När jag i morse åter kunde fånga nattens rymling ur min samling "Huntingbugs"
for min tanke först till ungdoms övermod, kan själv, jag klarar mig och ingen tar mig.
Steg två blev givet Ikaros och himlastormning och det tredje,
stampet ned på jord igen med Werner Aspenströms protest:
-"Ikaros och gossen Gråsten"-
stilla framförd, men med stenens tyngd i varje rad.
----------------
Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
Gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.
Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd - såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,
som glanslöst men evigt grönskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar