Klockan åtta nollsex nu i morse,
solens första strålar genom österfönstret
träffade vårt sovrums gröna vilsamma Ulrikavägg,
men jag låg kvar i sängen gonande
och fem minuter före halvslag nio
dörren till alkoven blänkte solgul i det nya skenet
och vid halv jag kunde följa ådringsnätet
på den gamla klaffen,
starkt belyst,
ett kvistöga som blinkade, nyss väckt.
Jag gjorde om igen en gammal upptäckt.
Jorden rör sig.
Jag sa´ ju det, han talte sanning-
Galileo Galilei.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar