Hos oss i Stenberg, det blev en liten säker Valborgseld i denna helg.
Vid vindens öppenspis, med galler uppställt, som ett skydd mot
gnist och sprättor, vi njöt vårt kvällstehonungsvatten
med äkta Forsbergsskorpa övertäckt med
S:t Aigur och flädermarmelad -
en fest för valborgshemmafirarna och deras läckergommar.
Sedan skorpan tuggats väl och svalts,
det blev dags för själslig spis.
Koreografen Wayne McGregor lockade från en kanal på TV
och isdansVM från en annan.
Vi snuttade en stund på båda, men åldern slog då till,
vi blev helt matta efter alla hopp på scen och halk på is.
Vi ordnade i stället, med datorns hjälp, en webbkonsert,
med några favoritartister:
Cecilia Bartoli, Peter Mattei, Ann Sofi von Otter och Bryn Terfel
+
en gossopran med änglaröst och vingar nästan synliga, som sjöng
"Ombra mai fù" (Aldrig någon skugga funnits) av G F Händel.
Och gårdagsskuggan - hur med den?
-----
Ur Bön om barnsligt beskydd
av
Arne Törnqvist:
----
Inte mer än människa
önskar jag att någon lite mer än människa
ville gripa min hand
(såsom en gång skedde)
Men närmar sig en ängel
är krypskyttarna genast där
och vingskjuter den.
---------------------
Vi sov ganska gott trots raketskottlossningssmällar över
Öfjärdsvattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar