Efter söndagsförmiddagens huvudäventyr,
jag trappat ned betydligt och mest ägnat mig åt mat
och smältning av densamma, vilken ju försiggår
i kroppens mellersta och nedre delar,
men klockan noll fem trettiofem i morse
blev det dock verksamhet längst ned i botten,
det vill säga mina fötter gav sig ut i svarta natten,
åtföljda av kropp, där toppen var med ledljuslys försedd,
något av en gloria för tidig timmes skull,
för att vid vägen (60 meter) ur brevlådsdjupet
fiska ortsbladet + DN
(några rader till och jag hade kanske slagit
Marcel Proust i meningslängd)
--
Nåväl, tre meter bort stod stillastirrande två rådjur,
vilka uppenbart förlorat alla grepp om tid och rum.
Ljudet från tre aspars vinterskott skrämde dem på flykt.
-------
-Vinterträd,
sköra, deras stillhet
såg jag, såg ej
som ung.-
Bo Carpelan
-------
Återtåg.
I kökets värme världen breder ut sig över tidningsbladen.
Anings ljus i öster.
Hej!Det är alltid lika roligt att ta del av dina tankar. Läste om er promenad längs "Björnstigen" (som mamma kallar den)och upptäckten. Jag har också fått syn på den stubben och blev lika förvånad. Det är roligt med annorlunda installationer! Jag hoppas vi ses snart. Sköt om er! /Åsa
SvaraRadera