Snart är den svenska playan fylld av brända kroppar, just krupna ur den salta, blåa böljan. Här hemmavid det playas inte nämnvärt mycket.
Att bada badkar eller duscha i kubikel, det är frågan. Båda tillhör avgjort nöjena på denna jord. Själv lite gammeldags till både år och läggning, jag föredrar att löga mig i karets varma vatten, men det är inte lätt numér att utföra den konsten här i husets badrum. Inget kar att finna, varken höger eller vänster. I stället står kubikeln där i högerhörnet. Det anses vara slöseri med energi, att bada karbad, därför byttes för tre år se´n, karet emot duschkabinen. Nyttig medlem av vårt samhälle försöker jag ju vara - tillhör därför dem som duschar - men längtar SÅ till karet.
Jag står i vår kabin och duschar snabbt och effektivt, minskar värmen så mot slutet - övergår till kallt, kallt kallt, men det hjälper inte! Stänger kranen, öppnar skjutdörr´n, kliver ut. Chocken! Kylan! Kölden! Har jag stigit fel och står vid Norra Polen, mitt i isens rike? Just då, vårt badrum är den kallaste av alla platser. Vilken skillnad då, att resa sig ur badekaret - luften kring mig, ljumt behaglig, som smektes jag av söderns vindar. Värmen ifrån karets vatten har spridit sig i hela rummet och kan (kunde) jag utan att bli anfallen av frossa, torka kroppen min och dra på hosorna.
Jag minns den ljuva tiden, jag minns den mycket bra, då jag låg stilla uti karet och enbart hörde vattnets stilla skvalp. Jag kunde sticka upp en tå ibland och vifta glatt och sända så en hälsning upp till huvudet i andra änden utav kropp och kar.
Om vi hade badekaret kvar, jag skulle undersöka vilken mängd av vatten som går åt och jämföra med det litertal som strömmar ut ur kranen per minut i duschen. OM vi hade badekaret kvar - jag kanske kunde återgå till badkarsbad - skvätten vatten är rätt liten, tror jag, som behövs för att karet skall bli fyllt , när Åke Arkimedes kliver i. Rubba icke mina mätningar, min vän!
Badkarsbad är dock inte alltid bäst och skönast. Minns hur det gick för Jean P Marat år 1793, där han satt i godan ro i hemmets kar. Om han hade stått i duschen, tvekan hos Charlotte Corday hade kanske varit alltför stor och revolutionens följder ännu värre, men mycket bättre för Monsieur Marat! Se där ett plus för duschen! Rättvisa åt alla!
Jag vill bli ren just nu, men känner vilsenhet och tvekan?!?!
Nu vet jag vad jag gör, som kungen på vår bild här ovan - går och bastar - tar ett ångbad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar