Vardags 4 Ja vi elsker.....

Jag äter A-fil varje morgon, med liten, nåja, syltklick, helst vår egen svarta vinbärs, lingonsylt är inte heller dumt. Till detta, ned i djupa tallriken, en näve fiberflingor, bra för magen, jobba, jobba och ända ut i tarmarna - peristaltiken blir som ny. Nåväl, vart leder nu oss detta filmjölksmål, jo över Kölen och till Norge.
Bäst före maj den 17. stod stämplat på kartongen fil. Syttende mai - Norges egen dag, då firas "Grunnloven i Eidsvoll 17. mai 1814." Så gick tanken.
Jag minns hur vi för några år se´n, traskade i snö och yra, på Longyearbyska vägar, gator långt norr på Svalbards öar, där Nordpolen är närmsta kända plats.
17. Mai. Vi väcktes av en barnbarnsröst, sonens dotter Embla, som sjöng med ljudlig stämma: -"Jaa, vi elsker dette landet, som det stiger frem, jaa, vi elsker dette landet ...." Rent köttsligt är hon till hälften svenska, men till sinnet??! -"som det stiger frem, furet, vaerbitt over vanne, med de tusind hjem"- Jag vet hon grimaserar, drar fingrar utmed kinderna, för att om möjligt få en furet, vaerbitt uppsyn - inte lätt när man är fyra på det femte, men man må försöke, alt for Norge!
Vi går i tåget så, minus sju och vinden, tolv meter per sekund, nordväst, helt fylld av isnålssnö. Odin håller stadigt lillasysters hand - fårad är hon inte Embla, men ordentligt väderbiten. Vi firar Grunnlovsdagen.
På kvällen bläddrar jag i Gustav Rossnes bok: Norsk overvintringsfangst på Svalbard 1895 - 1940. -Fangstfelt 32 Agardhbukta 1920 - 21. En mann, Anders Qvarnström, Mässbacken, Sverige. -Fant ingen hytte på stedet (platsen) og måtte forsöke og overvintre under et båtvrak....? -
Sen kväll, ljuset viker icke.