Det är mycket nu, med böckerna. Jag stuvar om och flyttar, prövar nya möjligheter till placering och gör fynd, ibland på nya ställen. Fynd och fynd, det kan också bli, som en varm augustinatt för fem-sex år se´n.
Het och mörk är natten, jag ligger platt på rygg i sängen, lakanet ett fuktigt omslag. Jag stirrar upp i taket, ingen Hýpnos närmar sig. Så hör jag plötsligt ett svagt - Hallå - från bokhyllan i hörnet, där våra deckare huserar. Ett till - hallå, hallå!
Jag stiger upp, tänder inte lampan, smyger fram till hyllan, skymtar svagt de ganska slarvigt ställda böckerna. Hallå! Då ser jag; Mellan Bo Balderssons, Statsråd sitter kvar och Agatha Christies, Mord på ljusa dagen, den tunna, tunna Ty av Werner Aspenström. Jag hör hans röst: - Jag vore glad och tacksam om du kunde ta mig åter till lyriken. - Jag återförs till "verklighet" av hurtigt tal ur Statsrådsmunnen: . Werner, det var trevligt lära känna dig! Nu får jag dra´s med Tanten och Herr Kule ett tag till! - Kom så Werner! Jag smyger ut till ateljén, där lyriken härbärgeras. John Ashbery och Margaret Atwood ropar glatt: -Hello and welcome back, Werner! - och Aspenströmmen ler och smyger in emellan dem.
Jag sjunker ned i slitna ateljéfåtöljen, lyssnar så på sena sommarnattens ljud. Två skator knäpper, knarrar, tjattrar. Fågelsångkonserterna har tystnat, nu väntar enbart skuggsång.
Jag tar mig upp till sovrummet igen. Dame Agatha önskar mig god sömn.
Så var det då, nog händer det igen.
Ur Sakernas tillstånd av W. A.
Ännu inte natt? Vinter ännu inte?
Tystnad inte helt? Drömmen flämtar än?
Varningslapp på allt som skickas,
allt som hämtas: BRÄCKLIGT!
Faran ändå stor att allt kan brista,
föras bort av virvelvindar
som i ryska sagor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar