Jag minns det smala rummet med sin oerhörda höjd till taket.
En liten mjölkvit takglob lyste som en fjärran stjärna.
En säng, en stol, ett litet nattygsbord - inget fönster fanns.
Hotellrum i Firenze.
Tre varma dagar med stadens alla fröjder:
Uffizi, Pitti, Battistero di San Giovanni.
Två heta nätter i den smala sängen,
tillsammans med Montaigne och hans essayer
och nu idag som tillägg;
Jag håller med min vän Wislawa Szymborska:
Vilken tur för människan i världen att Monsieur Montaigne
inte råkade ut för hastig spädbarnsdöd -
och
att Baptisteriet ännu finns att skåda.
-------------
Jag vandrar vidare med block och böcker under armen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar