Nu i vinterns mörker nära Jul, är rättan tid studera änglars liv och leverne.
För att få helt fri sikt jag pulsar ner strax bortom rundbänken vid Stortall´n.
Jag märker strax det verkar vara rusningstid.
En stjärnklar himmel bjuder mängder av keruber och serafer,
svävande i det starka ljuset ifrån Tronen.
Och där, i riktningen mot E 4,
en skyddsängel på snabba vingar i angeläget ärende.
En skara små, små änglar ur någon av de lägre chori,
sveper som en myggsvärm runt mitt huvud.
--
Till min glädje inga onda änglar trafikerar pällen denna natt.
Jag tar till kikare, men ser varken Samael eller Beelzebub.
--
Likt skalden Folke Isaksson, jag har en önskan att en gång
på min vandring genom mörka skogen,
som ju är många år och dagar djup,
i en glänta finna en vingpenna
ifrån en fallen ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar