När dagsverskonstens mästare, Alf Henrikson (1905-1995) var dryga fyrtio år, han vistades en tid i London för att förkovra sig i engelskspråket. Hans övningar, bland annat, fann sin väg i versens form, så därför nu, i dessa skolavslutningstider, en liten övning, en vers, a rhyme, att skratta åt och njuta av:
On hearing a beloved voice
Your voice is sweet and mellow; yet it´s true,
for science taught me so to my despair,
that what I love and worship most in you
is just a slight vibration in the air
-------
En liten vers på svenska för att fira dagen:
Den korta natten
Knappt skymmer natten, knappt har dagen flytt
så gryr en annan dag på blanka vatten.
Knappt tystnar gökens rop i sena natten
så stämmer fågelkören upp på nytt.
Då fylls vårt bröst av vemod, och vi klagar
att tiden aldrig ger sig någon ro.
För snabbt försvinner dessa korta dagar
då detta land är lämpligt att bebo.
A F 21 juni 1952
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar