Vardags 82 Vid blotta tanken

Om man skall ge sig ut på promenad i eget huvud,

det gäller vara rustad på ett riktigt sätt.

Tjocka luvan är ett måste, för att något minska draget mellan öronen,

och den blåst som stundvis känns, som kom den från ett gammalt trepaneringshål,

särskilt nu på äldre da´r, då håret börjat glesna.

En liten matsäck bör man ha, gärna fylld med gamla diktcitat, för övnings skull +

ett och annat rim.

Detta kompletteras automatiskt, (har jag märkt på sistone)

med aktuell desorienteringskarta.

Behöver ICKE köpas, finns vid blotta tanken.

Den är ett färgglatt tryck, i olika partier delad,

liknar mest ett styckningsschema över grisar.

--

Vid starten nu i morse, söndag,

jag hamnade på stunden i en mörkgrå baktanksgränd,

kände mig rätt skamsen och fick börja om på nytt.

Jag valde vindlingen till vänster, där jag tycktes skymta

en något ljusare nyans i allt det mörkgrårosa,

men,

desorienteringskartan fyllde sin funktion och jag gled ned

i diket mellan hjärnans båda halvor,

men lyckades trots allt med mycken tankemöda

åter ta mig upp och nådde strax en hjärnvägsövergång

där varningsklockor klämtade och ilsket röda lampor blinkade.

Räds ej du tankens riddare!

Som alltid nyfiken och envis jag klev över.

Denna gång gick allting bra och jag märkte strax

jag hade hamnat uti hjärnans högerhalva.

Eftersom jag varit konstnär nästan hela livet,

jag tänkte kontrollera läget där i denna del,

där skapandet ju sägs husera.

Först jag tyckte det var tomt och tyst,

men märkte så en viss aktivitet.

Inte brus och slammer, jäkt och övertid, men ändå,

en viss rörlighet som gladde mig.

--

Jag kände mig rätt nöjd med färden, trots tankspriddhet och trötthet

och försökte därför återvända "hemåt".

Lilla Hjärnan strax bredvid blev räddningen,

där kändes tryggt och hemmalikt.

Här hos oss i minivärlden, där det mesta förefaller smått och enkelt

jag brukar enbart lilla hjärnan. (Cerebellum, vilket vackert namn!)

Det känns lugnast så och inte alltför pretentiöst.

Ibland förstås jag släpper loss och kopplar på Reptilen!

--

Nu när jag återvänt till hemmahamnens blanka yta,

jag har för avsikt släcka ned. Vi måste alla elkraftspara.

--

Lämpligt nog skrev Alf Henrikson om hjärnans strömåtgång

för många år se´n:

-------------

"Hjärnan spelar sina

spratt

med en effekt av 20 watt.

Möjligen den spritter då

och då

med en effekt av 22."