OM ODLANDET AV JULGRANAR.
Det finns ett flertal inställningar till julen
av vilka vi här kan bortse från några:
den sociala, den förslöade, den klart kommersiella,
Den stimmiga (med krogarna öppna till midnatt),
och den barnsliga - som inte finns hos barnet
i vars ögon ljuset är en stjärna, och den förgyllda
ängeln med sina utbredda vingar i trädets topp
inte bara är en prydnad utan en ängel.
Barnet förundrar sig över julgranen:
låt det leva kvar i en anda av förundran
över högtiden som händelse, aldrig förevändning;
så att den glittrande hänförelsen, häpnaden
över den julgran som först rotar sig i minnet,
så att överraskningarna, förtjusningen över nya ägodelar
(alla med sin speciella och eggande doft),
väntandet på gåsen eller kalkonen
och den väntade rysningen när den bärs in,
så att vördnaden och munterheten
inte må tappas bort i en senare erfarenhet,
i den trista invandheten, tröttheten, ledan,
vetskapen om döden, medvetandet om misslyckandet,
eller i konvertitens fromhet
som kan fläckas av en självgodhet
misshaglig för Gud och vanvördig mot barnen
(och här minns jag också med tacksamhet
Sankta Lucia, hennes lovsång och lågande krona)
så att innan slutet, den åttionde julen
(med "den åttionde" menas den överhuvud sista)
de sammanlagda minnena av denna årliga upplevelse
må samla sig till en stor glädje,
vilken även skall vara en stor fruktan, som den gången
då bävan föll över dem alla:
därför att begynnelsen skall minna oss om änden
och den första tillkommelsen om den andra.
-----
T.S. Eliot 1954
Översättning: Erik Lindegren
-----
Nå´nting att tänka på när den Nobelska
dagen rinner undan,
med fest och glam och tutet av trumpeter!
Och Julen står för dörren!
År 1948 fick Eliot - Priset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar