I morse på min lördagstidningshämtningsrunda,
jag lade märke till vid backens "knix",
det sipprade av vatten mellan grusets korn,
trots himmel blå och somrig värme.
En tanke slog mig, kanske även vi?
Allt handlar ju om vatten.
Hör här:
-----
Vår nye sekretär i Svenska Mejan, Peter Englund, Bodenpojk,
som gör historisk resa genom livet,
skrev för någon tid se´n
om det vatten som de dricker hemmavid i Rasbo,
Uppsala är närm´sta stad.
De har egen brunn, djupt borrad ned i berget
och ville gärna veta kvalitén på vattnet.
Skickade så prov och fick till svar:
-Vattnet ditt är mycket tjänligt,
dock finns där något salt.-
Familjen Englund dricker nume´r
sitt vatten ur de fina glasen av kristall,
ty det har visat sig att under Rasbo,
i bergakungastora salar
finns vatten från det gamla Litorinahavet,
vars vågor krusades av vindarna för åtta tusen år se´n.
När det är så beställt, då tar man fram kristallen.
---
Men hur med sipprandet på vägen upp mot tidningslådan?
Vid provsmak något salt, men inget Litorinahav i sikte.
Dock en klassisk plaskig haiku som ett avslut;
Vännen Basho plitade:
------
Den gamla dammen!
Men plötsligt rämnar vattnet
av en grodas plask -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar