Vardags 77 Gulnade sköna minnen

Med gårdagskvittret ännu ljudande i öronen,

jag gav mig ut att jaga ännu flera fågelböcker,

men hade ingen lycka med mig.

I stället föll en liten tunn och mager finlandssvensk i golvet

ur en ateljébokhylla.

Till namnet väl bekant för mig se´n ungdoms dagar,

Thomas Warburton (f. 1918)

Jag och kamrat Gunnar gav oss nittonfyrtiosju i kamp

med James Joyce´s Odysseus, som TW översatt helt mästerligt.

Det blev ett oförglömligt dygn i Dublin, som räckte halva året,

med Stephen, Leopold och Molly.

Tre år senare smög vi själva runt och spejade i Dublins gränder.

--------------

Men - nu låg han där på golvet Thomas W. Parken heter boken,

En hembygdsbok - av trycket nittonnittionio.

Läs här en liten T. W. reflektion:

--

KVAR

Gulnade sköna minnen sopas ihop i högar

om höstarna, och den frusna marken

gömmer på ouppgrävda ekorrskatter

som ingen ägare vet att sakna.

Hågkomster slocknar med sina bärare,

upplevelser lever en dag inte upp igen.

Men sådant kan väl inte bara försvinna?

Antagligen står det tätt som gräs

på de saligas osynliga ängar

och smeker strävt de dansandes ben.