torsdag 26 augusti 2010

Vardags 69 Av dagg är världen

För att stärka poesíens kraft i hemmet,
vi fick för några år se´n,
av vår dotter,
en liten låda fylld med magiska magneter,
bokstäver och ord att användas vid skapandet
av lyriska signaler på vår kylskåpsdörr.
Vi fann att haikus skulle passa,
små korta dikter, tre rader blott
och 5-7-5 i stavelseanpassning.
En bra idé att pröva.
Vi började med lån;
en haiku skriven av vår vän herr Issa (1763-1827)
------------
Av dagg är världen
och förblir alltid av dagg
- och ändå - ändå -
--------------
Nu efteråt det står helt klart,
vi gjorde fel som valde vers av Issa.
Han var för svår, för komplicerad mitt i enkelheten
och gav oss båda svåra skrivkrampssmärtor.
Vi stod stilla, tysta framför kylskåpsdörren
medan mjölken surnade
och ostens yta överdrogs av mögelsvampar.
Vi blev helt utan mat i flera dagar
och våra magar knorrade.
Till slut vi fann på råd,
som dock knappast stärker kraften
av vår poesi i hemmet.
Vi täckte över Issa med en vitlapp och skrev
"you are my angel"
på himmelen där ovan,
öppnade vårt skåp
och åt oss så ordentligt mätta.
Tog så bort vår Issalapp
och hörde våra magars tackknorr.
För samvets skull,
jag smyger in ännu en Issa:
Visst återspeglar
även trollsländans öga
de fjärran bergen.

söndag 15 augusti 2010

Vardags 68 Medan värmen varar






Låt oss medan sommarvärmen ännu varar, svalka oss i kalla operadödens närhet, med hjälp av Henry Purcell (1659-1695)."The cold song" kan höras uti operan King Arthur. I dagsversionen makalöst iscensatt av Le Concert Spirituel får vi bevittna några sista frysande minuter.

lördag 7 augusti 2010

Vardags 66 Det blå





Sen sommarkväll på bron
andning lindring
himlens blå dämpat
ljuset underifrån

fredag 6 augusti 2010

Vardags 65 Sjuttiofjärde rymningen!



När jag i morse åter kunde fånga nattens rymling ur min samling "Huntingbugs"
for min tanke först till ungdoms övermod, kan själv, jag klarar mig och ingen tar mig.
Steg två blev givet Ikaros och himlastormning och det tredje,
stampet ned på jord igen med Werner Aspenströms protest:
-"Ikaros och gossen Gråsten"-
stilla framförd, men med stenens tyngd i varje rad.
----------------
Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
Gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.
Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd - såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,
som glanslöst men evigt grönskar.