Vi lekte "känna igen" i natt ma chère och jag - i sängen.
Denna leken kommer snabbt när sömnen uteblir.
I hopp om lämplig vaggmusik för våra öron,
P2-nattens toner smekte oss, men när man inte lyckas att bli fångad ,
av varken Hypnos eller Morfeus,
trots allt ljudligt örongodis,
då gäller "känna igen" - vadheterstycketleken.
Mitt i natten är det endast radions Vassilis Bolonassos
som för oss hedersgäster talar om vad stycket heter
och den rätte sättaren av tonerna.
--
Dimman ligger tät i skallen klockan nolltvåfemton
och varken Mozarts eller Schuberts toner är sig lika.
Vi trodde att vi nådde Mozart ganska snabbt
med nattmått mätt,
men när Vassilis kom med svaret,
det var givet Schubert,
men jag blev ändå nästan glad för missen -
tog ned Tranströmer från hyllan - läste:
-----------
------------
........."han som får en flod att strömma genom ett nålsöga
är en tjock yngre herre från Wien, av vännerna kallad "Svampen", som sov
med glasögonen på
och ställde sig punktligt vid skrivpulpeten om morgonen.
Varvid notskriftens underbara tusenfotingar satte sig i rörelse."
------
Ur Schubertiana av Tomas Tranströmer
---
Efter detta kommer Hypnos snabbt
och Morfeus kryddar så vår sömn med dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar