Under gårdagspromenaden, bortom Cajsas och Carl-Axels marker,
vi gjorde upptäckter av ganska märkligt slag.
strax intill stigen som vi följde genom gammelskogen,
rann en marslikt porlande novemberbäck.
Jag tog en bild av "porlet", vred mig runt och knäppte en gång till,
ty där stod vitterfolkets stubbhus mitt framför mina ögon
och jag hann trycka till igen innan fyra vittra blixtsnabbt lämnade "balkongen."
Vi stannade en stund vid stubben, undrande, vad sker?
Det hördes som ett upprört mummel inifrån, men plötsligt,
mitt i mumlandet, vi hörde Astrid Lindgren skratta.
Vi log tveksamt mot varandra och vände våra steg mot hemmet.
Frågan kvarstod:
"Vaffer gör di på dette viset?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar