Tidig morgonstund med te på förstubron - assam, assam, höga höjders dryck, som varsamt väcker mina sinnen.På det ännu späda gräset ärlan vippar,åter hemma ifrån vintervistet i Egypti land. Han heter Amenhotep, men vet inte om det själv, jag har givit honom namnet, ty Björn och Ulla, talgoxparet, fasta boende i byn, torde annars mobba honom kraftigt, om det blev allmänt känt.
För att inte låta vårnaturen helt ta över med sin fågelsång och aktivliv, jag har med på bron, ett gammalt kap från ungdoms dagar - Shakespeare Klenodium benämnt. En antologi och uppslagsbok, där man kan plocka kända rader ur vår väns från Stratford verk - att kasta ut i lämpligt sällskapsliv,om sådant finnes. -"Då blodet kokar, lånar själen friskt åt tungan dyra eder."- Hamlet I:3
En ganska nött och skavd,men ändå vacker bok, med några hieroglyfer blyertstecknade på insidan av pärmen? Boken köptes på Rönnells en gång på världen, vill jag minnas.
Jag köper gärna redan lästa böcker, på antikvariat och loppisställen. Ganska ofta får jag då, förutom bok och bokens innehåll, signaler, tecken från dess förre ägare. Det kan röra sig om under - överstrykningar, utrops- frågetecken eller meddelanden av mera svårtytt slag.
När jag var ung och grön, för bra nog många år se´n och reste runt Europa, jag köpte på ett antikvariat i London, två böcker att ha med vidare på färden. Den ena var en snyftig klassiker, med kärlek, hat och hämnd. En ryslig soppa, var mitt tycke då, om Emily Bronte´s - Wuthering heights - Boken fylld av röda utropstecken! Hon finns ännu kvar i hyllan, svårt trängd emellan Invasion på Mars av Ray Bradbury och Pesten av Albert Camus. Är det troligt att de tre någonsin kan finna ämne för ett samtal? Jag tror Miss Bronte håller tyst och kryper samman, rodnande.
Nåväl - bok nummer två i London var Shakespeare´s Sonnets. Ett lämpligt verk att läsa, för en yngre man, innan tiden härjat alltför mycket uti kropp och själ.
Shakespeare följde mig på turen och när han kom till Island, sjösjuk efter båtresan från Leith i Scotland, han rymde, blev stulen eller tappad, finns ej mer, dock kvar i sinnevärlden och jag minns med välbehag det uppslag, där någon tidigare engelsk ägare, gjort skrivningar med en piktur, så skön, så rund, att jag ännu kallar fram var bokstav i mitt huvud. Hur löd då texten, var den en kommentar till Shakespeare´s rader i sonetten? Kanske läsaren var själv poet, med drömmen om att någon gång se sina födslovåndors barn i tryck - och nu? Nej, Shakespeare´s höjder nådde aldrig dessa ord, som slingrade runt marginalen. Det visade sig vara en beskrivning, ett recept, hur man på enkelt sätt kan baka, grädda muffins till sitt tea! Men, nog finns väl mer än muffins kvar av dessa sonnets?
Jag severar nummer ett på Shakespearetoppen, den artonde sonetten i mycket njutbar tolkning av Lena R Nilsson.
-"Skall jag dig likna vid en sommardag?
Du är mer älsklig, mera vän och blid;
majs ljuva knoppar rörs av vindens tag
och alltför kort är sommarns nådatid.
Ibland är himlens öga alltför hett,
och ofta är dess gyllne anlet´glömt;
Allting skall vissna ner som skönt var klätt,
enligt naturens lag och ödet dömt.
Din sommar skall dock aldrig blomma ut
och aldrig bleknar skönheten du har,
om Döden än dig fångade till slut
finns du i mina sånger evigt kvar.
Så länge mänskor andas på vår jord
skall du få leva här i diktens ord." -
För att inte låta vårnaturen helt ta över med sin fågelsång och aktivliv, jag har med på bron, ett gammalt kap från ungdoms dagar - Shakespeare Klenodium benämnt. En antologi och uppslagsbok, där man kan plocka kända rader ur vår väns från Stratford verk - att kasta ut i lämpligt sällskapsliv,om sådant finnes. -"Då blodet kokar, lånar själen friskt åt tungan dyra eder."- Hamlet I:3
En ganska nött och skavd,men ändå vacker bok, med några hieroglyfer blyertstecknade på insidan av pärmen? Boken köptes på Rönnells en gång på världen, vill jag minnas.
Jag köper gärna redan lästa böcker, på antikvariat och loppisställen. Ganska ofta får jag då, förutom bok och bokens innehåll, signaler, tecken från dess förre ägare. Det kan röra sig om under - överstrykningar, utrops- frågetecken eller meddelanden av mera svårtytt slag.
När jag var ung och grön, för bra nog många år se´n och reste runt Europa, jag köpte på ett antikvariat i London, två böcker att ha med vidare på färden. Den ena var en snyftig klassiker, med kärlek, hat och hämnd. En ryslig soppa, var mitt tycke då, om Emily Bronte´s - Wuthering heights - Boken fylld av röda utropstecken! Hon finns ännu kvar i hyllan, svårt trängd emellan Invasion på Mars av Ray Bradbury och Pesten av Albert Camus. Är det troligt att de tre någonsin kan finna ämne för ett samtal? Jag tror Miss Bronte håller tyst och kryper samman, rodnande.
Nåväl - bok nummer två i London var Shakespeare´s Sonnets. Ett lämpligt verk att läsa, för en yngre man, innan tiden härjat alltför mycket uti kropp och själ.
Shakespeare följde mig på turen och när han kom till Island, sjösjuk efter båtresan från Leith i Scotland, han rymde, blev stulen eller tappad, finns ej mer, dock kvar i sinnevärlden och jag minns med välbehag det uppslag, där någon tidigare engelsk ägare, gjort skrivningar med en piktur, så skön, så rund, att jag ännu kallar fram var bokstav i mitt huvud. Hur löd då texten, var den en kommentar till Shakespeare´s rader i sonetten? Kanske läsaren var själv poet, med drömmen om att någon gång se sina födslovåndors barn i tryck - och nu? Nej, Shakespeare´s höjder nådde aldrig dessa ord, som slingrade runt marginalen. Det visade sig vara en beskrivning, ett recept, hur man på enkelt sätt kan baka, grädda muffins till sitt tea! Men, nog finns väl mer än muffins kvar av dessa sonnets?
Jag severar nummer ett på Shakespearetoppen, den artonde sonetten i mycket njutbar tolkning av Lena R Nilsson.
-"Skall jag dig likna vid en sommardag?
Du är mer älsklig, mera vän och blid;
majs ljuva knoppar rörs av vindens tag
och alltför kort är sommarns nådatid.
Ibland är himlens öga alltför hett,
och ofta är dess gyllne anlet´glömt;
Allting skall vissna ner som skönt var klätt,
enligt naturens lag och ödet dömt.
Din sommar skall dock aldrig blomma ut
och aldrig bleknar skönheten du har,
om Döden än dig fångade till slut
finns du i mina sånger evigt kvar.
Så länge mänskor andas på vår jord
skall du få leva här i diktens ord." -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar