Efter att ha sågat, jobbat hårt i flera timmar bland
körsbärssnårets alla grenar, jag bevisat för mig själv
att jag tillfullo behärskar arboristikens konst,
och börjar därför att studera förgreningsmönstren
bland de gamla körsbärsträden.
Är bladställningen spiralisk - skiftesvis, eller kanske motsatt,
hur är dominansen, är den månne apikal,
eller är det kort och långskott?
Frågorna är många och trädens gåta olösbar.
--
En dikt om den apikala? björken
av Folke Isaksson:
--
Björken, danserskan med det ljusa håret
Lättsinniga blad, en nästan genomskinlig
klänning över den vita kroppen
Om våren en violett sky kring de svarta kvistarna,
det svidande riset, viskorna som vispar upp
en snöstorm på förstukvisten
Savens glasklara elixir
Nävern fräsande, med het låga,
veden tät, årsringarna hoppressade under starkt tryck
Ylandet i kakelugnsluckan, en jämmer
från de brinnande fibrerna men sedan,
när motspänstigheten besegrats, en moderlig värme.
Efter diverse krumbukter vid sidan om tangentbord och bildskärm återvänder jag i kväll till dina utsvävningar på bloggen. De här sista två alsterna värmde gott så här i höstmörkret, särskilt när tiden dessutom varit vinterförklarad sedan i natt.
SvaraRaderaLåt oss yla i kapp med kakelungsluckan kommande helg. Då finns vi på Vike.
vännen Stig
Från Stockholmstraktens horisont sökte jag ånyo efter verbal förnyelse, och var skall man annars söka annat än på den Lagerborgska bloggen?
SvaraRadera"En dikt om den apikala? björken."
Vad fan kan det där apikala betyda?
Förstås har jag fått ett nytt ord mig tillsänt den här interstallitära vägen.
Åke! Varmt tack igen.
Uppifrån och ner!
Vännen Stig