt.

Och vad får de då priset för?

Vilken upptäckt har de gjort?

Jo!

Citat ur dagens DN, 8/12 2010:

-"Dale Mortensen - Det går att minska arbetslösheten genom att

man förkortar den period då människor går utan jobb." -

Se där, en snilleblixt att prisa - en nyupptäckt!?

--

När kommer nu allt detta ske,

jo på fredag kväll, den tionde i denna månad.

Vardags 88 Ett himla liv

Nu i vinterns mörker nära Jul, är rättan tid studera änglars liv och leverne.

För att få helt fri sikt jag pulsar ner strax bortom rundbänken vid Stortall´n.

Jag märker strax det verkar vara rusningstid.

En stjärnklar himmel bjuder mängder av keruber och serafer,

svävande i det starka ljuset ifrån Tronen.

Och där, i riktningen mot E 4,

en skyddsängel på snabba vingar i angeläget ärende.

En skara små, små änglar ur någon av de lägre chori,

sveper som en myggsvärm runt mitt huvud.

--

Till min glädje inga onda änglar trafikerar pällen denna natt.

Jag tar till kikare, men ser varken Samael eller Beelzebub.

--

Likt skalden Folke Isaksson, jag har en önskan att en gång

på min vandring genom mörka skogen,

som ju är många år och dagar djup,

i en glänta finna en vingpenna

ifrån en fallen ängel.

Vardags 87 Klappdax!

Nu är snart tid att tänka klappar åt de kära

som omger dig båd dag och natt.

Åt mor en liten skinnknappask

för de små pärlemorliga och runda

endast fyrahundra.

Åt far, den slarvern,

en papperskorg i mässing,

designad Josef Frank, minsann,

till kostnad artonhundra.

Vardags 86 Fickan full?

Det lär finnas inom kvantfysikens värld, där allt är mycket smått

och ännu mindre,

någonting som kallas -"ett veck i tiden"-"veckad tid"-,

fickor fyllda utav bromsad eller obefintlig tid.

De, som alla andra tomma skrymslen, måste givet nyttjas!

---

Jag är nu tre och åttio år och står här rådvill,

(ganska nära kanten kan man tro)

utan vetskap vilket val som vore bäst för mig:

---

En bra lång bit av bromsad

eller

åtminstone en kvart helt utan tid?

--

HALLÅ!

HALLÅ?

HALLÅ?

Vardags 85 Till sängs med Schubert

Vi lekte "känna igen" i natt ma chère och jag - i sängen.
Denna leken kommer snabbt när sömnen uteblir.
I hopp om lämplig vaggmusik för våra öron,
P2-nattens toner smekte oss, men när man inte lyckas att bli fångad ,
av varken Hypnos eller Morfeus,
trots allt ljudligt örongodis,
då gäller "känna igen" - vadheterstycketleken.
Mitt i natten är det endast radions Vassilis Bolonassos
som för oss hedersgäster talar om vad stycket heter
och den rätte sättaren av tonerna.
--
Dimman ligger tät i skallen klockan nolltvåfemton
och varken Mozarts eller Schuberts toner är sig lika.
Vi trodde att vi nådde Mozart ganska snabbt
med nattmått mätt,
men när Vassilis kom med svaret,
det var givet Schubert,
men jag blev ändå nästan glad för missen -
tog ned Tranströmer från hyllan - läste:

-----------
------------


........."han som får en flod att strömma genom ett nålsöga
är en tjock yngre herre från Wien, av vännerna kallad "Svampen", som sov
med glasögonen på
och ställde sig punktligt vid skrivpulpeten om morgonen.
Varvid notskriftens underbara tusenfotingar satte sig i rörelse."
------
Ur Schubertiana av Tomas Tranströmer
---
Efter detta kommer Hypnos snabbt
och Morfeus kryddar så vår sömn med dröm.

Vardags 84 Aurora väckte sommerfuglen

Minus tio nu i morgonväkten klockan sjuochtrettio,

Aurora redan ordnat rodnaden på molnfri himmel

och även satt musik därtill i radions P 2.

Vi ligger kvar i breda sovrumssängen vår

och njuter valet av musik och väcker våra magar milt

med ljummet vatten och Darjeelingte + äkta Forsbergsskorpa.

--

En dansk kör sjunger stycke kallat Fjärilsdalen,

mina öron hinner inte med att höra och förstå.

Kan det vara tonsättningen av Inger Christensens

Sommerfugledalen?

Jag vill försöka kolla nu på stunden -

lämnar därför bums "ma chère" och värmen

och dyker in i datorrummets kyla.

--------

--------

Jomenvisst, Svend Nielsen heter han kompositören

Ars Nova sjöng och det var ur

Sommerfugledalen.

Denna vackra, grymma sonettkrans som hon bundit.

Noen linier maaske?:

--

De stiger op, planetens sommerfugle

som farvestöv fra jordens varme krop

zinnober, okker, guld og fosforgule,

en svaerm af kemisk grundstof löftet op.

--

Er dette vingeflimmer kun en stime

af lyspartikler i et inbildt syn?

Er det min barndoms drömte sommertime

splintret som i tidsforskudte lyn?

--------

--------

Vardags 83 Till fots i nattens mörker

Efter söndagsförmiddagens huvudäventyr,

jag trappat ned betydligt och mest ägnat mig åt mat

och smältning av densamma, vilken ju försiggår

i kroppens mellersta och nedre delar,

men klockan noll fem trettiofem i morse

blev det dock verksamhet längst ned i botten,

det vill säga mina fötter gav sig ut i svarta natten,

åtföljda av kropp, där toppen var med ledljuslys försedd,

något av en gloria för tidig timmes skull,

för att vid vägen (60 meter) ur brevlådsdjupet

fiska ortsbladet + DN

(några rader till och jag hade kanske slagit

Marcel Proust i meningslängd)

--

Nåväl, tre meter bort stod stillastirrande två rådjur,

vilka uppenbart förlorat alla grepp om tid och rum.

Ljudet från tre aspars vinterskott skrämde dem på flykt.

-------

-Vinterträd,

sköra, deras stillhet

såg jag, såg ej

som ung.-

Bo Carpelan

-------

Återtåg.

I kökets värme världen breder ut sig över tidningsbladen.

Anings ljus i öster.

Vardags 82 Vid blotta tanken

Om man skall ge sig ut på promenad i eget huvud,

det gäller vara rustad på ett riktigt sätt.

Tjocka luvan är ett måste, för att något minska draget mellan öronen,

och den blåst som stundvis känns, som kom den från ett gammalt trepaneringshål,

särskilt nu på äldre da´r, då håret börjat glesna.

En liten matsäck bör man ha, gärna fylld med gamla diktcitat, för övnings skull +

ett och annat rim.

Detta kompletteras automatiskt, (har jag märkt på sistone)

med aktuell desorienteringskarta.

Behöver ICKE köpas, finns vid blotta tanken.

Den är ett färgglatt tryck, i olika partier delad,

liknar mest ett styckningsschema över grisar.

--

Vid starten nu i morse, söndag,

jag hamnade på stunden i en mörkgrå baktanksgränd,

kände mig rätt skamsen och fick börja om på nytt.

Jag valde vindlingen till vänster, där jag tycktes skymta

en något ljusare nyans i allt det mörkgrårosa,

men,

desorienteringskartan fyllde sin funktion och jag gled ned

i diket mellan hjärnans båda halvor,

men lyckades trots allt med mycken tankemöda

åter ta mig upp och nådde strax en hjärnvägsövergång

där varningsklockor klämtade och ilsket röda lampor blinkade.

Räds ej du tankens riddare!

Som alltid nyfiken och envis jag klev över.

Denna gång gick allting bra och jag märkte strax

jag hade hamnat uti hjärnans högerhalva.

Eftersom jag varit konstnär nästan hela livet,

jag tänkte kontrollera läget där i denna del,

där skapandet ju sägs husera.

Först jag tyckte det var tomt och tyst,

men märkte så en viss aktivitet.

Inte brus och slammer, jäkt och övertid, men ändå,

en viss rörlighet som gladde mig.

--

Jag kände mig rätt nöjd med färden, trots tankspriddhet och trötthet

och försökte därför återvända "hemåt".

Lilla Hjärnan strax bredvid blev räddningen,

där kändes tryggt och hemmalikt.

Här hos oss i minivärlden, där det mesta förefaller smått och enkelt

jag brukar enbart lilla hjärnan. (Cerebellum, vilket vackert namn!)

Det känns lugnast så och inte alltför pretentiöst.

Ibland förstås jag släpper loss och kopplar på Reptilen!

--

Nu när jag återvänt till hemmahamnens blanka yta,

jag har för avsikt släcka ned. Vi måste alla elkraftspara.

--

Lämpligt nog skrev Alf Henrikson om hjärnans strömåtgång

för många år se´n:

-------------

"Hjärnan spelar sina

spratt

med en effekt av 20 watt.

Möjligen den spritter då

och då

med en effekt av 22."

Vardags 81 Vill du ha en Seloken av mig?

Strax före läggdags varje söndagskväll,

vi slår oss ned vid kökets stora bord, ma chère och jag.

Nu vidtar ceremonien som alltid försiggår på samma sätt.

Ur badrumsskåpets gömmor, vi hämtat var sin låda, ganska stor,

däri förvaras våra mediciner.

Så tar vi fram våra dosetter, där man på ett behändigt sätt fördelar dunderkurerna.

Dosetten är en liten plastad låda, fackindelad:

morgon - middag - kväll, för veckans alla dagar.

Ett skjutlock för var dag håller pillerna på plats.

Ett arbete av största vikt tar nu sin början.

Det gäller pricka rätt.

Skall Atacanden ligga på en morgonplats, eller hör den hemma uti aftongluggen?

Det är ett ganska komplicerat jobb

och när det väl är utfört, vi "kollar av" varandra och ger poäng,

för bästa resultat.

Man vill ju inte dö av feldocering.

Ganska ofta förekommer byteshandel.

Har du gott om Seloken?

Om jag får veckans dos av dig, kan du få två Imdur av mig.

Så pusslar vi var söndagskväll "ihopa"

våra piller och tabletter och knegar på mot vintertid.

Men - om fem, sex veckor kommer ljuset åter

och jag ger sjutton i Plavixen.

Vardags 80 Glöden känns mycket hetare.

Aurora var ju vänlig nog i gårdagsVardags,

att presentera oss för William Shakespeare och om jag blickar bakåt,

har hela veckan varit fylld av kändisar:

Lars Gustafsson och Karen Blixen, Galileo Galilei, James Joyce och Thomas Warburton

+Astrid Lindgrens skratt ur stubbahuset.

---

Vi vandrar vidare i vitterheten.

Vid ett möte,jag fick av en god vän, ett original av Nelly Sachs

(se Babel 11/11 SVT2 kl 20.00)

Vännen sa´: -Jag vet du äger svenska samlingen,

men glöden känns mycket hetare på tyska!

--------

- Diese Nacht

ging ich eine dunkle Nebenstrasse

um die Ecke

Da legte sich mein Schatten

in meinen Arm

Diese ermudete Kleidungsstuck

wollte getragen werden

und die Farbe Nichts sprach mich an:

Du bist jenseits! -

-----------

- Denna natt

gick jag en mörk sidogata

vek om hörnet

Då lade sig min skugga

över min arm

Detta trötta klädesplagg

ville bli buret

och dess färg av Intet talade till mig:

Du är på Andra Sidan! -

----------

Svensk tolkning: Gunnar Ekelöf.

Vardags 79 Aurora + Shakespeare = sant.

Vad vore livet utan Sveriges Radios P2?

När natten svunnit hän och man kan gryning något ana,

då kommer hon Aurora, morgonrodnadens gudinna

ofta ifrån Smålands Växjö, märkligt nog

och inte talande från Zeuska höjder, som man skulle tro,

men ljuvlig är hon och ljuv musik hon bjuder oss.

Under gångna veckan har "musikförsedda" Shakespearetexter

ljudit genom sovrumsradions låda.

Även här och nu det kommer att serveras kända Shakespeareord,

men lämpelig musik att gnola genom raderna,

den får man komponera själv.

Vi börjar genast, nu, med Hamlet,

skadetvasåskadet!

--

"Fin som en doft är kärlekens natur,

den låter av sin varelse det bästa

förflyga för att nå den älskade."

Hamlet V

--

"Timon: Vad tycker du om denna juvel, Apemantus?

Apemantus: Icke så mycket som om uppriktighet, och den kostar

ingen människa ett öre."

Timon av Aten I

--

"Nå, divino maestro! nu är hans själ i hänryckning,

Är det inte kuriöst att fårtarmar

kunna dra själen ur kroppen på folk."

Mycket väsen för ingenting II

--

"En själ, en säng, två hjärtan och en tro."

En midsommarnattsdröm II

Vardags 78 Mysterium i november

Under gårdagspromenaden, bortom Cajsas och Carl-Axels marker,

vi gjorde upptäckter av ganska märkligt slag.

strax intill stigen som vi följde genom gammelskogen,

rann en marslikt porlande novemberbäck.

Jag tog en bild av "porlet", vred mig runt och knäppte en gång till,

ty där stod vitterfolkets stubbhus mitt framför mina ögon

och jag hann trycka till igen innan fyra vittra blixtsnabbt lämnade "balkongen."

Vi stannade en stund vid stubben, undrande, vad sker?

Det hördes som ett upprört mummel inifrån, men plötsligt,

mitt i mumlandet, vi hörde Astrid Lindgren skratta.

Vi log tveksamt mot varandra och vände våra steg mot hemmet.

Frågan kvarstod:

"Vaffer gör di på dette viset?"

Vardags 77 Gulnade sköna minnen

Med gårdagskvittret ännu ljudande i öronen,

jag gav mig ut att jaga ännu flera fågelböcker,

men hade ingen lycka med mig.

I stället föll en liten tunn och mager finlandssvensk i golvet

ur en ateljébokhylla.

Till namnet väl bekant för mig se´n ungdoms dagar,

Thomas Warburton (f. 1918)

Jag och kamrat Gunnar gav oss nittonfyrtiosju i kamp

med James Joyce´s Odysseus, som TW översatt helt mästerligt.

Det blev ett oförglömligt dygn i Dublin, som räckte halva året,

med Stephen, Leopold och Molly.

Tre år senare smög vi själva runt och spejade i Dublins gränder.

--------------

Men - nu låg han där på golvet Thomas W. Parken heter boken,

En hembygdsbok - av trycket nittonnittionio.

Läs här en liten T. W. reflektion:

--

KVAR

Gulnade sköna minnen sopas ihop i högar

om höstarna, och den frusna marken

gömmer på ouppgrävda ekorrskatter

som ingen ägare vet att sakna.

Hågkomster slocknar med sina bärare,

upplevelser lever en dag inte upp igen.

Men sådant kan väl inte bara försvinna?

Antagligen står det tätt som gräs

på de saligas osynliga ängar

och smeker strävt de dansandes ben.

Vardags 76 Tjitsche, tjitsche, sirr, tu, tu, tu.

Nu känns det vara rätt minut att tänka på vår

fågelsång om våren,

som tröst inför november månads trista mörkertid.

Hur är det nu den sjunger trasten - den med kolet?

I avsaknad av fåglar in natura vi tar till bok där vännen vår,

ornitologen, själv har plitat tecknen för dess sång:

"tsiih"

Visst lät det vackert, vårlikt, minnande om junis ljumma kvällar?

-----

Alla och envar som någorlunda känner fåglars sång,

minns med glädje lundasångar´n,

som hörs jubelsjunga i rubriken ovan!

Vardags 75 Om överlevnadskonsten

När jag idag betraktar långrabattens sista blomma,

en vinglig blåklint med knappt lyftat huvud,

jag börjar ana, här koms det inga blommor mer på denna sidan nyår.

I stället väntas snarast, vita, blöta vantar dunsa ned och täcka marken.

Den evigt långa vintern gör sitt INTRÅNG och fram till månad mars

allt tycks mig stupa brant.

Det synes mycket trist, och är så, men då gäller det, att likt Gösta Ekmans Stickan

ha en plan för överlevnad fram till värmeljusets återkomst.

Min plan består i kökets mycket gamla tupplurssoffas nyttjande var dag i dubbelskift.

Det låter enkelt, lättsamt latmansaktigt, men medför mycken noggrannhet i läggningen av planerna.

Gammal soffa, utdrags, helt i trä med vackert ådrad rygg blir vinterns skådeplats.

Över soffan hängde, till för någon vecka sedan X:ets hatt, en vacker lito

gjord av Halmstadgruppens Axel Olson.

Efter tio, femton år på väggen har hatten blivit ganska dammig under glaset

och har nu ersatts av tre nakna flickors lek med boll i varmvarmt sommarvatten.

Ulf Gripenholm är konstnärsfar till flickorna och plaskandet på badarbladet.

-----

Nu när mörkertiden nästan anlänt är det inte tupplursliggandet som gäller mer,

utan periodiskt skiftgångsligg enbart syftande till överlevandet av vintern.

Ett idegående i vaket tillstånd.

När jag trätt i tjänst och lagt mig, jag har mitt ansikte helt vänt mot soffans trärygg

och med hjälp av strålen från en liten ledljuslampa, jag ger mig ut på upptäcktsfärd.

Mina ögon följer ryggens ådringsnät och stax jag känner värmen, lukten från en

afrikansk savann och där syns soffgiraffens huvud,

men Karen Blixen har just återvänt till Danmark och vi har följts till Rungstedlund

och sitter "side by side" på hennes kärleksbänk

og hun forteller alt om livet paa den Afrikanske farm.

--------

Trots allt tycks jag ha slumrat till och märker nu att utomhuset är helt svart,

mörkertid har kommit, men vi överlever, hör här!

Ur Lars Gustafssons senaste diktsamling:

------------------

BLANKHET

Här rådde nu den stilla blankhet

som kunde störas av ett enda årtag.

Årstiden som långsamt svalnar.

Ljudet av en kätting som tas loss

och läggs på botten av en eka.

Och rädd att skada denna

vattenspegels sällsamt stora lugn

höll jag min åra svävande i luften

Vardags 74 E pur si muove!

Klockan åtta nollsex nu i morse,

solens första strålar genom österfönstret

träffade vårt sovrums gröna vilsamma Ulrikavägg,

men jag låg kvar i sängen gonande

och fem minuter före halvslag nio

dörren till alkoven blänkte solgul i det nya skenet

och vid halv jag kunde följa ådringsnätet

på den gamla klaffen,

starkt belyst,

ett kvistöga som blinkade, nyss väckt.

Jag gjorde om igen en gammal upptäckt.

Jorden rör sig.

Jag sa´ ju det, han talte sanning-

Galileo Galilei.

Vardags 73 Vintertid

I natt vi låg helt vakna, ma chère och jag,

väntande i sängen vår på Vintertidens dubbla timme.

När uret slagit NU,

vi firade med Assamte och Forsbergsskorpa.

--

Jag hade före läggdags "kollat läget" utomhus och fann då,

en liten trädgårdsfällstol under körsbärsträden

och genast ställt TILLBAKA den i skjulet.

Jag törs knappt tänka tanken -

vad hade hänt om inte....?

Vardags 72 "532"

Likt en gång Alf Hambe, musikern,

vi har en gammal elvamannualig orgel stående,

dock ej på vinden, men väl i uthusboden vår.

Vid prövospel idag av husets organist, (ma chère),

konsert, succé direkt,

då nu i sena höstens tid,

tonerna från psalmen fem tre två

-"Den blomstertid..."-

flöt ut bland alla plast och pappkartonger

med sitt innehåll av - "man kan aldrig veta",

genom öppen dörr och täckte strax oktoberdagens

rostanlupna träd och marker

med sina ljuva löften.

Och så kom barnen springande

och vinkade med vårterminsbetygen.

Vardags 71 Exit Warhola

Vid besök på Örnsköldsviks Museum, någon klarhet kunde inte bringas

om sanningen bak bild (Vardags 62) där Nalle ligger (tydligt bakfull),

på en av Andy Warhols röda soffor i ateljén, the Factory,

och med en Henry Dargermålning? strax bredvid.

Nu har A. W. dragit sina färder, kanske återvänder han till Pittsburgh,

eller slår ihop sig med en annan Warholtur, många är de,

som ständigt sveper runt vår jord.

Dessa sakers tillstånd inger inre oro.

Den mest bekymrade i vår familj,

är inte Nalle, utan jag,

som aldrig fick nå´t svar om Nallefotots sanningshalt.

Hela sommarn har han "legat lågt", den gode Nalle

och vid de samtal som vi haft,

intet haver språkats om Warholfotot hans

och Nalles vistelse i ateljén the Factory.

Vi får så leva vidare,

men utan röjandet av hemligheten:

Hur kunde Henry Dargers målning

finnas med på fotot från the Factory?

En målning - ännu inte skapad av dess konstnär.

Nog sutte någon rad av Frank O´Hara (1926-1966)

ganska bra i detta sammanhang:

----------

Ljus klarhet avokadosallad på morgonen

efter allt hemskt jag gjort är det fantastiskt

att finna förlåtelse och kärlek, inte ens förlåtelse

eftersom gjort är gjort och förlåtelse inte är kärlek

och kärlek är kärlek komma vad som komma vill

fast allt kan bli irriterande trist och umbärligt

(som man inbillar sig) men inte direkt av kärlek

fastän man känner sig avlägsen

redan ett kvarter därifrån förändrar

dess blotta närvaro allting som när kemikalier droppas på ett papper

och alla tankar upplöses i en förunderligt tyst extas

jag är inte säker på någonting annat än detta, som andetagen intensifierar

Vardags 70 Jag har nästan träffat Tristan Tzara

När jag någon gång befinner mig bland gamla konstkollegor

och vi diskuterar gångna tiders ismer,

jag blir ibland omkull och förbisprungen.

Om så känns, jag tar rätt snabbt till kniven,

mumlar halvhögt ( men för alla hörbart )

- "Jag har nästan träffat Tristan Tzara, dadaistpoeten" -

Då blir det tyst och allas blickar vänds emot mig.

Många ååh-ar likt en avundssuck och hela min person studeras noga,

hållning, kläder, vikt och allmän status.

--------------------------

Då berättar jag historien om Cabaret Voltaire, där Dadaismen föddes

och de lyssnar girigt och förstår att även jag var nästan där i Zurich 1916.

Där fanns de allesammans: Hugo Ball, Hans Arp och Tristan Tzara,

lille Richard Huelsenbeck och Emmy Hennings.

Alla - alla!

- "Dada är ett narrspel ut ur intet - en gladiatorgest-

en avrättning av den poserande moralen" -

Så skriver Hugo Ball.

----------------------

Jag fanns i kanten, ytterkanten och året det var 1963.

Äkta engelskt te hos galleristen ( Galerie Blanche ) Gustaf Engwall.

Min tebordsdam var konstnärinnan och poeten Greta Knutson,

vacker, vänlig och vital, född 99 och gift med

Tristan Tzara mellan 1925-1938.

Vi talade om Tristan, surrealism, DADA och kubism

OCH

löste även några av de mindre gåtorna i världen.

Vi skiljdes åt som gamla vänner -

som om vi båda nästan träffats första gång på

Cabaret Voltaire.

--------------------

Och de säger alla: Du som levt så länge Åke, berätta mer för oss!

-----------------

Månfiske av Greta Knutson:

-------------

Personen som sitter framåtböjd på bänken är inte du. Handen som vilar på ett främmande knä är inte din, ditt ansikte är inte ditt. På hjärtats varje slag borde ett annat följa: vissheten levde ännu, gräset fruktade ännu ingenting. Snart skulle du ropa på mig, mina steg skulle möta dina i den levande sanden. Sångerna skulle komma och försvinna spårlöst. Varje föremål såg på oss med barnsliga ögon, det var innan rädslan föddes. Nu brinner bergen och jag är ett skövlat land.

-------------------------

Ur Tristan Tzaras Phases:

-----------------------

jag har krossat tingens vinter

skakat ner fruktträdets skratt

speglarna bär öppen sköld

ingen eld skrämmer oss mer

--------

Vardags 69 Av dagg är världen

För att stärka poesíens kraft i hemmet,

vi fick för några år se´n,

av vår dotter,

en liten låda fylld med magiska magneter,

bokstäver och ord att användas vid skapandet

av lyriska signaler på vår kylskåpsdörr.

Vi fann att haikus skulle passa,

små korta dikter, tre rader blott

och 5-7-5 i stavelseanpassning.

En bra idé att pröva.

Vi började med lån;

en haiku skriven av vår vän herr Issa (1763-1827)

------------

Av dagg är världen

och förblir alltid av dagg

- och ändå - ändå -

--------------

Nu efteråt det står helt klart,

vi gjorde fel som valde vers av Issa.

Han var för svår, för komplicerad mitt i enkelheten

och gav oss båda svåra skrivkrampssmärtor.

Vi stod stilla, tysta framför kylskåpsdörren

medan mjölken surnade

och ostens yta överdrogs av mögelsvampar.

Vi blev helt utan mat i flera dagar

och våra magar knorrade.

Till slut vi fann på råd,

som dock knappast stärker kraften

av vår poesi i hemmet.

Vi täckte över Issa med en vitlapp och skrev

"you are my angel"

på himmelen där ovan,

öppnade vårt skåp

och åt oss så ordentligt mätta.

Tog så bort vår Issalapp

och hörde våra magars tackknorr.

För samvets skull,

jag smyger in ännu en Issa:

Visst återspeglar

även trollsländans öga

de fjärran bergen.

Vardags 68 Medan värmen varar

Låt oss medan sommarvärmen ännu varar, svalka oss i kalla operadödens närhet, med hjälp av Henry Purcell (1659-1695)."The cold song" kan höras uti operan King Arthur. I dagsversionen makalöst iscensatt av Le Concert Spirituel får vi bevittna några sista frysande minuter.

Vardags 67 Vad skulle Goethe ha sagt?

Vardags 66 Det blå

Sen sommarkväll på bron

andning lindring

himlens blå dämpat

ljuset underifrån

Vardags 65 Sjuttiofjärde rymningen!

När jag i morse åter kunde fånga nattens rymling ur min samling "Huntingbugs"

for min tanke först till ungdoms övermod, kan själv, jag klarar mig och ingen tar mig.

Steg två blev givet Ikaros och himlastormning och det tredje,

stampet ned på jord igen med Werner Aspenströms protest:

-"Ikaros och gossen Gråsten"-

stilla framförd, men med stenens tyngd i varje rad.

----------------

Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros

önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,

Gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.

Jag talar också på en grästuvas vägnar

som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar

önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,

den nedåtvända själen, konsten att stanna

och att äga tyngd - såsom gossen Gråsten

eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,

som glanslöst men evigt grönskar.

Vardags 64 Emily och Elmer

I mina hyllor står poeterna i alfabetisk ordning,

samlade i bokform trängs de med varandra,

men hur de trivs tillsammans och med bokhyllslivet,

därom vet jag intet, men man kan ju alltid undra.

( För några år se´n hände det att Aspenström, han Werner,

ropade en natt ifrån en deckarhylla i vårt sovrum,

och jag fick rycka ut till räddning, Vardags 8.)

Två tvångsplacerade av högsta klass är Emily och Elmer.

Emily Dickinson 1830-1886

och

Elmer Diktonius 1896-1961.

Jag undrar vad de tänker om varandra?

De har varit närmsta grannar nu i över tjugo år.

Stått pärm vid pärm s´en 1987.

Jag gjorde "bibelprovet" häromdagen,

satte tummen rakt i magen på dem båda

och ställde dem med naken text emot varandra,

blad mot blad.

Emily med röda kinder,

Elmer D helt barsk, men glimt i ögat.

--------------------

That Love is all there is,

Is all we know of Love;

It is enough, the freight should be

Proportioned to the groove.

--------------------

En sommarkrans -

men ej rabattens blomster.

Blott vad en vägkant gav

och dikesrenen skänkte,

och skuggan pressat fram,

ur sanka marker sjöd

på måfå ; oförhappandes;

orimligt slösande.

Där dansar fattigdom

och dignar ynkedomens bord av sommarintets-alltets

trolleri.

-----------------------

En somrig hälsning mellan Grankulla och Amherst.

Jag låter dem stå kvar på hyllan i tron de kanske trivs?

Jag slutar därmed detta "brev" helt Dickinsonskt:

-"Are you reading and well?"-

Vardags 63 Skål!

I morse på min lördagstidningshämtningsrunda,

jag lade märke till vid backens "knix",

det sipprade av vatten mellan grusets korn,

trots himmel blå och somrig värme.

En tanke slog mig, kanske även vi?

Allt handlar ju om vatten.

Hör här:

-----

Vår nye sekretär i Svenska Mejan, Peter Englund, Bodenpojk,

som gör historisk resa genom livet,

skrev för någon tid se´n

om det vatten som de dricker hemmavid i Rasbo,

Uppsala är närm´sta stad.

De har egen brunn, djupt borrad ned i berget

och ville gärna veta kvalitén på vattnet.

Skickade så prov och fick till svar:

-Vattnet ditt är mycket tjänligt,

dock finns där något salt.-

Familjen Englund dricker nume´r

sitt vatten ur de fina glasen av kristall,

ty det har visat sig att under Rasbo,

i bergakungastora salar

finns vatten från det gamla Litorinahavet,

vars vågor krusades av vindarna för åtta tusen år se´n.

När det är så beställt, då tar man fram kristallen.

---

Men hur med sipprandet på vägen upp mot tidningslådan?

Vid provsmak något salt, men inget Litorinahav i sikte.

Dock en klassisk plaskig haiku som ett avslut;

Vännen Basho plitade:

------

Den gamla dammen!

Men plötsligt rämnar vattnet

av en grodas plask -

Vardags 62 Andy Warhol möter Nalle - bekanta sedan länge?

En mycket tidig morgon för någon vecka sedan

kom min gamle vän och Blogghjälp Nalle,

krypande i sängen.

Han tycktes upprörd, brummade och skrek:

"Andy kommer, Andy kommer!"

Han hade läst i ÖA, 7 och flera andra blad

att Örnsköldsviks Konsthall och Museum

skall visa två och sextio stycken Andy Warholbilder denna sommar

med vernissage i dag!

Och nu hans önskan var att låta mig se gamla foton,

och övertyga mig om Nalles "rörlighet" i konstnärsvärlden.

Ovan syns den första bilden, tagen efter partynatt hos AW

på the Silver Factory.

Han ser ganska sliten ut den gode Nalle,

ögat rött av vaket kanske, eller?

Han vilar trötta kroppen sin på Andys röda soffa.

Till vänster syns en del av målning,

som utan tvekan skapats utav Henry Darger,

vilket gör tydningen av bilden ganska brydsam.

I förgrunden, till höger, är den Brillobox placerad

som senare blev tillförd mina samlingar av Warholkonst?

Och Marilyn förstås, är givet med på bilden.

När är fotot taget? Vilket år?

Nalles svar på frågan blir ett mummel bara, känsligt kanske?

Detta måste snarast redas ut.

Jag låter Nalle följa med mig till Museet,

och kanske där vi finner lösningen,

med hjälp av personalens stora konstkunskap.

Vi väntar några dagar, dagens vernissage lär inte

lämna nå´n expertperson helt lös och ledig

att lyssna på de frågor

jag och Nalle har att ställa.

Vi kommer åter.

Vardags 61 Proustprat i bubblan

Ill. Stephane Heuet

Man kan undra mycket över,

vad gamle Prousten hade sagt,

om han en dag på sängen,

i det korkbeklädda rummet blivit presenterad med sitt livsverk

-"På spaning - - - "

tryckt och framställt som en bok med bubbelprat.

Den som nu återskapar flydda tider med bildens hjälp och textballong

är fransmannen Stephane Heuet.

Det lilla naggande förlaget Agerings i Höör

gör nu försök lancera SerieProust i Sverige.

Klassisk översättningstopp av Gunnel Vallquist.

Vi måste tro de orkar ,

Heuet och Viktor Agering att bilda-bubbla

alla trea, nolla, nolla, nolla sidor som det tog Proust

att spana efter tid som flytt.

Vardags 60 En mycket gammal krukväxt

I ateljén jag har en mycket gammal krukväxt,

som i sin ungdom levde ganska tryggt i barnens rum,

men plötsligt skrämdes halvt ihjäl,

måhända av en Mårra eller Måns.

Den har nu åter funnit ro och skrumpnar sakta samman

och jag känner frändskap med dess förvandlingar i färg och form.

Vi pladdrar planlöst med varandra,

likt två Winnies väntande.

Nu ett Piccoral av Samuel Beckett

Tolkning: Magnus Hedlund:

tänk om detta

en dag detta

en vacker dag

tänk dig

om en dag

en vacker dag detta

tog slut

tänk

Vardags 59 Viktig händelse i världen

Vid denna tid på året då solen ensam sköter uppvärmning av huset,

jag brukar byta kökets gamla middagsslummersoffa

mot en ännu äldre, stående på glasverandan,

vilken av klimatskäl icke används under noll och minusperioden.

Denna soffas lock är något kortare än kökets dito

och jag kan tänka mig, jag liknar mest en kraftig fällkniv,

(måhända som en schweizisk sådan)

med alla bladen böjda hit och dit,

med mejslar, petare och sylar, prylar både här och där.

Nåväl, jag sover gott ändå och vaknade i går till ljudet av en häst i skritt?

Nej, hästars gångart vet jag inget om och håller därför tyst,

men hovljud hördes i mitt huvud och höll sig envist kvar mest hela kvällen lång.

Idag jag fick förklaring, det var en försignal från en god vän (också han en Åke)

som klippt notis ur bladet Ny Teknik och skickat det per post.

Där skrives om att allas vår prinsessas alla hästar

skall skos med nya blanka bröllopsskor till Dagen.

Kanske för att icke halka på den dåligt underhållna bron Norrbro,

eller blot til lyst att ses som blänk i alla rojalisters ögon,

när ockelbon och sessan så sakta dras förbi i hästförspända gyllenvagnen.

När bröllopsdag så ändad är, och natten bryter in,

då

stundar prinsentest med ärta i slottsgemakets mörker

och om han klagar ockelbon, vid morgonrodnads ankomst

över fasorna på tjocka nattmadrassen,

då är han äkta prins minsann!

Ack ja, man roar sig i ungdoms dagar

och ej ett knyst idag ifrån Sudan.

Vardags 58 En liten konst på rullgardin

Jag skapade med solens hjälp en skugg-vonSchantz

i morse på vår sovrumsrullgardin.

Den blev bra och helt i Philips anda.

Philip von Schantz ( 1928 -1998 ) var ju annars mera känd för sina

många minutiösa målningar med målarduken

fylld av vinbärs- blåbärs- lingonhögar + potatisar i mängd.

Som en liten Philipshyllning,

jag lade blåbärssylt på frukostfilen och saluterade med skeden.

Vardags 57 "Friskvårdskuren"

Jag bor vid Höga kusten, längst österut i landet,

och givet heter länet Västernorrland.

Det är ett skötsamt län på flera sätt,

men det råder inom Landstinget en ekonomisk stiltje,

nästan tomt i alla lådor.

Det krisar svårt i sjukvårdssektorn - färre personal, men lika många sjuka.

Därför satsas hårt på egen friskvård.

Utanför vårt sjukhus här i stan, det står en prydlig glaskur, försedd med skylten

RÖKPLATS.

Där samlas de, suicidalerna, med sina fula fimpar.

Ibland syns hånargänget runt den lilla kuren (buren).

Det ropas "bu och bä" och "att du törs" och andra hårda ord.

Inget tycks dock bita på dem, de böjer sig,

men suger girigt vidare.

Jag frågar blott och känner hjärtat bulta hårt av upprördhet:

"Är detta egen friskvård?"

Eller har jag fattat bak om hela foten?