Jag kan snubbla, kliva fel och ramla för att inte trampa
på en myra, bagge eller annat litet djur,
men mot alla myggor är jag skoningslös.
Då slår jag för att döda.
Denna sommar här i höga Norden,
verkar att bli fylld av många myggors dans och vinande.
Tro inte att det dröjer länge tills du får årets första myggbett.
Du blinkar några gånger och så står du där i svärmen,
eller ännu bättre, du ligger i din säng
och väntar på den ljuva sömnen - då!
-
Olaus Magnus, biskopen som flydde ifrån
Gustav Vasas protestanter till det katolska Rom,
för att få verka fritt, skrev i sin landsflykt den mäktiga
"Historia om de nordiska folken."
Och-där läser vi i boken nummer 22, kapitel 5
om våra myggors liv och leverne i den höga nord
och hur att bekämpa dem:
"I Nordens aflägsnaste trakter är man,
så till lands som på vattnet, högeligen besvärad av stora myggor,
i synnerhet av deras stygn och odrägliga pipande,
när man nödgas sofva i den ljusa dagen, som där ständigt
både natt och dag är rådande."
Men - nu slår vi till!
"För att undgå denna plåga nyttja nordborna malört,
som de dränka i ättika och sedan torka och röka,
att myggorna när de känna den fräna lukten däraf,
måtte fly sin kos."
Eller?
"Alla mygg förgås emellertid fort,
när den bistra nordan börjar blåsa."
Månne har jag slagit för hårt,
för vad vore väl en sommarkväll i norden
utan alla myggors dans och vinande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar